Månadens tänkvärda ord...

Tänkvärda ord: Kan vara citat, ordspråk, talesätt, teorier - kloka ord från kända eller okända personer. Det är ord och meningar som jag fastnat för och kanske använder mer eller mindre i olika sammanhang.

Underbara ögonblick - fotografier från nuet som värmer i höstmörkret...

Underbara älskade dotter...

Ett ögonblick fyllt av glädje och sorg...

Med tårar av kärlek och försoning från hjärtat röst...

Ja, jag vet, det blir ingen mer grillning i år...

Ja, jag vet...

...jag borde kratta lite

...jag borde ställa bort utemöblerna

...men å andra sidan borde jag också få några fler timmar på ett dygn!

 

...vart kan man ansöka om det tro?

Igår fångade jag en tjuv på tåget hem från Stockholm.....

Under gårdagen (som för övrigt var helt underbar) tänkte jag överraska mina älsklingar och min bästa kompis med lite dyrare, godare choklad efter att jag kommit hem från Stockholm.Precis innan tåget skulle gå hann jag gå in i chokladbutiken och köpa lite gott! Det hör också till sak att till min väninna köpte jag en lite roligare chokladbit eftersom jag tycker att hon haft det så jobbigt på sistone och på alla sätt och vis behöver muntras upp :-)

Som den tröttmössa jag var när jag klev av tåget i går kväll, glömde jag givetvis chokladpåsen på tåget och kommer på det när jag är ca 200 m bort från stationen. 

Jag springer tillbaks så snabbt jag bara kan och hinner precis innan tåget ska vidare. Med min urusla kondis är jag halvdöd när jag flåsande fångas upp av konduktören som står på perrongen: "Chokladen...flås...glömde...flämt...vit påse...flås". Samtidigt pekar jag bort mot vagnen jag suttit i. Han avbryter mig snabbt och säger att han kommer ihåg mig och samtidigt som han förmodligen ser att jag håller på att avlida, springer han snällt i förväg för att hjälpa mig...

När jag som en urvriden trasa också kommer fram till vagnen ser jag genom fönstret hur konduktören rycker på axlarna och gestikulerar med armarna att han inte finner något. Förvånande över att han inte hittat något, kliver jag också på tåget. Precis då möter jag av en halvskum typ som har en ovanligt utbuktande skinnjacka på sig. Med mina 15 års erfarenhet som informatör i Drogtecken och Symptom i ryggen, läser jag snabbt av honom. Han var definitivt inte drogfri eller nykter heller för den delen...

Direkt konfronterar jag honom och frågar retoriskt om han sett min vita påse med choklad. Med ens han öppnar truten och kommer med ett halvdåligt: "Näe..." ansåg jag honom som avslöjad. Jag hade fångat chokladtjuven! Han visste mycket väl vart påsen var och när han med ens lade handen över sin jacka var det inget snack om saken...

Jag kan ju säga så här att en trött, mycket ilsken fru Kopparklint som blivit bestulen på fin choklad är inte att leka med. Och definitivt inte om tjuven i fråga är en riktigt pajas som tror att han kan komma undan med det eftersom han verkar ta mig för att vara ett spån...

Jag kräver omedelbart att han ska ge tillbaks min chokladpåse som han har innanför jacka och jag vet inte om det är mitt temperament eller att han gör en snabb riskanalys att det inte är värt en polisanmälan, som gör gjorde att han faktisk halar fram chokladen.

Det var dock inte över med det...

Det sjukaste av allt är att han när han gör det, försöker han på något märkligt sätt han göra sig rolig över min väninnas choklad, som han av någon anledning tagit ur påsen och stoppat i sin innerficka.

Han börjar vifta med den snyggt inslagna förpackningen med cellofan och rosetter framför ögonen på mig samtidigt som han som en lite unge började retas: "Är det den här du vill ha? Är det denna du vill ha?"...

Jag tror inte det ä sant. Århundradets pucko till tjuv står framför mig och han verkar inte förstå när det är nog med idiotier för när konduktören äntligen kommer tillbaks och ser det hela, börjar han säga till honom också: "Titta vad det är hon vill ha tillbaks. Titta här!"

Pajasen hade på bara några sekunder avancerat till en fullblodsidiot!

Han retade verkligen gallfebern på mig. Jag flippade totalt och läste lusen av honom samtidigt som jag rycker till mig min väninnas present och kränger av honom påsen som han har i den andra handen. Under tiden får han höra en ramsa som definitivt är barnförbjuden :)

Konduktören som förvånat står bredvid ser förmodligen att situationen håller på att urarta. Han försöker få kontroll över situationen och på ett lugnt och sansat sätt vänder han fullblodsidioten lite halvt mot sig och säger: "Nu tycker jag att du ska tala om för damen här att du bara skulle vara snäll och ta hand om påsen ett tag och att du inte vill något hellre än att lämna tillbaks den till henne..."

Arg som ett bi berömmer jag konduktören för att vara så godhjärtad samtidigt som jag spänner ögonen i fullblodet som nickar instämmande och hånflinar framför mig. Jag inser att det inte är lönt att ödsla mer tid på denna cirkus. Innan jag vänder på klacken för att än en gång kliva ned på perrongen, talar jag med två ord om för honom en sista gång vad jag tycker om hans genomruttna beteende...

Konduktören följer mig en bit på väg och ursäktar sig inför vad jag blivit utsatt för på "hans" tåg. Jag försöker lugna ned mig och vara trevlig när jag säger att jag beundrar hans tålamod. Därefter går  jag ilsket gick vidare för att hinna med bussen hem. Strax därefter är jag än en gång på väg till bussen hem. Med ett fast grepp om min choklad och med blodsmak i munnen efter mitt "maratonlopp", försöker jag frenetiskt få ilskan att rinna av mig.

Men till och med nu när jag skriver om det känner jag ilskan inom mig när jag ser chokladtjuvens fula hånflin framför mig...

Don´t mess with a womans chocolate!

Tillägnad herr Ihlberg

Det var aldrig någon som frågade mig hur jag mådde eller om jag behövde hjälp...

...de gånger jag satt på akuten eller träffade polisen efter att mamma blivit misshandlad. Vare sig jag var 13, 14 eller 17 år och höggravid.

Jag glömmer aldrig dessa gånger...

Inget barn ska behöva uppleva att de är osynliga av myndigheter, sjukvård, skola eller socialtjänst när de blivit brottsoffer. Det är ett systemfel när exempelvis en kvinna kommer in på akuten, är misshandlad och sjukvårdspersonalen inte frågar om det finns barn med i bilden som kan ha bevittnat händelsen. Det är ett systemfel när barn och unga bevittnar ett brott i nära relation och inte ett PM skickas till socialtjänsten.

Alla som jobbar inom dessa arenor har en skyldighet att rapportera till socialtjänsten om det finns en misstanke om att ett barn far illa. OCH barn far illa av att se eller höra sin förälder bli slagen. Det ger samma skador som att de själva skulle bli misshandlade.

• Hur många kvinnor kommer in på akutmottagningarna runtom i landet där man misstänker våld i nära relation? Det vet vi svaret på...
• Hur många av dessa har barn som bor hemma? Det borde vi veta svaret på...
• Hur många av dessa har blivit brottsoffer? Den frågan borde alla ställa sig...

Ställ frågan-reagera och agera! 

Åhhh, vad pinsamt-jag tror jag döööör....

På väg hem från Uppsala tänkte jag dela med mig av ett humorinslag av det mer pinsamma hållet och jag kan inte förstå hur jag lyckats undgå detta. Kan vara så att jag förträngde det så starkt när det var på tapeten att det helt enkelt försvann :))

Den stora skämskudden fram när man tittar på denna video som Vägverket använde för många år sedan i hopp om att minska mopedolyckorna... 

Underbara ögonblick - fotografier från nuet som värmer i höstmörkret...

Underbara vännen...

Ett kärt återseende av en kär vän...

Med det vackraste leendet som lätt smittar av sig...

Jag räcker upp handen för flickors rättigheter! Gör du det?

Idag 11 oktober 2012 firas för första gången i historien FN:s Internationella flickdag. Dagen instiftades av FN förra året på initiativ av Plan. Världen över kommer Plans olika länder att uppmärksamma flickdagen, inte minst genom att en rad kända byggnader kommer att byta färg. Alltifrån World Trade Center i New York, Pyramiderna i Egypten och London Eye till vår egen svenska Globen i Stockholm som du ser på bilden ovan. Dessutom kommer Plan att synas i tv, radio och tidningar idag så håll utkik. Plans engagerade ungdomsgrupper arrangerar också aktiviteter i olika delar av landet.

Varför behövs en internationell flickdag?

Det innebär en möjlighet att sätta fokus på flickors situation och det behövs eftersom diskriminering av flickor förekommer i många delar av flickors liv. Plans huvudfokus i den globala kampanjen Because I am a Girl är att ge möjligheter för flickor att fortsätta från de grundläggande sex åren i skolan vidare till högstadiet och gymnasiet. Att flickor får utbildning är helt centralt, både för att förbättra deras egna möjligheter och för att lyfta hela samhället ur fattigdom. 

Sprid budskapet vidare! 

http://plansverige.org/nyheter/flickdagen-sa-kom-den-till

World mental health day - världsdagen för psykisk hälsa idag!

I dag är det världsdagen för psykisk hälsa. Det som inte utanpå syns...

Fler behöver ta ställning. Visa att de bryr sig. Vi behöver alla förebygga fördomarna kring psykisk ohälsa. När 1 av 4 svenskar lider av det och få av dem inte vågar prata om det på grund av skam då är det något som är allvarligt fel. Skamstämpeln måste försvinna!

 

Du kan göra skillnad nu!

 

Symtom på psykisk ohälsa kan uppträda hos oss alla - det finns mitt i bland oss...

 

Det finns omkring 400 000 barn i Sverige som lever med en eller två föräldrar som missbrukar alkohol. Ofta finns det också psykisk ohälsa med i bakgrunden. Dessa barn får traumatiska erfarenheter som påverkar dem under deras uppväxt och deras vuxna liv. Inte sällan leder det till eget missbruk och/eller psykisk sjukdom.

 

På Hjärnkoll´s hemsida kan du lära mer om olika psykiska sjukdomar och diagnoser. Gränsen mellan psykisk hälsa och ohälsa är inte absolut. Den kan variera över tid, men även mellan olika kulturer och samhällssystem. Vanligaste psykiatriska tillstånden:

• ADHD 
• Aspergers syndrom
• Autism
• Bipolär sjukdom
• Depression
• Missbruk
• Personlighetsstörning
• Posttraumatiskt stressyndrom
• Psyko
• Schizofreni
• Självskadebeteende
• Tourettes syndrom
• Tvångssyndrom
• Ångestsjukdomar
• Ätstörningar

10 myter om psykisk ohälsa

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa: Vart kan jag vända mig för att få råd och stöd?

  

Dagen till ära publicerar jag än en gång min gästbloggerska Åsa Carlsson inlägg om psykisk ohälsa:

Bältesläggning och tvångsvård: Hjälp eller stjälp?

 

I Marlénes triologi: "Att se det osynliga" - kan vi läsa exempel på hur barn far illa när föräldern mår dåligt. I veckan har psykisk ohälsa bland unga kvinnor i allmänhet diskuterats. I synnerhet bältesläggning (GP, Metro).

 

Visst hänger det ihop - även om bilden är betydligt mer komplex än så...

 

Jag tänkte hänga på slutkommentaren i Aktuellt sändningen 2011-08-18. Nämligen att för de som riskerar att återkomma i tvångsvård måste man, när det lugnat ned sig något, diskutera hur man hanterar en sådan situation nästa gång. Och självklart även hur man förebygger att ens hamna i situationen. Programmet fokuserade på de människor som självskadar sig. Resonemanget gäller dock för alla som riskerar att behöva tvångsvårdas...

 

...och tvångsvård i sig behövs.

 

Den behövs för att skydda den drabbades liv och även andras då psykisk ohälsa också drabbar omgivningen kring den som är drabbad. Jag anser att de som har någon form av psykossjukdom, där du vet att även om du tar dina mediciner och "sköter dig", finns det ändå en överhängande risk att hamna i psykos. Varför ger vi inte dessa personer möjlighet att faktiskt få ge läkarna ökade befogenheter. Enligt kriterier som de själva sätter upp. (Dagens regler.)

 

Låter det krångligt och varför skulle man vilja tvångsvårdas utan att ens uppfylla de kriterier som redan finns?

Tänk dig följande:

 

Du har en familj som du älskar...

En ekonomi i balans....

Ett jobb du trivs med....

Du känner dig respekterad i samhället....

 

...Du hamnar i psykos

...Du gör saker du aldrig skulle gjort annars (ger bort din väns saker. Gör besök som landar fel)

...Du tar förödande beslut på jobbet 

...Du pratar konstant men osammanhängande

 

Visst, ingen dör MEN det blir ett ganska stort städjobb och hur många omgångar klarar du själv och din omgivning av?

 

Vad kan man då göra om det visar sig att man är i riskzonen respektive om man tillhör "omgivningen"? Säg att vi börjar med insatser relativt tidigt - vilket i detta sammanhang betyder när en person behöver tvångsvård för första gången.

 

Om man känner personen - tänk då efter hur personen skulle vilja bli behandlad (vilket nödvändigtvis inte behöver vara på samma sätt som du skulle vilja bli bemött). För de som inte känner personen ifråga - försök att ändå se till den friska personens bästa. Om det finns risk för att personen i fråga drabbas igen. Är det bra om personen i förebyggande syfte, kan säga till väl utvalda personer i sin omgivning, hur de bör agera.

 

Hur ska man då som potentiellt behövande av tvångsvård veta vilken sjukvårdspersonal som berörs?

 

Det vet man så klart inte. Det går därför inte att i förväg prata med den personalen. MEN redan idag finns en möjlighet att i sin journal lägga in ett brev till eventuell sjukvårdspersonal eftersom man oftast inte klarar av att föra sin egen talan. I det kan kan man bland annat vädja till läkarens goda vilja att man vill bli inlåst något tidigare än lagen tillåter eftersom man själv vet vad som komma skall. Dessutom kan man påpeka sådant som är bra för personalen att veta. För att de så snabbt och enkelt som möjligt ska kunna hjälpa personen tillbaks till det som är normalt för just honom eller henne. (Den sjuke själv fast i ett friskt tillstånd skriver ett brev med sina egna önskemål och inte omgivningens).

Det kan exempelvis innehålla önskemål om exempelvis:

• Bältesläggning eller tvångsmedicinering.
• Om man föredrar snabb medicinering som direkt sänker dig eller om man vill ta det långsammare?

 

Vilka är de typiska kännetecknen på dig som frisk respektive sjuk? Detta är svårt eftersom vi alla är olika individer. Det som är ett helt normalt beteende hos en person kan normalt sett vara helt otänkbart hos någon annan.

 

Genom att få ned den psykiska ohälsan bland vuxna ökar vi automatiskt välbefinnandet hos många barn - osynliga barn. Ingen vill så klart komma till den punkten att tvångsvård behövs MEN när den väl behövs ska den metod som passar individen bäst användas. Om det finns barn med i bilden MÅSTE vuxenvärlden se till barnens bästa. Jag vill med det sistnämnda därför avsluta med att rekommendera Rädda Barnens bok: Råd till föräldrar när den psykiska hälsan vacklar.

Ytterligare boktips: "Vara anhörig" av Åsa Moberg
Skrivet av Åsa Carlsson

Rastlösheten, tomheten och sorgen knackar på hjärtats tomrum

Nu efter några hektiska veckor, månader... känns allt väldigt lugnt men också tomt. Samtidigt som jag börjar smälta allt som hänt den senaste månaden, infinner sig sakta men säkert en gammal bekant "vän" - herr Rastlöshet...

Jag har fått så mycket positiv feedback av alla möjliga människor som läst min bok och som säger att de tycker den är bra och viktig. Det värmer och betyder så mycket eftersom det fortfarande känns lite kluvet att ge ut en sådan här bok där man "outar" sig själv såpass mycket som jag gör. Det känns därför lättare och bättre när jag ser att budskapet faktiskt går fram och sprids än en gång i en ytterligare ny vinkling - Maskrosflickans, min vinkling...

Trots att det varit jobb och kampanjarbete i princip dygnet runt hinner jag ändå med mer på en dag än jag den senaste tiden gjort på en hel vecka. All min lediga tid har ju gått åt till att göra boken helt klar. 

Nu tid för reflektion, höstmys, kanske till och med hinna läsa en bok :-) helt enkelt möta herr Rastlöshet med harmoni... om det nu går :)

Sedan kan jag meddela att familjen här hemma håller på att få hål i huvudet eftersom jag totalt fastnat för Agnes låt: One last time...

Hej, kära idiot!

#pucko

Idag fick jag än en gång möjlighet att sympatisera med personen som skrev denna lilla lapp som jag trillade över för ett bra tag sedan på Vi bilägare.se.

Hur i hela friden tänkte den person som utanför videoaffären Casablanca i Karlstad, körde upp snett på trottoaren och parkerade så tätt intill ingången som möjligt? Vilket ärkeego eller som man också kan uttrycka det: IDIOT! 

WTF! Vad har jag sagt om att raida sopskåpet!!

...eller papperskorgen inne på badrummet!

Ibland undrar jag vart jag ska ta tålamodet från när Olga varit ute på sina bravader när huset är tomt från oss mänskliga varelser. ¨

Jag skulle så gärna vilja ha en videokamera uppmonterad så att jag fick se den där matfixerade lilla tjuven springa runt och göra allt det hon vet att hon inte får göra när vi är borta eller ligger och sover eller är ute på tomten...

Den här gången var det något som luktade riktigt smarrig i sopskåpet. Väl värt att bryta sig in och dra ut precis alla sopor över hela golvet. Och eftersom hundar generellt har minne som en guldfisk (ungefär som matte:) är de givetvis hur glada som helst när husse och matte kommer hem. Superfet och med soprester i pälsen kommer Olga och hennes vänner som kanonkulor och vill mingla. Glädjen sitter i ända till matte eller husse skriker rakt ut efter de sett vissa delar av huset förvandlats till en mindre sopstation...

Då kommer vissa på att oooops-jag hade visst ett förbjudet party här för ett tag sedan...Och den enda som är flottig i pälsen och luktar sopor är just Tjock-Olga. Sorry avslöjad!! Igen...

Tur att du är så otroligt älskad Olga, för då kommer du undan med allt otyg du håller på med :) Tror det kallas hatkärlek...

#tröttpåolydigatjuvhundar #krigetpågårförfullt

Bilder från Bokmässan i Göteborg...

 Fotograf: Henrik Skagerlund

Första recensionen värmde, ikväll är det dags...

Ikväll har jag bokrelease här i Karlstad och det känns jättenervöst men det är väl så det ska vara. Det känns så roligt att så många har anmält sig och visat intresse!

Det känns också superkul att den första recensionen var så bra - budskapet sprids!

http://www.pocketpinglorna.se/allmant/2012-09/gripande-om-ett-maskrosbarns-uppvaxt/