När jag är nere på stan så brukar jag alltid se på människor. Jag lägger ofta märke till de ungdomsgäng som sitter i busskurer. Man har sett dem förut. Sent på vardags-helgkvällarna finns de där och jag undrar varför de inte är hemma hos sina föräldrar som alla andra. Eller egentligen undrar jag inte, jag förstår att det är något som gör att de inte vill vara det. De söker sig hellre till tryggheten i gänget. Där de har en identitet, gemenskap och en trygghet-vad de iallafall tror är det. Jag vill inte tänka på hur stor mörkertal det egentligen är på ensamma barn.
Jag fick mig tillskickat en länk för en tid sedan där DN skrev om en chock-ökning och 100000 alkoholiserade svenska kvinnor. Det är katastrofalt i sig, men som jag alltid tänker när jag får färska undersökningar i mitt arbete (drogvaneundersökningar på vuxna) hur många barn och ungdomar finns med i bilden. Hur många är osynliga?
Det finns också barn som kanske inte lever tillsammans med eller i närheten av någon som har missbruksproblematik, men de får inte grundtrygghetspaketet med sig ändå.
Barnen får inte nog med kärlek och det sätts inte gränser tilläckligt.
Det är enkelt att låta barnen gå in på rummet och sätta sig framför dator eller framför tv-spel och ängna timmar åt det. Man släpper helt enkelt delaktigheten i deras tillvaro och det aktiva engagemanget blir minimalt.
Det finns också barn som har föräldrar som är kompisar till dem. Där gränssättningen och den vuxna goda förebilden saknas. Man kanske kan tro som förälder att man vinner på att vara kompis, men oftast är det en kortsiktig lösning som man förlorar på och det sätter sina spår i ens barn för alltid. Det finns ett ordspråk som jag gillar och det är: "Barn ska inte ha barn"
Ett barn ska ha en förebild som vågar vara vuxen, som sätter gränser till vad som är rätt och fel. Det skapar en inre trygghet och ger en god vägledning i livet.
Jag hoppas att mina barn får alla de här sakerna under sin uppväxt-det vill jag ge dem och det är också min skyldighet som förälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar