Jag vill alltid försöka vara så förberedd som möjligt i intervjuer...

...om det går vill säga. Inför idag hade jag i alla fall fått frågeställningen i förväg och en försäkran om att det endast skulle gälla den.

Därför blev jag lite förvånad när nyhetsteamet kom till kontoret och skulle intervjua mig. Hur kösituationen ser ut inom äldreomsorgen hade förvandlats till att också handla om hela Vård- och omsorgsnämndens budget och det ekonomiska läget med prognoser framåt. Självklart löste det sig men jag var tvungen att ordna fram lite mer underlag än det jag hade plockat fram. Vi har ju trots allt en budget på drygt en miljard...

I alla fall blev det inte så omfattande som jag trodde det skulle bli. Jag hoppas dock att de hade överseende med att jag blev lite fundersam. 

Intervjun blev nog bra till slut! 

Sedan får jag nog erkänna att humöret inte var på topp. Optimisten i mig trodde ju att jag redan igår efter operationen i foten, skulle kunna genomföra denna intervju. Där fick jag tji av min läkare. För att undvika blödningar från såret skulle jag vara stilla och ta det lugnt. Och jag har faktiskt varit duktig och lyssnat på vad doktorn sa. Nästan i alla fall. Förutom intervjun i morse :)

Nu är jag i alla fall hemma igen. Sitter återigen i favoritfåtöljen med täcke runt mig och tar det lugnt!

Och jag får väl villigt erkänna med tanke på hur det bultar i foten nu efteråt, att det nog inte var så smart att ge sig ut i morse heller. Så är det när man ska vara Fru Duktig jämt.