tisdagen den 30:e november 2010

"Välkommen till det förkvävande kvinnokollektivet"...

Apropå mitt inlägg om "Systerskap på riktigt" blev jag tipsad om en gammal länk med ett inlägg som handlade om kvinnor - om de är mer elaka än män på arbetsplatsen. Mycket intressant läsning där det ges exempel och kommentarer på hur vi kvinnor är mot varandra. Detta är något som verkligen behöver lyftas kontinuerligt och som behöver tas tag i ordentligt.

Jag skulle vilja ge en vinkling på detta. Det är att detta "fenomen" mellan kvinnor faktiskt är en form av mobbning.

"Välkommen till det förkvävande kvinnokollektivet" var en kommentar som fanns i en av kommentarerna till inlägget som jag blev rekommenderad att läsa.

Jag måste faktiskt säga att det är oerhört roligt med all den respons jag fått på mina inlägg kring dessa, komplexa men tragiskt nog vanliga ämnen. Det tyder på att det är ett mer utbrett problem som finns runtomkring oss än vad vi kan tro. Det som är tragiskt med det är att alla som man talar med ställer samma fråga: Vad kan man göra åt det?

Det finns nog ingen enkel lösning på problemet men som med vilken konflikt eller exempel på mobbning som helst ska man givetvis agera när man upptäcker att det förekommer.

Sedan kan jag hålla med om att det inte är enkelt att ta tag MEN mobbning eller kränkande särbehandling är inte enkelt. För det är precis det som detta oftast handlar om...

När man talar om mobbning är det något som det finns mycket studier och forskning på: En del forskning lägger fokus på orsakerna till, konsekvenser av och tänkbara åtgärder mot mobbning. Andra studerar själva fenomenet mobbning och dess betydelse för de som är involverade. De olika aktörerna som finns runtomkring och deras betydelse. Hur innebörden hos begreppet förändrats över tid.

Gemensamt har dessa forskare en vilja att skapa och sprida kunskap inom området.

Det finns mycket information, studier/forskning kring ämnet, dock främst när det gäller barn och unga. Det finns även kring vuxna även om det inte är i samma utsträckning. Det är bara det att då talar vi oftast om kränkande särbehandling...

Jag tror att mobbning mellan flickor och kvinnor är svårare att angripa eftersom det är mer osynligt och oftast har pågått under en längre tid innan det upptäcks eller innan någon väljer att agera (det riskerar nämligen ofta att landa på nånannanism-tänket. Det finns alltid någon annan som tar tag i saker och ting...)

"Forskning skiljer på direkta kränkningar, till exempel våld, hot, förolämpningar och indirekta kränkningar, till exempel rykten, skvaller, förtal och utfrysning. Studier visar bland annat att mobbning är vanligare bland äldre än bland yngre skolelever, och att kränkande handlingar bland flickor tenderar att vara mera osynliga än bland pojkar."

Enligt Dan Olweus, psykolog och professor i personlighetspsykologi, är flickor mer utsatta för indirekt mobbing och mer subtil mobbning än för mobbning med öppna angrepp.


Jag tycker att man kan föra över den kunskap som finns kring barn och mobbning på vuxna människor och man kan också tillämpa delar av de åtgärdsplaner som föreslås (fast då givetvis med andra involverade aktörer).

Detta är dock ett komplext ämne eftersom sådana här beteenden oftast grundar sig på faktorer som är lite mer djuptgående (man brukar tala om individ- och gruppsykologi och det går att urskilja två inriktningar inom mobbningsforskningen. Inom den ena dominerar ett individ- och gruppsykologiskt perspektiv.)

Små barn - små problem, stora barn - stora problem, vuxna människor - avancerade problem...

Jag ska inte fördjupa mig i ämnet mer än att jag är helt övertygad om att det oftast finns gemensamma bakomliggande orsaker till varför kvinnor, män, vuxna och barn mobbar andra människor (då talar jag främst om indirekta kränkningar som att frysa ut, prata skit bakom ryggen, skvallra, ryktesspridnign, sätta käppar i hjulen, smida elaka planer).

Det handlar oftast om dålig självkänsla, rädsla hos personen/personerna, okunskap och jag är ledsen att behöva säga det MEN det kan också faktiskt handla om ren och skär elakhet.


Alla människor är tyvärr inte snälla.

För att komma åt problemet krävs fortlöpande och förebyggande insatser oavsett om det är inom arbetslivet, skolan eller andra arenor där människor möter varandra i olika avseenden. Det är bara det att man måste komma dithän. Det är ett ytterst ett ledarskapsansvar men också upp till var och ens egna ansvar att regaera och agera.

Det är inte fåtalets ondska utan den stora massans tystnad och likgiltighet som är det stora hotet...

Att reagera och agera är första steget. Det kanske är det tuffaste, men man vinner i längden på att göra det.

Läs gärna mer...
http://marlenekopparklint.blogspot.com/search/label/Mobbning
Mot kränkande särbehandling i arbetslivet:
http://www.foreningenstopp.se/

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jättebra skrivet och verkligen tänkvärt! Jag har aldrig tänkt på det på det sätt du vinklar det. Jag har varit på flera arbetsplatser och råkat ut för "elaka" kvinnliga kollegor som gaddat ihop sig. Jag förstår inte varför det måste bli på så låg nivå och heller inte varför inte chefer tar tag i det ordentligt? Och varför står inte andra kvinnor upp för de som blir utsatta-alla är ju inte likadana!?

Anonym sa...

Eget ansvar i all ära. Hur många andra kvinnor som inte beter sig illa är rakryggade och står upp för den som det huggs i ryggen på. Ingen om du frågar mig, för det är ingen som törs el så är det för obekvämt.

bra skrivet och tänkvärt MEN

Anonym sa...

På min förra arbetsplats fanns det några kvinnor som inte direkt höll ihop men när det gällde att snacka skit och förstöra för andra då minsann var de tighta.

Bra att någon lyfter detta och bort med all mobbning!!

Maria

Björn Hultman sa...

Bra inlägg!

Det stämmer tjejer använder mer verbala delar och utfrysning, dock är det ju såklart olika från fall till fall.

Läs mer om ämnet på min blogg, då jag föreläser om ämnet.

Anonym sa...

Klockrent!

Vivian...

Vivian...