Viktigast i Almedalen är att inte göra bort sig....

Håller med Lena Mellin i Aftonbladet när hon skriver det om Stefan Lövens tal. Däremot håller jag inte med om att han inte gjort bort sig, för det tycker jag han gör ständigt när han inte kan ge raka svar eller visa hur de tänker finansiera sina satsningar. 

För att återgå till att inte göra bort sig i Almedalen, håller jag fullständigt med. I synnerhet om man är förtroendevald och åker dit i egenskap av sitt politiska uppdrag. Det finns inget "efter förtroendeuppdragets" här. Man är liksom politiker dygnet runt och bör vara alert och förvalta sitt uppdrag, såvida man inte är där på semester förstås.

Att festa sig igenom Almedalsveckan skulle aldrig falla mig in. Man har ju hört berättelser av andra som varit där och gjort bort sig och det är ju ju folk väldigt pigga på att dela med sig av. Hur full den och den varit och hur den borde gått och lagt sig för länge sedan etc.

Nej, det är inte snyggt att vara mer eller mindre tankad på alkohol var och varannan dag när man är på plats i Almedalen. Däremot kan man sticka ut, synas, göra sig ett namn men självklart i positiv bemärkelse. Sedan kan man självklart vara lite vågad. Jag glömmer aldrig Twitterklänningtjejen genom Crossing Boarders, som var där förra året och som många definitivt lade märke till. Hon fick uppmärksamhet av media för att hon stack ut. Det var ett smart PR-trick och hur coolt som helst att hitta på något som inte var mainstream.

Personligen funderade jag på att beställa ett gult hawaiiparasoll, klippa till det lite och sy en maskrosklänning med en snygg blomstershatt till, om jag nu skulle ha haft min bokrelease av "Maskrosflickan" i Almedalen. Då kunde jag ha hyrt en cykel med vagn och dragit runt med ett boklass under tiden som jag marknadsförde min nya bok...

Nu blev det dock inte bokrelease under Almedalsveckan, så den karamellen får jag nog suga på lite. Det ändå  sådana här lite halvtokiga idéer eller utspel som faktiskt kan nå fram i det ofantliga mediabruset så vi får väl se vad som ger frukt denna gång!

http://iogt.se/nyheter/iogt-nto-i-almedalen-2014/
http://almedalsdrinken.se/

Står jag för främlingfientlighet?

Absolut inte men jag fick frågan om jag var rasist när jag twittrade om könsstympning. 

Det var i samband med att det i Norrköping uppdagades att ett 60-tal flickor var könsstympade som jag twittrade om det fruktansvärda som pågår mittibland oss ständigt. Och som många inte vågar lyfta eller tala om för att de är rädda för att bli kallade för just rasister. 

Det skulle aldrig fresta mig att låta bli att tala om detta och jag är långt från rasist, tvärtom. Det är dock inte främlingsfientlighet detta handlar om. 

Foto: Malin Berglund

Det här handlar om att alla barn har rätt till en trygg uppväxt! 

Det här handlar om att vissa tar sig rätten att kränka barns mänskliga rättigheter och begår ett allvarligt brott. Det här handlar om ren och skär tortyr. 

Det måste vi kunna prata om utan att bli kallade för rasister...

Foto: Malin Berglund

Om ingen tar ansvar för att ständigt lyfta denna fråga blir flickor lidande i det tysta och det glöms bort. Visst skulle man vilja ha skygglapparna på och inte höra talas om det men det får vi inte ha. Det är bedrövligt och fruktansvärt men det är trots allt sanningen. Vi måste påminnas även om det även om det gör ont att se och höra talas om det, inte minst tänka på det. Det är nämligen då man kommer ihåg det och förhoppningsvis då vi samlar kraft för att på olika sätt bekämpa det.

Berövat liv och kvinnlighet

Varför pratar vi så sällan om det?

Berättelsen som berör, varning för känsliga läsare.

Våga tala om det!

Honungsbina ska känna det som att de kommer till ett paradis hemma hos oss!

Honungsbins betydelse för samhället är så mycket större än vad man kan förstå...

Konstapel Kopparklint frågade mig lite lätt om jag hade fått en knäpp häromdagen när jag ville åka in till stan och köpa ett mindre blomsterhav för att rädda honungsbin. Med mycket allvar och med glimten i ögat, förklarade jag för honom varför vi var tvungna att göra detta. Det krävdes inte sådär mycket övertalning för att jag skulle få min vilja fram. Tre dokumentärer om hur honungsbina försvinner, senare var han helt inne på mitt spår också ;-) 

De senaste 14 dagarna har det blivit en liten hobby hemma hos oss, att göra en så attraktiv och mysig miljö för honungsbin som möjligt! 

Först funderade jag på om vi skulle skaffa oss några bisamhällen men insåg snabbt att vi varken har tid eller kompetens att ha det just nu. Däremot kan vi anpassa vår trädgård så att bin eller som man lite mer professionellt uttrycker det, pollinerare trivs att vara här hemma.

Olika typer av bin står för en stor del av pollinering av all frukt och grönsaker. Utan dem så blir det inget. De senaste åren har man sett en utveckling som är minst sagt skrämmande. Bara i USA dog 50 % av alla bisamhällen. Forskare och biuppfödare tror att det bl.a. beror på att människan använder gifter, främst smarta bekämpningsmedlen i jordbruket. Man har också sett att honungsbin har fått mer och mer kvalster och virus som är svårbekämpade eftersom vi genom alla tider behandlat bikuporna i förebyggande syfte och dessa parasiter då i princip blivit immuna. 

Vi kan alla bidra på våra egna små sätt för att göra livet bättre för de små honungsbina och här hemma planterar vi olika blommor som ska locka till sig bin hela sommaren! 

Varför besöka Almedalen som kommunpolitiker?

SVT har kontaktat Karlstads kommun och de politiker som ska åka till Almedalen nästa vecka. Jag tillsammans med andra förtroendevalda från MP, C och KD m.fl. partier, fick frågorna vad syftet med besöket är och hur mycket det kostar. 

Almedalen och Sverige är unikt när det gäller tillfällen där politiker från hela landet kan mötas på en och samma arena. Här kan man lyfta viktiga frågor, få gehör för viktiga ämnen, marknadsföra sin politik, sitt företag eller sin kommun. Det är det tillfället på året där man kan utbyta erfarenheter, införskaffa kunskap, sprida budskap men främst av allt, nå ut med politik till väljarna och få feedback på det man gör.

Jag var där för första gången förra året och det var minst sagt omtumlande med alla intryck. Jag var nog inte riktigt beredd på pulsen som var och så här i efterhand skulle jag förmodligen inte ha haft ett så späckat schema med inbokade seminarier som jag hade. Jag skulle ha ägnat mer tid åt att bara gå runt, lyssnat in i lugnt tempo.

I år har jag blivit inbjuden av NKA - Nationellt kunskapscentrum för Anhöriga att medverka på deras seminarium i egenskap som kommunalråd i Karlstad. En fantastisk möjlighet att sätta Karlstad på kartan och få berätta om vår fantastiska anhörigverksamhet som vi bedriver men också ta med andras erfarenheter hem och se om det är något som vi kan vidareutveckla. 

Det är också med glädje som vi med Brattska gården i Vålberg är nominerade till ”Sveriges bästa äldreboende 2014” genom Rikshems tävling där PRO nominerat oss. Så under onsdagen blir det till att hålla tummarna. Man får kanske vara med om att Karlstad får detta pris. 

Riktigt spännande dagar och fantastiskt roligt att bli inbjuden till NKA:s seminarium. Det visar att man redan hittat Karlstads kommun på kartan och vill veta mer!

(Så svaret på SVT:s frågor fick ni här och kostnaden för det är själva resan tur och retur Karlstad-Visby.) 

Ibland är det bra att få ett ryggskott...

Missförstå mig rätt...

Det har i alla fall tvingat mig att vara stilla och vila lite de sista dagarna. Främst reflektera över olika saker och ting som legat i fatet på sistone. 

Jag känner mig lugn, klokare och har kommit fram till många bra beslut... 

Ryggskottet då? Ja, med stretchning, simning och vila har det faktiskt lossnat lite också.

Nu på eftermiddagen när jag stod och klippte lite persilja i örtträdgården, sköljde lyckokänslorna över mig. Det är sommar, jag har äntligen skrivit klart manuset till min uppföljare, trädgården är i hyfsad ordning så jag bara kan strosa runt och njuta tillsammans med världens goaste familj. 

Det är verkligen från hemmet, familjen och goda vänner som man får energi och fyller på näring när det behövs! 

 

Bokomslagsämne?

Jag var ute med den helt fantastiska fotografen Malin Berglund förrförra veckan för att fota några bilder  som kanske kan passa till omslaget på min uppföljare till Det som inte syns

Jag sållade bland korten och kvar blev dessa tre. Vi får se....

Vilken sopkärring!

Som förtroendevald är det viktigt att sätta sig in i de verksamheter som finns i vårt samhälle och det bästa är när man får möjlighet att praktisera. I förrgår var en sådan dag. Min kollega Annalena Hultman hade bokat ett helt suveränt verksamhetsbesök där jag både blev kallad sopkärring, höll på att kräkas över alla vita larver men främst lärde mig en hel del kring sophantering och att Karlstads kommuninvånare är riktigt duktiga på att tänka på miljön genom att sortera soporna. 

Renhållningsarbetarna eller sopgubbarna som de själva föredrog att bli kallade, Jimmy Barthelsson och Anders Svensson på Karlstads Energi tog sig tid att handleda mig och Annalena i sitt arbete som renhållningsarbetare. Vi fick vara med och dra Karlstad kommuninvånares sopkärl och se hur jobbet fungerade i verkligheten och mina tankar drogs med automatik till den gamla filmen Men at work ;-)

En sak som vi funderade på innan vi gjorde detta besök var varför man aldrig ser några tjejer som kör sopbilarna. Passar det inte? 

Jodå, skulle jag vilja säga! 

Visst var det slitsamt, tungt och kräver att man är morgonpigg men jag skulle definitivt kunna rekommendera jobbet. Jimmy och Anders var störtsköna med föredömliga värderingar vad gäller jämställdhet och skulle gärna se fler kvinnor inom yrket. 

Deras säkerhetstänk var högt och båda är noga med ergonomi och kundservice. Så långt ifrån Emilio Estevez och Charlie Sheen som man kan komma :) 

Några medskick som jag fick och som jag blev lite besviken på var att många inte tar hänsyn i trafiken när de ser en renhållningsbil. De kör alltför fort förbi och struntar fullständigt i de som jobbar och är extra utsatta när de står på gatan. 

Sedan ska jag bli en gnällkärring också och det är över att så många inte vänder sopkärlen rätt. För de som har en som har en funktionsnedsättning är det självklart att det ska vara mer lättsamt. Men för alla andra som inte har det, utan gör det av ren lathet eller bekvämlighet, där måste jag faktiskt säga FY SKÄMS det handlar om arbetsmiljön där det är tillräckligt tungt som det är utan att man ska behöva vända kärlet innan man kan dra ut det. Det är dessutom inte tillåtet.

Handtaget utåt i fortsättningen

Sedan är uppfinningsrikedomen enorm vad gäller placeringen av kärl. Man bygger små platåer, kör in kärlen under tungt hängande äppelträdsgrenar, har flera meter grusgång fram till kärlen. Inget av detta förenklar en renhållningsarbetares vardag. 

Sedan var det ju det här med alla dessa vita larver som frodades på en del av sopkärlen... 

Jag som har lite lätt bacill,- orm och maskskräck kände väl att jag rynkade på näsan ett antal gånger klev över den ena tröskeln efter den andra. När jag kom hem kastade jag dock av mig kläderna redan i hallen, hoppade in i duschen för att jag tyckte det kröp på ett antal ställen på kroppen. Larvhistorien hindrar mig dock inte att gärna följa med ut fler gånger. 

Stort tack till våra vardagshjältar Jimmy och VågaVägraFacebook- Anders för ett underbart och roligt arbetspass!

Tips på hur man kan förebygga dessa fluglarver!