"Julen borde strykas från kalendern-jag hatar den. Du vet att jag är också en maskrosflicka. Precis som du är. När mamma fått på juldukarna var det dags pappa att supa sig dyngrak..."
- sa en äldre dam till mig när jag signerade böcker i lördags.
Jag har också svårt att försonas med julen och kämpar för att få ro inombords. Det är svårt och jag vet inte om jag någonsin kommer att bli vän med våra högtider. För mig är det för mycket elände förknippat med det. Tänk om alla föräldrar kunde förstå vilka djupa sår det sätter i barns hjärtan. Tids nog blir det kanske ärr av dem men alltför ofta, smärtande sådana.
Vuxna måste förstå att om barn får välja så vill de ha en vit jul-ingen alkohol.
Jag blev ändå lite kluven efter att jag och damen stått och pratat en stund. Jag vill nog inte gå så långt att julen ska strykas helt från kalendern. För jag vet att många barn faktiskt får uppleva glädje och frid. Det är den tiden på året då släkt, familj och vänner sluter samman. Det jag vänder mig mot är att just denna högtid är förknippad med långledighet och det är en tid då ganska många tar till en hel del alkohol. Det är tradition att dricka nubbe till maten precis som det är på midsommar. Det är ok att dricka glögg innan maten. Det är ok att dricka ett glas vin eller öl mellan nubbarna när man sitter och äter. Det är ok att dricka en whiskey, likör eller ett glas rött efter maten eller varför inte en grogg?
Om jag ska stryka något så är det just denna alkoholkultur som förstör för så många. Det finns alltid någon i släkten som inte klarar av det och förmodligen förstör för andra i sin närvaro. Blir för full, bråkar, är otrevlig, drar skämt som ingen tycker är roliga, raglar runt för att sedan somna ifrån allt. Och kvar kanske det sitter ett barn och önskar av hela sitt hjärta att all alkohol kunde försvinna från jordklotet.
Min önskan varje jul är att färre barn ska få uppleva otrygga högtider. Jag har inte riktigt lika svårt för julen som damen i bokhandeln hade. Men då ska gudarna veta att jag har kämpat för att bearbeta alla bilder och känslor som förknippas med fylla, slagsmål och krossade drömmar.
Jag försöker för mina älsklingars skull. Jag har definitivt brutit mönstret hemifrån. De ska slippa ha en klump i magen inför julen. Och de ska inte minnas några jular där jag som mamma blivit sittande och suckar, gråter en skvätt, ser allt nattsvart och nästintill förvandlas till en bitterfitta.
Nej, drar jag gränsen. Jag biter ihop, pressar bak minnena så långt jag bara kan. Sedan pyntas det, lagas mat, bakar, gör julgodis. Jag kan till och med lyssna på julmusik bara 5-2 principen gäller. 5 låtar från min måbralista på spotify och två från jullåtslistan.
Det är den regeln och en regel till. Ingen Christer Sjögren och där viker jag mig inte en tum. Han är bannlyst hemma hos oss. Där går gränsen för hur mycket jag kan stå ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar