Hur många förhållanden bygger sin lycka på hur andras förhållanden är?

Jag satt och såg på programmet Kvällsöppet förra veckan, det gästades av bl.a. Marcus Birro. I slutet av programmet sa han en sak som jag många gånger tänkt på. Han sa något i stil med att många par bygger sina förhållande på hur dåligt andra har det och att det blir en slags temperaturmätare på hur man själv ska ha det. Det är tänkvärt...

Vi jämför alltid oss själva med andra - vi ser på andras utseende, kroppsform. Vad de säger, hur de säger det, vad de har för bil, vad de har för partner etc.

Barn är experter på att dra paralleller och vill gärna sätta normer utifrån hur kompisar har det hemma hos sig. Detta tar de dock till nästan uteslutande när de vill ha något eller genomföra något som man som förälder sagt nej till. Då lägger de in en högre växel och spelar på de moderliga känslorna: ”Men, mamma, alla i min klass ska gå på ishockeymatchen.” eller ”Alla mina kompisar får vara uppe till klockan 22.00 på kvällen”… Detta fenomen finns det väl inte en förälder som inte varit med om.

Det är inte bara barn som använder andra som argument för att sätta ribban. Vi vuxna gör det också. Det kan också vara om vi vill ha något eller om vi vill spetsa till våra argument i diskussioner.

Ska man uttrycka det lite krasst så kan man säga att vi utnyttjar andras situationer för att själva komma dit vi vill. Oavsett syftet så handlar det om att vi engagerar oss och lägger ned energi på hur andra människor har det och vad de gör. Det har vi alltid gjort och det kommer vi alltid att göra. Det knepiga är hur man på ett bra sätt hanterar informationen utan att man själv biter sig i svansen…

Det är helt naturligt att vara nyfiken på andra och vilja veta mer, analysera, men det viktigaste är vad vi gör med informationen...

Jag har hört många gånger hur det pratas om andra och jag har själv gjort det. Jag har dock med åldern fått insikt om att man ska vara försiktig med det. Jag har också mer och mer sett vinsten av att inte göra det. Det man inte får glömma bort är att det säger en del om en själv om man hela tiden analyserar, fäller kommentarer om andra.

Den som talar om andra med dig när de inte är med, talar oftast om dig med andra, när du inte är med…

Jag tror att man många gånger kan fastna i att fokusera på andra människor och deras förhållanden istället för att se på sig själv och sitt.

Jag tror också det är ganska vanligt att par ofta jämför sig med andra par och säger till sig själva att de minsann har det bättre än sina vänners förhållanden. De går in och analyserar, tröstar sig själva med att de minsann inte bråkar, de är mer kärleksfulla mot varandra eller de kör minsann inte med varandra på ett sådant sätt som ”de där andra” gör.

Jag tror dock att det kan finns en oerhörd risk med att tänka på ett sådant sätt. Det inger en kortsiktig grund att stå på och man kan lätt förbise sina egna eller sin partners behov.

Man missar kanske det väsentliga – vart man själv och den man lever med står och vad var och en verkligen vill ha.

Ingen lever i ett perfekt förhållande utan problem men att jämföra med andra utan att ta tag i sitt eget är ingen bra strategi...

Jag tycker inte att man ska nöja sig med att tänka: ”Vi har det i alla fall bättre än dem”…

Vi är nämligen alla olika med olika normer och behov. Jag tycker att man ska gå till sig själv och verkligen fundera vad för behov man själv har. Hur skulle jag vilja att mitt förhållande var? Här tycker jag också att man kan sätta upp höga mål och önskningar för att sedan berätta dem för sin partner och se vad man tillsammans kan uppnå eller kompromissa om. Det handlar om att ge och ta samt det viktigaste – vara lyhörd och se den andres behov.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad…

Det är vad du själv vill ha som är det centrala och lever du tillsammans med någon som du älskar och delar ditt liv med, så är det era behov och drömmar tillsammans som är det viktigaste.

Alltför mycket energi läggs ned på att fokusera på hur andra har det och felet blir när man sätter normen på sitt eget förhållande utifrån hur andra har det. Istället är det viktigt att värdesätta det man själv har och se till de behov som är viktiga för en själv. Man ska vara lyhörd på vad man själv och ens partner blir lycklig och varm inombords av. Det tror jag är en av nycklarna till att skapa ett hållbart och kärleksfullt förhållande.

Sedan tror jag att det är bra att i lagom dos hålla kvar ett öga på andra för att ge en rättvis bild av en själv - men det måste finnas en god balans i det...