"Välkommen till det förkvävande kvinnokollektivet"...

Apropå mitt inlägg om "Systerskap på riktigt" blev jag tipsad om en gammal länk med ett inlägg som handlade om kvinnor - om de är mer elaka än män på arbetsplatsen. Mycket intressant läsning där det ges exempel och kommentarer på hur vi kvinnor är mot varandra. Detta är något som verkligen behöver lyftas kontinuerligt och som behöver tas tag i ordentligt.

Jag skulle vilja ge en vinkling på detta. Det är att detta "fenomen" mellan kvinnor faktiskt är en form av mobbning.

"Välkommen till det förkvävande kvinnokollektivet" var en kommentar som fanns i en av kommentarerna till inlägget som jag blev rekommenderad att läsa.

Jag måste faktiskt säga att det är oerhört roligt med all den respons jag fått på mina inlägg kring dessa, komplexa men tragiskt nog vanliga ämnen. Det tyder på att det är ett mer utbrett problem som finns runtomkring oss än vad vi kan tro. Det som är tragiskt med det är att alla som man talar med ställer samma fråga: Vad kan man göra åt det?

Det finns nog ingen enkel lösning på problemet men som med vilken konflikt eller exempel på mobbning som helst ska man givetvis agera när man upptäcker att det förekommer.

Sedan kan jag hålla med om att det inte är enkelt att ta tag MEN mobbning eller kränkande särbehandling är inte enkelt. För det är precis det som detta oftast handlar om...

När man talar om mobbning är det något som det finns mycket studier och forskning på: En del forskning lägger fokus på orsakerna till, konsekvenser av och tänkbara åtgärder mot mobbning. Andra studerar själva fenomenet mobbning och dess betydelse för de som är involverade. De olika aktörerna som finns runtomkring och deras betydelse. Hur innebörden hos begreppet förändrats över tid.

Gemensamt har dessa forskare en vilja att skapa och sprida kunskap inom området.

Det finns mycket information, studier/forskning kring ämnet, dock främst när det gäller barn och unga. Det finns även kring vuxna även om det inte är i samma utsträckning. Det är bara det att då talar vi oftast om kränkande särbehandling...

Jag tror att mobbning mellan flickor och kvinnor är svårare att angripa eftersom det är mer osynligt och oftast har pågått under en längre tid innan det upptäcks eller innan någon väljer att agera (det riskerar nämligen ofta att landa på nånannanism-tänket. Det finns alltid någon annan som tar tag i saker och ting...)

"Forskning skiljer på direkta kränkningar, till exempel våld, hot, förolämpningar och indirekta kränkningar, till exempel rykten, skvaller, förtal och utfrysning. Studier visar bland annat att mobbning är vanligare bland äldre än bland yngre skolelever, och att kränkande handlingar bland flickor tenderar att vara mera osynliga än bland pojkar."

Enligt Dan Olweus, psykolog och professor i personlighetspsykologi, är flickor mer utsatta för indirekt mobbing och mer subtil mobbning än för mobbning med öppna angrepp.

Jag tycker att man kan föra över den kunskap som finns kring barn och mobbning på vuxna människor och man kan också tillämpa delar av de åtgärdsplaner som föreslås (fast då givetvis med andra involverade aktörer).

Detta är dock ett komplext ämne eftersom sådana här beteenden oftast grundar sig på faktorer som är lite mer djuptgående (man brukar tala om individ- och gruppsykologi och det går att urskilja två inriktningar inom mobbningsforskningen. Inom den ena dominerar ett individ- och gruppsykologiskt perspektiv.)

Små barn - små problem, stora barn - stora problem, vuxna människor - avancerade problem...

Jag ska inte fördjupa mig i ämnet mer än att jag är helt övertygad om att det oftast finns gemensamma bakomliggande orsaker till varför kvinnor, män, vuxna och barn mobbar andra människor (då talar jag främst om indirekta kränkningar som att frysa ut, prata skit bakom ryggen, skvallra, ryktesspridnign, sätta käppar i hjulen, smida elaka planer).

Det handlar oftast om dålig självkänsla, rädsla hos personen/personerna, okunskap och jag är ledsen att behöva säga det MEN det kan också faktiskt handla om ren och skär elakhet.

Alla människor är tyvärr inte snälla.

För att komma åt problemet krävs fortlöpande och förebyggande insatser oavsett om det är inom arbetslivet, skolan eller andra arenor där människor möter varandra i olika avseenden. Det är bara det att man måste komma dithän. Det är ett ytterst ett ledarskapsansvar men också upp till var och ens egna ansvar att regaera och agera.

Det är inte fåtalets ondska utan den stora massans tystnad och likgiltighet som är det stora hotet...

Att reagera och agera är första steget. Det kanske är det tuffaste, men man vinner i längden på att göra det.

Läs gärna mer...
http://marlenekopparklint.blogspot.com/search/label/Mobbning
Mot kränkande särbehandling i arbetslivet:
http://www.foreningenstopp.se/

Tänk vad man uppskattar saker och ting när de berövats en...

Ibland slår det mig hur man egentligen tar enklare saker och ting för givna-hur bortskämd man egentligen är.

Jag kan ta ett exempel och det var i slutet av veckan det hände. Man skulle kunna säga att jag hade en sådan där jagskulleinteklivituppursängen-dag (fast det var nog bara en halvdag dock:-)

*

En sådan där enkel sak som värme i bilen är faktiskt ganska skönt när det är sisådär 10 minus ute...

*

När familjen Lund Kopparklint i torsdags skulle till Linköping slutade helt plötsligt värmen att fungera i vår gamla bettan. Jag satt som vanligt i mobilen och hade inte en tanke på att det faktiskt började bli ganska kallt i bilen eller rättare sagt det blev aldrig varmt.

*

Väl i Kristinehamn insåg vi snabbt att det var något fel på värmen. Efter några snabba undersökningar och åtgärder var det bara att inse när vi väl kommit till Örebro att bilen inte ville ge oss någon värme. Det var helt enkelt bara att (med tiden mot oss) snabbt finna en biluthyrning och bita i det sura äpplet.

Med fötter stela som två isklumpar och hackandes tänder, satte vi oss i hyrbilen och jag kan säga att just då, var det det mest underbara jag varit med om på länge.

Värme som sakta kom ut ur fläktarna - jag kunde efter en halvtimme röra på mina tår och fingrar...wonderful!

Efter denna resa slog det mig än en gång och det har både jag och min man diskuterat flera gånger. Man uppskattar inte saker när de finns inom räckhåll, men när de väl INTE finns där, då saknar man dem otroligt mycket.

*

Exempel: När man är rejält förkyld och man ber i sitt stilla sinne om att få bli frisk: "Jag skulle göra vad som helst för att må bättre..."

**

När man väl mår bättre är det som bortblåst. Det är inte så att man slår upp ögonen och verkligen tänker de närmaste dagarna: "Åh, vad underbart - äntligen är jag frisk! Nu ska jag verkligen njuta av att kunna andas genom näsan...etc."

Eller när man sätter sig i en iskall bil när det är 10 minus ute och sakta känner värmen komma. Att man då tänker: "Åh, vad underbart med värme-vilken lyx!" i stället för det som jag sa dagen innan värmen gick sönder: "Det värsta med den här bilen är att det inte finns något mellanting på värmen. Det blåser varmluft rakt i ansiktet så att man får svårt att andas!"

Det fick jag äta upp kan jag säga:-)

Konstruktiv konflikthantering leder till en lärande organisation...

I en organisation eller för all del i relationer mellan människor uppstår det alltid mer eller mindre konflikter. I hur stor utsträckning de uppstår kan bero på olika faktorer. Det kan bero på svagt ledarskap men det behöver inte göra det heller. Det kan också ha med enskilda individer att göra.

Oavsett vilken eller vilka faktorer som spelar in är det en konst att som ledare kunna se vad konflikten består i och man har goda ledaregenskaper när man tar tag i det på ett konstruktivt vis.

Oftast baseras de flesta konflikter på rena missförstånd men sedan har man också de konflikter som grundar sig på lite mer avancerade faktorer.

Ofta handlar det om att vissa människor i grund och botten har dålig självkänsla. Man kanske känner sig hotad eller kränkt och mycket känslor blandas in i detta. Det uppstår då mer eller mindre konflikter. Vissa använder sig av maktmissbruk för att man känner en osäkerhet och otrygghet i i sin position. Vissa kan då tillämpa mer eller mindre olämpliga maktstrukturer för att bibehålla sin egna position.

Konflikter måste dock lösas annars tenderar de att växa eller ligga och gro under ytan vilket kan leda till att en organisation blir ineffektiv och fokus läggs på fel ställe.

Det talas ofta om att vi i Sverige inte är så bra bra på att hantera konflikter. Vi vill gärna låta det gå förbi och hoppas på att det bara ska rinna ut i sanden.

När man talar om hur man på olika sätt löser konflikter talar man många gånger om vilket förhållningsätt man har till att lösa dem på. Det finns givetvis flera olika sätt eller gråzoner däremellan och dessutom utifrån olika situationer. Det är givetvis en viss skillnad på hur en ordningsvakt löser en konfliktsituation i krogkön en fredagskväll till konflikter som uppstår på arbetsplatsen eller i olika relationer man har. I detta avseende kommer jag dock avgränsa mig till de senare nämnda och jag kommer ta upp ett par av de vanligaste synsätten när man talar om konflikthantering.

Harmonisyn
Det (o)-diplomatiska synsättet

Här strävar man efter samstämmighet och tycker konflikter är jobbiga störningsmoment. Man ser inte egentligen varför de måste uppstå överhuvudtaget. Man har ett synsätt där man anser att konflikter endast orsakas av bråkmakare. Man tror att om man sopar konfliktsituationen under mattan, lägger locket på, "det försvinner nog av sig själv", såvida man inte hamnar i mitt uppe i en konflikt. Då väljer man oftast att endera anpassa sig eller tvinga igenom den egna viljan...

Man blundar man för konflikter och undviker dem om man kan. Man försöker kväva dem och lyfter inte fram dem till ytan och man anser att det är var och ens ansvar att kväva dem.

Harmonisyn leder ofelbart till - konflikt

Konfliktsyn
Det strategiska synsättet

Här ser man konflikter som något naturligt och många gånger oundvikligt. Man vet att konflikter uppstår mellan människor i olika sammanhang.

Det är en utopi att tro att alla är lika och tycker lika om saker och ting...

Det är också oundvikligt att det uppstår på en arbetsplats eller i en organisation. Det är en process att utveckla en god gruppdynamik och på vägen dit uppstår bl.a. rollsökning och konflikter. Här har man ett synsätt där man vet att man kommer hamna i olika konflikter i olika situationer och skeden i livet.

Konflikter kan och ska lyftas fram om vi vill uppnå gott ledarskap och god dynamik i en organisation. Det är helt naturligt att det uppstår och det vore konstigt om det inte uppstod eftersom vi är olika individer med olika erfarenheter, värderingar och synsätt.

Det är inte när konflikter lyfts upp till ytan och hanteras konstruktivt som människor far illa. Tvärtom som leder det till en lärande och berikande organisation.

Det är när man vet om att de finns men väljer att inte göra något åt det.

Konfliktsyn leder ofta till harmoni på lång sikt.

Så hur förebygger man då konflikter?

Jag lärde mig otroligt mycket när jag fick uppdrag som huvudskyddsombud på en av mina tidigare arbetsplatser och jag har både innan men främst efter den tiden alltid sagt att jag tycker om att arbeta med och hantera konflikter.

Det innebär dock inte att jag tycker om bråk och tjafs...

Däremot ser jag vinsten med att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. Om man inte tar tag i det tidigt leder det ofta till att människor mår dåligt och i värsta fall kränkande särbehandling. Man bidrar till en organisation där man kanske säger att det är en lärande organisation med högt i tak, men i själva verket kokar det under ytan.

Det största ansvaret att förebygga konflikter ligger givetvis hos ledningen inom en organisation, men det ligger också ett ansvar hos den enskilde individen.

Hos det förstnämnda handlar det om att se i tid, agera snabbt och se till att de som är utsatta får hjälp och stöttning i tid. Att man är tydlig med att kränkande särbehandling inte på några villkor är ok.

Hos den enskilde handlar det om att man inte ska stå för en snackaskitbakomryggen eller nånnannanism-kultur. Man ska behandla andra med respekt, vara rak och ärlig. Man ska inte lämpa över sina egna problem på någon annan.

Detta gäller såväl som inom arbetslivet som i förhållanden...

Skolk är komplex fråga...

Debatten huruvida skolk ska redovisas på betyget eller inte pågår för fullt...

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolket-tillbaka-i-betyget_6154761.svd.  

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13007656.ab

I dagens NWT bl.a. ställer man frågan till läsarna om de tycker att skolket ska synas i betyget. Merparten ställer sig positiva till det http://www.nwt.se/administration/rostning/?pollid=902833&showresult=true

Idag skolkar var tionde elev på grundskolan och ännu fler på gymnasiet. Detta är ett stort problem och det är givetvis inte acceptabelt. Eftersom grundskolan är obligatorisk och det är närvaroplikt på gymnasiet kan man på ett sätt jämföra det med vilken arbetsplats som helst. där eleverna med sin skolgång/utbildning ska rustas för vuxenlivet där ogiltig frånvaro är helt oacceptabelt. 

Det finns dock en annan sida av myntet som man bör fundera på och det finns givetvis både för- och nackdelar med detta förslag som med mycket annat. Eftersom jag engagerar mig varmt i frågan kring ”osynliga” barn och unga - tycker jag att det finns aspekter som man bör ta hänsyn till. 

Skolkfenomenet är ofta mer komplext än att det bara handlar om att en elev lite revoltmässigt skolkar några lektioner för att hitta på något roligare än skolarbete - en sk. ”ströskolkare”. 

Skolkare är inte en homogen grupp - orsakerna till varför man skolkar kan vara olika...

Självklart måste vi på något sätt få bukt med skolkningsproblematiken men att föra in det i betyget tror jag kan få negativa konsekvenser för vissa och detta tror jag att man måste finna lösningar på innan man inför det.

Man bör kanske utreda vad orsaken till skolket är innan man för in det i betyget...

Kommunerna måste bli bättre på att rapportera/följa upp elevers frånvaro och det förebyggande arbetet måste stärkas upp. Barn och unga med ”normbrytande beteenden” måste fångas upp med tidiga insatser där hela familjen involveras.

”Elever har olika förutsättningar och villkor i skolan. Skolmiljön måste utformas så att den passar så många elever som bara möjligt. Skolan måste ha beredskap att möta elever som mår dåligt och ta hänsyn till de individuella behoven, det motverkar också frånvaro.”

Utdrag från skolverket

Orsaken till skolk kan bl.a. handla neuropsykiatriska diagnoser där eleven inte får rätt stöd eller hjälp för att klara av sin skolgång. Mobbning. Trassliga familjeförhållanden etc. I dessa fall är skolk ofta ett symptom på en mer allvarlig social problematik kring eleven.

Här måste man ställa sig frågan om det hjälper att ange skolk i betyget eller om det snarare blir en ytterligare belastning för den redan utsatte eleven…

Jag hoppas innerligt att införandet av redovisning av skolk i betygen kommer leda till något positivt (jag är helt övertygad om att ”ströskolkarna” kommer att minska) MEN jag tror att man måste vara mer uppmärksam på de elever där skolk är ett symptom på att något inte står rätt till. Att man ställer än högre krav på att kommunerna tidigt ska reagera och agera om något inte står rätt till kring en elev.

Fakta:

– Införs på gymnasiet fr.o.m. höstterminen 2011

– Grundskolan fr.o.m. höstterminen 2012.

Back in business!

Så äntligen har man blivit med dator igen. Det har varit lärorikt att ha varit utan dator i nästan två veckor. Samtidigt som vår dator hemma varit inne på reparation blev det ett glapp för mig att få en arbetsdator.

Man känner sig ganska handikappad utan en dator och det känns nästan som om man vore tillbaks till stenåldern med att hela tiden skriva brev och andra dokument:-)

Nu har det iallafall löst sig och jag ser fram mot att börja blogga frekvent igen!

Det kommer vara en mycket intressant tid nu framöver med mina nya uppdrag. Jag har börjat mitt nya arbete som politisk sekreterare på Karlstads kommun tillsammans med nya politiska uppdrag.Visst tar det tid att komma in i rutinerna men eftersom jag med spänning sett fram mot detta arbete tillsammans med de nya politiska uppdragen tror jag det kommer gå snabbt att komma in i det.

Den stora utmaningen kommer vara utvecklingen och förnyelsen av politiken som fortlöpande ska genomsyra verksamheterna.

Jag hade tänkt få till ett blogginlägg nu i dagarna som rör ett av mina favoritämnen; Ledarskap - styrning, konflikthantering...

Jantelagen - den svenska avundsjukan!

Ett ämne som ofta berörs och används i folkmun är jantelagen. Vad är då jantelagen? Vad står den för och vilka konsekvenser får det? Går det att övervinna den eller är det bara så att människor på något sätt accepterat att den fått djupa rötter i vår vardag?

”Varje gång man åstadkommer något skaffar man sig en fiende. Man måste bli medelmåttig för att bli populär.”

Oscar Wilde (1854-1900)

Jantelagen handlar om avundsjuka, negativitet, självförminskande tankar som förhindrar en inre tillfredställelse hos människor. Det suger energi från omgivningen utan att man många gånger tänker på det. Jantelagen: Tio satiriska "budord" som fördömer småstadens avundsjuka och provinsialism, formulerade av Aksel Sandemose i hans roman En flykting korsar sitt spår (1933).

Det bygger upp onödiga konflikter…

Jantelagen lever kvar sedan länge även om den förminskas mer och mer för att människor övervinner den genom civilkurage, starkare självkänsla och slutligen mod. Många inser att jantelagen inte vinner i längden utan man ser att en positiv syn på saker och ting och gott tänk om andra människor vinner i längden.

När man talar om gott ledarskap talar man ofta i termer som är motsvarigheten till jantelagen. Man talar om att lyfta den enskilda individen, stärka självkänslan, ta fram styrkor hos andra, hjälpa och stötta varandra.

Alla människor är inte lika. En del är duktigare än andra...

Avundsjuka och skitsnack grundat på jantelagen ska inte premieras. Om man som god ledare motverkar detta skapar det en lärande och utvecklande organisation istället för en stel och destruktiv där det byggs upp konflikter.

Om man ska övervinna jantelagen, kväva det ”onda” måste man lyfta fram det goda. I sinom tid vinner det goda. Det är här den starka, positiva energin ligger. Man måste ha tålamod. Bygga på stark självkänsla. Fira sina framgångar och dela sin glädje med andra som har ett positivt synsätt.

Det är då som anti – jantelagen får fotfäste…

- Du ska tro att du är enastående.

- Du är värd långt mer än du tror.

- Du kan lära dig allt.

- Du är bättre än många andra.

- Du vet mycket mer än många andra.

- Du har mycket att vara stolt över.

- Du duger till allt.

- Du skall le och skratta.

- Du har någon som bryr sig om dig.

- Du har kunskaper att lära ut.

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GY020&sourceid=%7B7698CC7C-7837-4655-85DD-D584BA127984%7D

Mot nya mål...

I morgon är mitt första fullmäktigemöte som ledamot. Det ska bli oerhört spännande och jag ser verkligen fram mot det. Efter en intensiv valrörelse, förhandlingar, nomineringar och tillsättningar av poster kan vi äntligen få börja jobba med politik på riktigt. Det kommer givetvis att bli en liten omställning från att tidigare ha arbetat med politik på nationell nivå till lokal nivå men det ser jag bara fram mot!

Jag är oerhört glad över att jag är föreslagen till att bli den nya ordföranden för vård- och omsorgsnämnden...

Efter noga övervägande fattade jag under gårdagen ett beslut. Jag valde att dra tillbaks min kandidatur till kommunalrådsposten som stod mellan mig och Mia Ohlsson. Jag brinner för mjuka frågor och vill gärna arbeta med dem så nära som möjligt. Det får jag möjlighet till med detta ordförandeuppdrag. Det är ett stort och viktigt uppdrag som ligger inom ramarna för välfärden i Karlstads kommun. Verksamheter och tjänster inom kommunens vård och omsorg ska vara av högsta kvalitet. Den ska anpassas efter människors behov oavsett vilken fas i livet de befinner sig i.

Jag vill bl.a. arbeta för att höja kvalitén inom äldreomsorgen och för personer med funktionsnedsättning...

För mig är det exempelvis en självklarhet att alla som bor på ett äldreboende har rätt att komma ut i varje dag. Det ska också finnas tid för medarbetarna att sitta ner och verkligen prata med och lyssna på de äldre. Medarbetare ska känna stolthet över sitt arbete för det som de gör är värdefullt för alla.

Ingen ska behöva ha en känsla av otillräcklighet när de slutat för dagen...

Jag är helt övertygad om att detta uppdrag kommer att leda till mycket intressanta utmaningar parallellt med att vi fortsätter vårt politiska förnyelsearbete både internt och externt.

Hittade detta i min "humormapp" på datorn! "Har huvudvärk i huvudet"...

Alltid lika kul att läsa detta!

Saxat ur den svenska tidskriften "Dagens Medicin". Den bygger på journalanteckningar som läkare vid olika vårdinstitutioner i Sverige har gjort...

Ligger på britsen, påverkad av ont.
Har huvudvärk i huvudet
Har mått relativt bra i gipset.
Patienten har kateter och det är svårt att föra samtal med honom.
Dåligt sexualliv - ingen partner.
Sköts i hemmet av maken som är militär.
Patienten vägrar att stå på höfterna.
Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma.
Idag till lunch får patienten akuta diaréer.
Kräkningarna försvann på eftermiddagen. Likaså maken.
Mat får han från sonen som ligger infryst.
Är allergisk mot hösnuva.
Lungorna låter rena och får åka hem.
Fick dock beskedet om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma när hon blev medbetslös.
Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
Patienten har mandolinstor prostata.
Brunbjörnsstor resistens borttages.
Patienten har små frimärken i vagina.
Öron skymtar bleka bakom vax.
Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord.
Gosse med rör i höger öga. Har rör i båda plastöronen.
Patienten har protes upp och ner.
Smärtan kommer när patienten ligger raklång med båda benen på ryggen.
Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
Patienten går med något sånär levande stöd.
Aktuella mediciner: vet inte vad de heter.
Slipsen nedsys i såret.
Patienten är gravid i 19:e månaden.
Ont i vänster växellåda.
Använder käpp och håller sig på vägarna.
Patienten har tidigare haft öron men dessa har ramlat bort.
Patienten tycker att höger stortå hänger ner något jämfört med de andra fingrarna.
Söker för allergiska besvär. Samtal via magen som tolkar.
Blöder ibland från vänster näsa.
1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.
Änka sedan 1980 då patienten dog i hjärtinfarkt.
Lider av besvedande svära.
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre, ibland mår hon inte alls.
När hon känner sig trött, kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund.
Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes.
Patienten måste sova högt under kudden.
Liten knöl på höger sida om vänster skalle.
Patienten röker en cigarett i veckan. Uppmanar honom att dra in på rökningen.
En hel del bekymmer med sina fötter, kan inte sjunga för halsen.
Urin odlad på distriktsläkaren visar växt av coli.
Patienten har återigen fått ont i värken.
Vänster knä svullnade upp och sökte distriktsläkare.
Patienten fick rådet att gå och hänga sig.
Kan ej få ned hakan mot huvudet.
Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.
Patienten har bedömts som osammanhängande.
Druckit ett glas rödvin på kvällen tillsammans med den kokta hummern...
Har börjat få blodiga matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle, med stöd av socialtjänsten.
Stumpen blödde igenom varför den byttes.
Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli anfådd i vanliga fall.
Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.

Politisk broiler - jag?! Hm, skulle inte tro det...

En lite halvlustig sak inträffade i går. Jag blev nämligen kallad för en politisk broiler efter jag hållit en kort presentation av mig själv. Under några minuter berättade jag vad jag tidigare arbetat med och vilken politisk erfarenhet jag har.

Det lustigaste av allt var att efter jag gjort denna presentation var det en kvinna i samlingen som yttrade sig om mig och med tanke på min yrkesmässiga och politiska bakgrund visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.

Om man då ska gå efter vad min definition av vad en politisk broiler är rimmar det ganska illa med mig. De flesta vet att jag blev medlem i moderaterna år 2005 och innan dess inte varit politiskt engagerat mer än ett år. I år var jag dessutom ett av de nya namnen på listorna.

Jag är en del av den moderata förnyelsen...

Jag blev förundrad och förvånad över vad jag kallats för. Detta med tanke på att det i min värld är en person som varit politiskt aktiv sedan ungdomsåren och vigt sitt liv åt politiken på olika sätt. En person som gjort en politisk kometkarriär utan att för den skull haft ett "riktigt" jobb.

Till skillnad från mig...

Jag fick nämligen mitt första sommarjobb inom hemtjänsten när jag var 14 år. Därefter har jag haft flera olika jobb. (Bl.a. jobbade jag en sommar på KF som lokalvårdare, vilket satt djupa spår i mig efter att jag dag efter annan stod och gjorde rent de stora trummorna som de använt för att göra smet till hackkorv och blodpudding:-)

Efter jag fyllde 20 år utbildade jag mig till projektledare. Som ett led efter den utbildningen startade jag upp en ideell förening UMNIC - Unga Mot Narkotika I Carlstad. (Föreningen stod bl.a. bakom en telefonjour dit ungdomar kunde ringa för att få råd och stöd kring alkohol och droger). Det var också vid den tiden som jag började föreläsa om narkotika. Jag har sedan dess jobbat som narkotikainformatör samtidigt som jag också håller utbildningar i konflikthantering, kommunikation/retorik.

Jag har alltid arbetat mycket ideellt och suttit med i flera olika styrelser för både frivillig organisationer och idrottsförening.

Jag har som sagt haft många olika jobb sedan det inom hemtjänsten...

För att listan inte ska bli för lång nämner jag vad jag gjort de senaste 10 åren. Under en kortare period jobbade jag som väktare. Därefter arbetade jag som behabdlingsassistent inom SIS (LSU hem för ungdomar). Efter ett par år sökte jag annat jobb och fick anställning i Karlstads kommun där jag arbetade som fältassistent (med hemlösa) och var med och startade upp Gökhöjdens Rehab Center. Därifrån fick jag jobbet som processledare under Arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Jag jobbade i huvudsak med alkohol- och drogförebyggande frågor med fokus på barn och unga men hade också andra ansvarsområden. Bl.a. stärka upp tryggheten inne i centrala Karlstad och arbete mot rasism.

Eftersom jag alltid tyckt om att utvecklas med mina jobb och gillar nya utmaningar sökte jag 2008 nytt jobb och fick det...

De senaste 2 åren har jag arbetat som politisk tjänsteman (projektledare) för moderaternas riksorganisation. Detta jobb har gett mig en enorm erfarenhet och ett brett nätverk. Även om det varit tufft många gånger med allt resande har jag verkligen känt att jag funnit mitt kall med detta arbete.

Jag älskar verkligen att jobba med politik...

Jag engagerar mig gärna och mycket, samtidigt som det nog inte undgått någon att jag gärna skriver om aktuella politiska ämnen. Mina politiska uppdrag: Ledamot Polisstyrelsen Värmland och ersättare i Stadsbyggnadsnämnden.

Så med bakgrund till denna korta beskrivning om mig själv kan man då undra om jag verkligen motsvarar definitionen av en politisk broiler...eller om det än en gång handlar om härskarteknik!

Politisk broiler: ”i regel påbörjat sin politiska karriär vid späd ålder för att sedan direkt efter skolan bli yrkespolitiker (ofta inom en politisk ungdomsorganisation). Detta kan anses leda till dålig kontakt med den verklighet som den överväldigande majoritet människor som inte är politiska broilers upplever.”

Alla känner apan...

Ju mer offentlig man blir desto mer pratar människor om en. Desto mer spekulerar människor om en. Desto fler har åsikter om en. Desto oftare blir man föremål för elaka tungor...

I mina senaste arbeten har jag varit en mer eller mindre offentlig person i olika sammanhang. När jag arbetade i Karlstads kommun med alkohol- och drogförebyggandefrågor och arbete mot rasism såväl som trygghetsfrågor i kommunen, blev det ofta som jag förekom i media och uttalade mig kring dessa saker. Det var en av mina arbetsuppgifter.

Eftersom jag också föreläst i dessa ämnen under många år har jag träffat otaliga människor. Många har kontaktat mig, ställt frågor och diskuterat kring de olika ämnena. Därför blir man lite förvånad när man får höra att vissa människor försöker förstöra för en genom att komma med dumma påståenden som inte ens ligger i närheten av sanningen.

Det är inte första gången det kommer till min kännedom att andra människor har en åsikt om mig eller tror sig veta saker om mig som inte ens jag själv vet om. Så här fungerar det dock och jag är helt övertygad om att jag inte fått hört sista meningen om mig själv från andra.

Jag vet att man inte ska ta åt sig men det frånkommer inte att man blir besviken och ledsen när vissa saker kommer till ens kännedom.
De som läst min blogg har förmodligen också läst om mitt engagemang i bl.a trygghetsfrågor och osynliga barn. Det finns säkerligen de personer som genom mitt ständiga engagemang i dessa frågor funderat på min egen bakgrund. Hur jag på ett sådant engagerat sätt kan skriva om exempelvis osynliga barn.

Det är ingen hemlighet att jag växt upp och sett baksidor som barn eller ungdomar ska slippa se.

Detta har gjort att jag brinner för frågor som rör barn som växer upp under otrygga omständigheter. Detta gör att jag alltid engagerat mig i frågor som är destruktiva för barn och ungdomar. Trygghetsfrågor. Jag kommer aldrig släppa det.

Här talar jag om förebyggande arbete mot alkohol, droger, våld, rasism. Sådant som ibland kan attrahera vilsna och otrygga barn/ungdomar som söker efter en samhörighet i jakten på en inre trygghet.
De grupperingar och gäng som bygger på radikala åsikter med inslag av rasism, främlingsfientlighet och våld är en viktig fråga som vi alla måste ta ansvar för och arbeta mot. Jag har under många år arbetat med dessa frågor och sett utvecklingen från sent åttiotal till i dag, vilket är skrämmande och det är ett stort hot mot vårt samhälle. Det är särskilt viktigt att vi i dag bemöter dessa åsikter med sakliga argument och där vi använder oss av experter på området. I synnerhet när vi i dag har ett främlingfientligt parti i vår riksdag.

Trollen spricker i ljuset...
Man kan inte stoppa huvudet i sanden och hoppas att sådant här försvinner. En stor man sa en gång: "Det som skrämmer mig är inte ett fåtals brutalitet, utan den stora massans tystnad."

Den moderata förnyelsen måste även spridas till lokal nivå - ute i kommunerna.

Moderaterna är nog det parti som lyckats förändra sig och förnya sig mest av alla politiska partier i Sverige. Vi har verkligen lyckats genomföra en förnyelse av vår politik men också organisatoriskt. Detta arbete är dock något som vi hela tiden måste fortsätta arbeta med aktivt och i synnerhet på regional och lokal nivå för där ligger vi snäppet efter med den moderata förnyelsen. Här finns det mycket att arbeta med både intern och externt.

De nya moderaternas framgångar bygger på modet att förnya sig och att våga ifrågasätta gamla sanningar, som nya partisekreteraren Sofia Arkelsten skrev på DN Debatt 15/10.

Som jag tidigare skrivit har det moderata förnyelsearbetet bara påbörjats. Vi har arbetat mer intensivt de senaste 2 åren med med ett utifrån- och in perspektiv. Genom att vi gått ut och lyssnat på medarbetare både inom den privata men främst den offentliga sektorn har vi tagit med oss budskapen tillbaks in till politiken.

Det får dock inte stanna där...

Vi måste också nu visa att vi verkligen gör någonting av alla dessa medarbetares berättelser från verkligheten. Annars riskerar vi att tappa förtroendet och våra framgångar vänds snabbt till motgångar.

Det är här som det verkliga arbetet ligger. Det är ute i kommuner och landsting som vi måste visa att vi lyssnat reflektivt. Det är här som vi måste se till att alla dessa rapporter blir kött och blod.

Vi vet att vi har lägre förtroende inom välfärdsfrågorna - de mjuka frågorna. Vi vet att det är här det fortsatta förnyelsearbetet måste stärkas upp, men då krävs det kraftinsatser från de förtroendevalda kontinuerligt.

Vi är ett parti som många gånger kan uppfattas som fyrkantiga inom bl.a. sjukvården och många gånger hamnar diskussonerna på driftsinnehållet istället för på innehållet av vården.

Här måste vi bli tydligare på att det är inehållet som är det viktigaste. Det är medarbarbetara, patienterna och de anhöriga som är viktigast.

Vi har nu mycket tungt arbete framför oss och bristen på förnyelse består i både politik och nya förtroendevalda.

Kent Persson, förbundsordförande Örebro skriver i en debattartikel i DN:
(...) Där Fredrik Reinfeldt lyckats har partiet till stora delar misslyckats lokalt. Om inte förnelsen genomförs lokalt kommer Reinfelts dröm om att moderaterna ska bli det stora samhällsbärande partiet att stanna vid just en dröm.

Den moderata partiledningen bär nu ett stort ansvar för att förnyelse av partiet lokalt får både kraft och energi samt att den nu genomförs. Goda exempel måste lyftas och få utrymme i den centrala politiken. Det handlar om allt ifrån att moderaternas partistyrelse måste få fler ledamöter utanför Stockholm som är förnyare i den kommunala politiken lokalt. Partiets Stockholmsfixering måste brytas.

Förnyelsen måste också nå den moderata gruppen inom Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt att den centrala moderata kommunala samrådsgruppen måste bli en aktiv kraft i arbetet med att skapa de nya moderaterna i kommuner och landsting. Nya arbetsgrupper måste tillsättas för att självkritiskt granska den moderata välfärdspolitiken.

Det finns all anledning att vara orolig för den stora röstsplittring som ägde rum i valet 2010. Den nyfikenhet som finns på de nya moderaterna har inte tagits tillvara lokalt. På alltför många håll har förnyelsen uteblivet. Väljarna har också markerat sitt missnöje med frånvaron av lokalförnyelse. Partiledningen måste nu ta läget på allvar och se till att prioritera den lokala förnyelsen de kommande åren.

För ska moderaterna lyckas i valen 2014 måste nu Reinfeldt ta ansvar för att hela partiet går i takt och förnyar sig. Förnyelsen kommer att göra ont, men den är nödvändig. Endast genom fortsatt förnyelse kommer moderaterna välfärdspolitik bli trovärdig och beröra människor. Endast så kan moderaterna bli relevanta i människors vardag. Ska vi lyckas med det så måste partiet bli just de nya moderaterna i hela landet.

Touchdown Kent!