Nu efter några hektiska veckor, månader... känns allt väldigt lugnt men också tomt. Samtidigt som jag börjar smälta allt som hänt den senaste månaden, infinner sig sakta men säkert en gammal bekant "vän" - herr Rastlöshet...
Jag har fått så mycket positiv feedback av alla möjliga människor som läst min bok och som säger att de tycker den är bra och viktig. Det värmer och betyder så mycket eftersom det fortfarande känns lite kluvet att ge ut en sådan här bok där man "outar" sig själv såpass mycket som jag gör. Det känns därför lättare och bättre när jag ser att budskapet faktiskt går fram och sprids än en gång i en ytterligare ny vinkling - Maskrosflickans, min vinkling...
Trots att det varit jobb och kampanjarbete i princip dygnet runt hinner jag ändå med mer på en dag än jag den senaste tiden gjort på en hel vecka. All min lediga tid har ju gått åt till att göra boken helt klar.
Nu tid för reflektion, höstmys, kanske till och med hinna läsa en bok :-) helt enkelt möta herr Rastlöshet med harmoni... om det nu går :)
Sedan kan jag meddela att familjen här hemma håller på att få hål i huvudet eftersom jag totalt fastnat för Agnes låt: One last time...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar