Reflektioner och resultat från helgens The Zone FFC Evolution & UFC 111

Helgen har varit späckad med dels The Zone FC Evolution som bjöd på högklassig underhållning och UFC 111 som jag faktiskt tycker var den bästa på länge. Efter man kom hem från The Zone FC på natten till söndag var det i princip bara att slå på TV 4 sport och följa matcherna i UFC 111 där bl.a. Kurt Pellegrino besegrade Fabricio Camoes (rear naked choke), Frank Mir besegrades av Shane Carwin på KO och George st. Pierre besegrade Dan Hardy på unaminus decision.

Samtliga matcher var sevärda medan några av dem stack ut mer än de andra och var riktigt bra. Matchen med Pellegrino och Camoes var nog den som jag tyckte var bäst. Dan Hardy mot GSP var nog den som förvånade mest. Jag hade förväntat mig mer av GSP under matchen mot Hardy som imponerade med sin uthållighet och styrka. George Saint Pierre är en av mina favoriter och jag tror att förväntningarna på honom gör att man blir lite smått besviken när han inte levererar samma höga klass som han brukar. Matchen var klart godkänd, men den kunde varit bättre:-) Jag tycker Dan Hardy växer - han är en skön fighter och efter denna match mot GSP tror jag att han kommer gå långt och har mycket att ge. Han är lagom kaxig med glimten i ögat, vilket gör att man drar lite på munnen när han ska gå matcher:-)

Något som också var lite kul var att man fick se en glimt av Brock Lesnar som i eftersnacket av Shane Carwin och Frank Mir´s match gick upp i buren och talade om för Carwin att det bälte han efter matchen fått var mycket temporärt och att han själv hade bältet som gällde och det skulle han minsann få kämpa för att få. Brock är också en av mina favoriter och jag ser fram mot matchen mellan honom och Carwin där jag är helt övertygad om att han kommer krossa sin motståndare.

Arrangemanget i Göteborg höll hög klass och de 2501 personer som befann sig i Lisebergshallen var taggade – det var en skön stämning. Jag blev imponerad över hur välarrangerat det var medan jag tror att lokalen spelade en stor roll i hela den positiva känslan. Lisebergshallen är perfekt för ett sådant här arrangemang där man bygger upp åskådarna runt buren i mitten.

Vad gäller de 10 matcherna var de flesta mycket bra att se på och det är svårt att rangordna dem eftersom de flesta av dem var riktigt bra. Den som var bäst tyckte jag var mellan Ali Ameziane – Pancrase gym mot Christopher Wassberg – Gladius MMA (-70 kg). Christopher vann på domslut (3-0) men han hade gott motstånd från Ali. Matchen som var näst bäst var Victor Cheng som bjöd på en bra match mot Andrei Kaeshov – Club WFCA – Baltic, Lettland. Victor är alltid underhållande att se på när han fightas. Jag gillar hans stil skarpt där han bjuder på bred fightingstil och är riktigt vass samtidigt som han har glimten i ögat och alltid verkar vara glad.

Något som gjorde lite ont i hjärtat var att Christoffer Svensson – HILTI BJJ Karlstad /- Gladius MMA förlorade mot Sean Farrel – MMA Barcelona team, Spanien. Matchen var bra och Farrel vann på KO, men eftersom man ville att Christoffer skulle ta hem det högg det till lite i hjärtat på mig:-) Jag hoppas i alla fall att han återhämtar sig snabbt och att vi får möjlighet att se mer av honom, han är riktigt duktig!

Något som också införts i The Zone är titelmatcher där man då fick fightas om bälten, det lite tråkiga var (eller inte för då blir det ju mer tävling över det hela) att ett av dem gick till Fernando Viera – UDL, Brazilien som genom submission (armbar) vann över Martin Svensson – Frontier MMA. Besam Yousef vann över Joao Neves – Loio team också han genom submission (rear naked choke).

I övrigt så var det också premiär för den första MMA tjej matchen i The Zone. Elina Nilsson – Gladius MMA gick mot Melissa Lan – Team Purmerend, Holland. Elina vann på domslutet 3-0. Det var intressant att se och jag hoppas att vi efter detta får se fler tjejmatcher!

Det var som sagt riktigt kul med lite ”hardcoreaction” sett från ringside:-) och jag ser fram mot nästa gala. Jag har dessutom hört rykten om att det ska arrangeras något i Karlstad vilket glädjer mig oerhört mycket.

Resultat UFC 111

Hela resultatet från The Zone FC Evolution:

Det är inte ok att vi har barn och unga från 10 år och uppåt som behandlas med antidepressiva preparat för att de ska bli lyckligare!

Det har aldrig tidigare skrivits ut så många recept till unga kvinnor på antidepressiva och smärtstillande medel och många av dessa är beroendeframkallande. Värmland ligger högt över rikssnittet när det gäller detta och det är helt oacceptabelt.

Enligt en rapport som presenterats utifrån ett projekt som bekostats av Socialstyrelsen och som drivs av RFHL – Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsmissbruk, KSAN Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor och Fsum Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar, så var det under år 2009 ca 40 000 barn och unga i ålder 10 – 29 år som använde SSRI – preparat och till största delen handlar det om tjejer (10 åringar!?). Enligt RFHL:s förbundsordförande Sonja Wallbom så ökade utskrivningen av lugnande, -sömngivande, - smärtstillande och antidepressiva medel till unga kvinnor med 70 % mellan åren 2000 – 2008.

Att unga mår sämre i Värmland är ingen nyhet utan detta såg man redan tydligt i rapporten Värmlänningars liv och hälsa 2008 (Landstinget i Värmland). I den kan man läsa om att den psykiska ohälsan bland unga har ökat något och att unga kvinnor uppvisar en betydligt högre grad av psykosomatiska besvär än unga män.

Man kunde också förra veckan läsa om att kokainanvändadet ökat bland unga kvinnor. Enligt en undersökning av Folkhälsoinstitutet har andelen svenskar som tagit kokain ökat från 1 % till drygt 3 % de senaste 10 åren. Bland unga kvinnor mellan 15-24 år så säger sig 2,7 % ha tagit kokain det senaste året.

Så vad är det egentligen som händer? Har allt ett samband?

Det är fruktansvärt att vi har så många unga i vårtsamhälle som mår så dåligt att de måste medicinera eller använda droger för att må bättre. Samtliga rapporter tyder på att detta är ett enormt stort problem som vi har i vårt samhälle och att det måste till kraftinsatser för att få bukt med grundproblematiken utan droger och lättillgängliga mediciner.

Det känns så onödigt och självklart funderar man på varför det är som det är. Hur mycket spelar samhället en roll – är det idealen och girigheten?

Är det för att samhället blivit så fokuserat på att uppnå snabba mål och när man ser att man inte klarar av att hålla takten eller har tålamodet att vänta brister det. Låter man det gå ut över sina barn så att man inte klarar av att skicka med dem det grundtrygghetspaketet som de behöver i livet? Hur lever man själv som vuxen förebild, vad skickar man för signaler till sina barn?

Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör…

Som jag tidigare skrivit tror jag också att det är tidens melodi att ta genvägar - man ger upp för lätt. Man tar inte eller orkar inte ta tag i problemen utan finns det en enkel väg som får dig att må bättre snabbt är det fler i dag som tar den.

Jag tycker det är tragiskt. Det spelar ingen roll vilket preparat man stoppar i sin kropp utan det stora problemet är ATT man gör det för att man i en falsk verklighet tror att man ska må bättre.

Det blir ett kortsiktigt tänk där det psykiska och fysiska tar skada och inte ligger i balans med varandra…

Istället för att medicinera bort problemen måste samhället i större utsträckning arbeta med risk- och skyddsfaktorer som förebygger att barn och unga blir otrygga eller är olyckliga i sin uppväxt/sitt liv. Vi måste stärka deras självkänsla från början så att inte väljer att ta genvägar i livet för att må bättre.

Jag är helt övertygad om att dagens ”stress”-samhälle är en stor bidragande faktor till de resultat vi nu ser. Föräldrar är idag för stressade. Det är för höga ideal i samhället som de snabbt vill uppnå. De ska göra karriär. Skaffa ny bil, hus, stor plattbildstv - ha hög materiell status. Samma saker som tidigare generationer kämpat en hel livstid för att få ska man skaffa sig helst inom loppet av 5 år. På vägen dit så blir det på bekostnad av dig själv och dina barn. Man sätter det materiella - statusen framför kvalitetstiden med sina barn och sig själv och det är inte hälsosamt.

Det är inte ok att vi har barn, unga människor från 10 år och uppåt som behandlas med antidepressiva preparat för att de ska bli lyckligare. Det är fruktansvärt. Dessa sammantagna resultat ska vara en väckarklocka för alla att vi mer effektivt reagerar och agerar på alla nivåer i samhället för detta är inte acceptabelt!

Vilket enormt engagemang det finns för dessa frågor - 6000 medlemmar!

Jag kan stolt meddela att gruppen: Stöd barn till missbrukande/psykiskt sjuka föräldrar, nu är uppe över 6000 medlemmar!

Detta visar vilken viktig fråga detta är och vilket enormt engagemang som finns...

Information hämtad från facebookgruppen:

Ett barn är i stort behov av trygghet under sin uppväxt och föräldrar/vårdnadshavare är den kanalen dit de naturligt vänder sig för att få den. Ett barn som växer upp under sådana här förhållanden får oftast skapa en egen trygghet för sina föräldrar inte genom dem. De blir föräldrar åt sina föräldrar. Det finns oftast en gränslös kärlek från barn till sina föräldrar och har barnen blivit ”föräldrar”, gör de det som är naturligt för dem, de skyddar ”sina barn”.

Föräldrar som lever i missbruk eller har någon psykiskt sjukdom kan många gånger ha svårt att acceptera detta eller våga se/kunna se det eftersom de är för sjuka. De gör mycket för att dölja det. Detta ser ett barn/barnen tydligt och barn gör oftast inte som vi säger, utan som vi gör. De lär sig att försvara, dölja och därmed känner de starka skuldkänslor eftersom de många gånger känner att det inte riktigt är rätt.

När dessa barn börjar komma upp i skolåldern blir deras situation än mer påtaglig. De ser andra barn och deras föräldrar, de börjar jämföra. Det är då insikten om att de lever ett annorlunda liv kommer. De börjar se att andra föräldrar inte är som de egna, där kompisar växer upp under trygga förhållanden. Ju äldre de blir desto mer påtagligt blir de medvetna om att den egna situationen inte är som andras - de hamnar i ett slags utanförskap, de blir de glömda och/eller osynliga barnen. När denna insikt kommer, skapar det en stor ensamhet, sorg och förvirring kring barnet. Här kan samhället fånga upp barnet genom att vara lyhörd för signaler. Man bli ett ”bekräftande vittne”, någon som ser och förstår vilken tung börda som barnet bär på. Som ett bekräftande vittne måste man också förstå att man har ett ansvar att agera i sådana här fall, för att barnet ska få den trygghet som den har rätt till.

Vi måste hjälpa barn och vuxna som växt upp i sådana här förhållanden, att försonas med sig själva och med hjälp av andra skapa en egen trygg tillvaro. Vända det negativa till ngt positivt och hjälpa dem att släppa taget och bygga upp ett eget liv. De som vuxit upp under dessa förhållande har en otrolig styrka, det handlar bara om att de ska använda den till sig själv.

Vi har ett gemensamt ansvar för alla dessa barn ungdomar som växer upp under sådana här förhållanden! Det får inte vara så att samhället glömmer bort att de finns, bara för att de inte ställer sig upp och räcker upp handen och säger: ”Jag har en mamma som är alkoholist, jag känner mig rädd och ensam."

Drygt tio procent av Sveriges barn lever i familjeförhållanden där missbruk eller psykisk sjukdom förekommer. Hjälp till så att dessa barn inte blir osynliga eller bli glömda - visa att du bryr dig genom att gå med i denna grupp!

Nu är det snart dags för lite extra hardcoreaction sett från ringside!

Nästa helg är ÄNTLIGEN tiden inne för The Zone "Evolution" i Göteborg. Jag tror det kommer bli riktigt roligt och många intressanta matcher där flera av deltagarna kommer hålla hög klass!

Jag tycker det är kul att det i Sverige anordnas sådana här galor och som jag tidigare skrivit i samband med den kritik som förts mot sporten så är Sverige ett föregångsland med medicinsk expertis som kontrollerar utövarna både före, under och efter varje match. Det finns inga sporter som omges av ett så skyddande regelverk som proffsboxning och MMA.

Gå gärna med i denna grupp på facebook:http://www.facebook.com/group.php?gid=220212216904&ref=ts

Det finns mycket att se fram emot nu under våren i MMA-världen - nu närmast givetvis The Zone den 27 mars och samtidigt som det går av stapeln går UFC 111. Läs mer på MMABloggen.

Jag kan också nämna att jag för några veckor sedan köpte Fedor Emelianenkos bok: FEDOR - "The Fighting System of the World's Undisputed King of Mixed Martial Arts". En läsvärd bok som jag kan rekommendera. Den (bland vissa andra böcker kring ämnet) visar hela spektrat kring kampsporter där vikten av mental träning framhålls såväl som disciplin och man får en mer förståelse för hur hängivna och engagerade de som satsar helhjärtat på MMA är till sin sport.

Jag hoppas sporten fortsätter utvecklas framåt med gott ledarskap-tränare som är goda förebilder. Det tillsammans med den medicinska expertisen med bra kontroller före, under, efter matcher samt domare som bryter i god tid - gör Sverige till ett föredöme för andra länder.

Detta blogginlägg tillägnas "hovdamen" fröken Åkerström som har 0 förståelse för denna passion som jag har:-))

Ska man kunna inleda och avsluta en utredning inom tre månader måste det skapas resurser till detta inom Polis & Socialtjänst.

Veckan som gått har det varit otroligt mycket arbete med utbildningar och verklighetsbesök. I torsdags besökte jag Polisens ungdomsgrupp i Uppsala tillsammans med vår trevliga biståndsminister Gunilla Carlsson och det var mycket intressant ur flera olika perspektiv.

De som vi mötte inom ungdomsgruppen lyfte upp saker som man på flera olika platser i Sverige ser som ett problem - de knappa resurserna som egentligen finns för att arbeta mot ungdomsbrottsligheten och då inom polisen men också inom socialtjänsten.

Det finns i princip hur mycket som helst att göra på detta område och samverkan mellan polis och socialtjänst är oerhört viktigt. I Uppsala har socialtjänsten en ungdomsbrottsgrupp som har nära samverkan med polisens ungdomsgrupp vilket är oerhört effektivt.

En sak som var beklämmande var när vi fick höra att denna grupp varit föremål för nedskärningar och att de "tappat" medarbetare. Detta märktes givetvis i deras samarbeten.

Jag tycker det är tragiskt med nedskärningar och i synnerhet när det drabbar unga människor som under sin uppväxt befinner sig i skeden där de behöver mycket stöd från olika håll för att de ska få en trygg uppväxt. Det är avgörande för hur deras framtid ska se ut. Att investera i att de ska få en bra uppväxt är en självklarhet för mig. Samhället måste på alla nivåer se att det är en långsiktigt investering att alla barn i Sverige får en trygg och säker uppväxt. Det ska vara en självklarhet att alla ska ha rätt att växa upp under trygga hemförhållanden men det är långtifrån alla som gör det.

Några andra saker som kom upp till diskussion var barn under 15 år som misstänks för brott.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/94/42/e001a134.pdf

Hur man måste anpassa resurserna när det i större utsträckning ska utredas och då också mer effektivt. Ska man kunna inleda och avsluta en utredning inom tre månader måste det skapas resurser till detta både inom polisen och socialtjänsten. Som det ser ut idag är det som sagt redan knappa resurser som det är.

Det är klart att det finns en viss oro för att det ska bli samma problematik som det blev när man tillsatte stora resurser till polisen och det då blev en "propp" inom åklagarväsendet. Resurserna måste harmoniseras i takt med de förändringar som är tänkt att göras.

Här är det otroligt viktigt att varje delaktig aktör ser sin roll och ansvar i detta och planerar/budgeterar inför det så att man förebygger "flaskhalsar".

En annan sak som kom upp var kring ett ämne som jag för några veckor sedan blev väl insatt i när jag var hos Värmlands gränspolis och det var problematiken med människohandel - barn som systematiskt utnyttjas av olika grupper inom den organiserade brottsligheten. Än en gång blev man påmind av hur viktigt det är att arbeta med denna fråga och jag kommer som sagt återkomma till detta ämne än en gång.

Det tog sin lilla tid med kvällens nomineringsstämma...

Nyss hemkommen från nomineringsstämman för Karlstads fullmäktige och landsting ligger man och funderar på hur det egentligen blev och varför. Det var intressant och givande att vara med. Jag känner mig oerhört glad över den 10:e plats jag fick på kommunfullmäktigelistan och jag vill tacka alla som har röstat på mig.

Jag lovar att återkomma under morgondagen med resultaten från både kommun och- landstingslistan.

Stort tack för förtroendet!