Vet du vad som läggs ut på nätet om dig, dina barn, dina vänner, din familj? Tar du ansvar?

Jag skrev för några år sedan ett inlägg som syftade till att visa hur utsatta ungdomar är idag genom smartphones, internet, sociala medier, onlinespel etc. Med några få knapptryck så är det delgivet hundratals personer och det försvinner aldrig. Många gånger är detta ett verktyg för mobbning, trakasserier, förtal, kränkningar etc. Medvetet eller omedvetet. Jag tror många gånger att man inte förstår konsekvenserna av vad man lägger ut om andra. Hur det påverkar dem eller faktiskt dig själv. 

Jargongen är många gånger hårdare än vad man kan tro. Det pågår påhopp, kränkningar varje minut inom de sociala forum och kanaler som våra ungdomar rör sig i.

Föräldrar måste ta ett större ansvar att prata med sina barn om hur man använder sociala medier för att yttra sina åsikter eller sprider information. Att man gör dem medvetna om att man alltid ska tänka efter om det kan drabba någon annan. Eller om det kanske väcker tankar hos andra som man kanske inte hade räknat med från början. 

Som vårdnadshavare anser jag att man faktiskt har en skyldighet att se vad som pågår på facebook, twitter, msn, skype mm. Har man inte kunskap eller kanske "ork" att ha koll på allt (som en pappa sa till mig) får man helt enkelt skaffa sig det. Det ingår i "föräldraskapet" att anpassa sig efter hur samhället ser. Detta är också något som skolan kan jobba ännu mer aktivt med-inte minst informera om vad man som vuxen kan göra och ska göra.

http://www.vattenfall.se/sv/overgrepp-pa-natet-utreds-i-u.htm

 

Denna fiktiva berättelse belyser en situation av många där unga människor blivit utsatta. Det är en otäck berättelse som inte är det vanligaste exemplet på fenomenet men tyvärr förekommer det. Som vanligt hoppas jag den ska väcka en tanke och som alltid vet jag att det kanske gör ont att läsa. Man kanske blir illa berörd av innehållet men det är också då som man förmodligen reagerar och agerar....

”De gjorde sig i ordning på kvällen. Stämningen var på topp. Musiken strömmade ur högtalarna och låtarna som spelades hade noga valts ut för att skapa en glad sinnestämning hos de båda. Det hade tisslat och tasslats inför kvällen under veckan som gått-förväntningar hade byggts upp.

Flickorna satte på sig sina nyinköpta kläder och drack ur det sista ur sina vinflaskor. De var berusade och skrattade åt att de inte riktigt kunde hålla balansen. Gatlyktorna ute på gatan snurrade framför deras ögon där de gick på trottoaren, på väg in till stans inneställe.

Trots deras märkbart berusade tillstånd lyckades de charma sig förbi vakterna och komma in. Väl inne fann de sitt gäng och fortsatte dricka tillsammans med andra. Det syntes på dem väl att de inte riktigt hängde med i samtalen som fördes. Det märktes tydligt på deras ansiktsmimik och kroppsspråk att de var kraftigt berusade.***

 
Killarna i det ytliga gäng som flickorna "ingick" försökte en efter en få till det med flickorna. Till slut började de hångla med varsin kille. Annat kom i vägen och nästa kille i gänget kom och tog över. Sedan kom nästa. Hur flickornas kläder och makeup såg ut på flickorna hade successivt blivit ointressant för dem. Till skillnad mot tidigare på kvällen då de varit mycket noga med hur de såg ut. Då de hade dessutom hade varit noga med att inte se vulgära ut. 

Nu hade kjolen på en av flickorna glidit upp där hon satt i soffan och blev smekt av en av killarna. Man kunde tydligt se hennes underkläder. Människor runtom pekade, viskade för att påvisa att denna tjej måste vara helt totalt packad. Ingen gjorde dock något. Ingen reflekterade över att man kanske skulle satt stopp för det som pågick framför dem. Flickan hade klart och tydligt ingen kontroll över sig sig längre. 

Det var heller ingen som agerade när samma flicka följde med två av killarna in på toaletten. De ledde henne under varsin arm. 

De ville ha mer av henne och de visste att de kunde få det när hon var i detta skick. Flickan hade nämligen rykte om sig att alltid dricka för mycket. Alltid vara lätt att få till det med när hon hade druckit för mycket. Efter de stängt om sig inne på en av toaletterna satte sig den ena av killarna på toalettstolen. Han hade dragit ned flickan så att hon satt i hans knä. De hånglade med varandra. 

Den andra killen stod bakom med sin mobil. Han hade tryckt på filminspelning. Flickan skrattade och slängde huvudet bakåt. Hon förstod inte vad som pågick bakom hennes rygg. Till slut tappade hon balansen och satte sig på golvet. De skrattade åt henne.

Den ena killen knäppte upp sina byxor och drog henne intill sig. Han kysste henne och efter en kort stund drog han ned hennes huvud mot sin bara underkropp. Flickan förstod vad han ville och fumligt gjorde hon det hon blivit tillsagd av honom att göra. Den andra killen stod bakom dem hela tiden och filmade det som utspelades framför honom.

Så snart det var över reste sig killen upp. Drog upp sina byxor. Han böjde sig fram mot flickan som nu satt lutad mot väggen. Mer eller mindre däckad. Killarna gick ut från toaletten och flickan väntade kvar. Efter en kort stund kände hon kväljningarna komma. Hon fällde upp toalettlocket och hängde sig över. Det forsade ur henne. När det till slut inte kom mer ramlade hon ihop bredvid toalettstolen och somnade på golvet.

Minnet var därefter blott. På något sätt hade flickan tagit sig hem. Något som känt henne hade sett till det. Kanske var det hennes kompis. Kanske var det någon annan. Hon själv visste inte. Hon var inte medveten om vad som överhuvudtaget hänt under kvällen eller hur hon tagit sig hem. 

Hon var i alla fall hemma. Hennes mamma satt på hennes sängkant. Flickan hade fortfarande inte vaknat. Hennes mamma strök bort håret från ansiktet på sin dotter. Hon såg på sitt barn. Hon var orolig. Hon bannande sig själv och undrade varför hon inte varit mer uppmärksam efter hon fått samtalet från polisen mitt i natten. Hon hade fått hämta sin flicka på stationen. Hennes flicka var långt från nykter där hon suttit på den slitna gamla träbänken. Polisen hade förklarat för kvinnan hur de fått tagit hand hennes dotter. Att hon egentligen skulle behöva ligga i en fyllecell och sova av sig ruset. Hon hade blivit chockad över det hon fått höra av polismannen. Hon hade naivt trott på historien om att hennes dotter och hennes kompis bara skulle sitta hemma och ta det lugnt.

Efter de kommit hem hade hon klätt av sin flicka. Stoppat henne i duschen för att därefter leda in henne på sitt rum och bädda ned henne i sin säng. Flickan hade gråtit i hennes famn och upprepat orden; Förlåt mamma. Förlåt... 

Hon kände en maktlöshet när hon lyssnade på sin dotters osammanhängande ord. Hennes lilla flicka. Så vilsen. Så oförsvarbar och så ledsen. Hon undrade vad som hade hade hänt under kvällen. Hon bannade sig själv över den egna dumheten över att inte ha kontrollerat bättre. Flickans mamma grät tyst där hon satt bredvid sin dotter.

Helgen var över. Ny vecka. Ny skoldag. Flickan var på väg till sin skola. Väl där möttes hon av samma vän som varit med henne under helgen. Hon hade inte pratat med henne efter de varit ute tillsammans. Däremot hade hennes mamma pratat med henne och hennes föräldrar. Berättat om vad som hänt. Eller snarare vad hon inte visste hade hänt. Precis som för flickan själv. Nu när hon väl står där i korridoren får hon dock reda på delar av vad som hände under fredagen. 

Hennes vän ser skärrad ut då hon tar fram sin mobil och håller upp för flickan. Det som utspelar sig framför henne chockar henne. Hon känner sig yr. Lysrören i taket börjar snurra framför henne. Sorlet från de andra eleverna i korridoren blir till ett enda surr. Hon tycker alla tittar på just henne. Hon undrar om alla de också sett det hon själv nyss fått se?

Slutligen springer hon springer in på toaletten. Hon hukar sig över toaletten och kräks. En kort stund sjunker hon ned på golvet och sätter sig. Tårarna rinner nedför hennes kinder. ångesten sprids som en löpeld inom henne. Hon får panik där hon sitter. Reser sig upp och springer ut därifrån. Ut från toaletten. Bort från allt. Precis som hon skulle ha gjort i fredags. Hon gråter. Hon bannar sig själv. Hur kunde detta hända? 

Hon ville egentligen hem till sin mamma. Krypa ihop i hennes famn, men hon kunde inte. Hur skulle hon kunna det? Skammen var för stor. Hon visste att det hon nyss fått se skulle följa henne för alltid. Alla skulle få se det. Från mobil till mobil. Från dator till dator. Från mun till mun, skulle hennes förödande kväll göra sig påmind. Hon visste att det skulle bli så. Hon hade sett det alltför många gånger. Hon hade sett andra blivit utsatta för liknande händelser. Hon hade själv mått illa då hon flertalet gånger fått uppleva hur andra blivit behandlade. Vilka bilder och filmklipp som fångats och spridits bland kompisar på hennes och andras skolor. 

Flickan visste mycket väl hur det fungerade. Hon visste vad som väntade henne. Det hon inte visste var hur hon nu skulle hantera det. Hur hon skulle kunna kväva det. Hon såg för tillfället ingen väg ut. Hon bara sprang ifrån det så fort hon kunde. Bort från allt. Bort från sin mamma. Bort från sig själv."