Jag har aldrig varit på någon 80-tals fest tidigare men var det förra helgen. Det blev hur kul som helst och på något magiskt sätt kändes det lite som om man drog tillbaks klockan.
Jag blev verkligen på bra humör när jag stod och gjorde mig i ordning och sedan när man var klar och satt och lyssnade på all gladmusik blev man alldeles nostalgisk.
Det var lite som att dra tillbaks klockan och vips var jag Marléne, 16 år. Underbar känsla, underbar stämning.
Trots att både jag och Konstapel Kopparklint förmodligen såg ganska töntiga ut :) så tyckte jag ändå att han var riktigt snygg i slina trasiga jeans, nitbälte (mitt gamla), sin tighta Levis farfarströja, jeansjacka, boots och givetvis Wayfarer´s. Nice...
Det roligaste av allt var att allt vi hade på oss var original (bortsett från några accessoarer)!
Jag har faktiskt fått tid över på semestern:-) och börjat läsa en bok som Jens Lapidus tipsade om för ett tag sedan på TV4:s sommarmorgon. Den tilltalade mig och jag beställde den från Adlibris. Den är som utlovades, riktigt bra och har fångat min uppmärksamhet. Inga krusiduller eller långa omskrivningar, utan den här är skriven på ett rent, vardagligt sätt som är fängslande och som känns äkta.
Den heterBrott och är skriven av advokaten Ferdinand von Schirach. Den handlar om de fall som han stött på i sitt yrke och som inspirerat honom.
Nu i dag samlas familj och vänner i Dalby kyrka för att ta farväl av två mycket älskade bröder. Det har inte lämnat någon oberörd. Så fruktansvärt att något sådant här kan hända och att liv kan släckas så snabbt, livet är verkligen inte rättvist. Skickar styrkekramar till alla som samlas.
Mitt älskade lilla hjärta skrev en så vacker sak på deras minnessida:
"Med
glimten i ögat fick du oss alltid skratta att du inte längre finns kvar
hos oss är svårt att fatta att säga farväl vi gör med stor smärta för
du kommer alltid att finnas kvar i vårt hjärta"
Du är saknad utav många Kenta, du var en sån glädjespridare och det är så man kommer att minnas dig!
Det var så fruktansvärt tungt att läsa och jag vill bara fånga in, krama, hålla hårt och säga att allt blir bra tids nog. Att tiden läker...men det är ingen tröst just nu, jag vet...
Nu räcker det, det är verkligen inte roligt längre!!
Inte nog med att det var en stor orm på tomten förra veckan så satt det en stor padda på poolkanten efter att jag klivit i. Dessutom satt den under poolöverdraget lite undangömt eftersom vi bara dragit undan hälften. Ibland undrar jag om det verkligen är värt att ha en damm för det verkar vara ett paradis för grodor, paddor och därför också snokar (alternativt extremt ovanliga och giftiga afrikanska nätmambor) eftersom de tydligen älskar grodpaddor av alla möjliga sorter.
Jag kan ju lugnt säga att det gick undan när min käre make drog mig intill sig i poolen när jag klev i, kramade mig och sa: "Jag skulle kunna vara elak nu älskling men lägg märke till att jag inte är det. Jag är rädd om dig efter den traumatiska upplevelsen med den farliga ormen..." (lite sarkasm i rösten fanns det). Därefter pekar han mot det feta slem-äcklet som sitter 2 meter från mig och flåsar. Då gick det undan kan jag säga...
Jag kan ju ändå mysa lite när jag tänker på att Konstapel Kopparklint inte var 2 meter från när han upptäckte den. Han simmade nämligen runt med cyklopet för att kolla linern och när han steg upp till ytan så hamnade han öga mot öga med herr Tjock-Padda xD. Där fick han igen lite för att han mobbade mig med att jag trodde att ormarna tar ormpendeln från stan ut till Kopparklint´s SPA...
För kännedom så bor inte herr Tjock-padda här hemma längre eftersom jag och min ständige hjälte till son, tog vespan och körde bort honom härifrån. Paddor är nämligen giftiga för hundar och någon sådan historia vill jag inte vara med om något mer. Pim-Pim älskar nämligen att äta äckelpaddor och det var INTE roligt när det inträffade för några år sedan....
Har suttit nu och plöjt igenom SVT:s programserie Eighties. Åttiotalet var det årtiondet jag växte upp, då jag blev tonåring. Jag eller vi får jag väl säga blev riktigt nostalgiska och jag tänkte genast tillbaks på hur detta "glam"årtionde influerade mig och hur mycket musiken betydde för mig. Det var ju ändå då som MTV och musikvideorna föddes...
Sliten jeansjacka, pumps eller mormorskängor (vi sa dock horkängor:), slitna, tighta, ljusa, lappade jeans med dubbla linnen i chockrosa och mintgrönt till och med ett brett svart bälte hängande på höften (som jag har kvar än i dag). Tillsammans med miljarder armband och hängsmycken. Såsom Cyndi Lauper på bilden nedan såg ut, var ganska exakt så mycket skrot som jag hade på mig - helt lovely!
Något som man helst vill glömma var när man hade tubsockar med jeansen nedstoppade i och det fulaste, med pumps till, herregud vad pinsamt. Kommer också ihåg den vändbara Musse Pigg tröjan som man kunde vika upp i ärmarna med små mönstrade Musse - Piggar på insidan - min kompis Elice hade en sådan ljusrosa tillsammans med en vit & lila färgad Ball tröja som jag var så avis på.
Andra kära ägodelar som jag använde flitigt var: tights, kort svart skinnkjol, smala nitbälten, svart tygväska som hängde nere på halva låret, snusnäsduk som man snurrade och hade hängandes slappt kring halsen, nätskor, näthandskar, öronmuffar, skinnjacka ovanpå jeansjackan, uppsjö av halsband och armband (jag var stammis på Indiska:), Salomonryggsäcken och för guds skull, inte att förglömma, NIVEA Ultra som gjorde läpparna vita xD det var ett måste tillsammans med parfymen Lou Lou från Cacharel...
Håret var ett kapitel för sig. Om det inte var permanentat ena månaden som var det ultrablont den andra för att den tredje vara fullt av svarta eller blå slingor. Neonfärgad hårgele var också något som var populärt. Om man säger att mitt hår var lika stort och ruffsigt som Cyndi Laupers så behöver man inte vara Einstein för att räkna ut hur många sprayburkar hårspray som gick åt i månaden...multum...
Vad gör man när man inte kan sova?Skriver några rader eller finner några gamla rader som man tidigare skrivit...
...denna dikt skrev jag när jag var 11 år gammal, den säger en del på många olika sätt...
"Det vackra som finns blir kvar som jag minns. Det blir bortglömt när jag dör men då ändå kvar i själen finns..."
Tänkvärda ord: Kan
vara citat, ordspråk, talesätt, teorier - kloka ord från kända eller
okända personer, mig själv. Det är ord och meningar som jag fastnat för och kanske
använder mer eller mindre i olika sammanhang.
Det finns verkligen ingenting som jag hatar mer än ormar och idag låg det en på vår tomt. Jag får verkligen panik när det kommer en orm i närheten av mig och det skulle kunna vara så (säger inte att det är så) att de bilder som målas upp i hjärnan på mig, förmodligen inte helt logiska.
Det var min son till hjälte som räddade mig. Han fångade in den och sedan såg jag till att engagera personer som transporterades bort den låååångt bort från Kopparklint´s gård. I 3 timmar pågick jakten och medan jag stod i fönstret (med ytterdörren låst) och grät hysteriskt som ett litet barn, kämpade min älskling med att försöka fånga in den. Vid 2 tillfällen gömde den sig under verandan. Han hade dock funnit sin plats vid stenröset nära huset och åkte dit och lade sig 3 ggr innan vi fick tag på honom.
Tror få personer förstår vilket drama som utspelade sig här i Grava på eftermiddagen och jag trodde verkligen jag skulle smälla av när Hampus fick tag i den med grepptången och sedan tappar den! Rakt ned i IKEA - påsarna med kläder som jag rensat ut från garderoben och ställt utanför ytterdörren.
FY F** rent ut sagt - att jag inte dog!
Jag ringde också till Konstapel Kopparklint på hans jobb och förklarade århundradets världsproblem. Mellan hulkningarna försökte han tröstande säga till mig att det FÖRMODLIGEN bara var en snok och att de inte är farliga. Jag var noga med att tala om för honom att det kunde FÖRMODLIGEN också vara någon annan art som rymt från någon, en GIFTIG orm. Oavsett är det lika skräckslaget med vilken orm det än är, det är formen som sådan som gör den så fruktansvärd.
Jag förklarade också för min käre make att om inte denna orm tas fast så kommer jag att flytta från vårt hus eftersom jag aldrig någonsin kommer sätta min fot utanför dörren utan att ha på mig någon slags hel 5 cm tjock gummidräkt. Jag förklarade också att NÄR den tagits fast, skulle vi vara tvungna att köra den minst 115 mil härifrån eftersom han säkert kommer i håg detta ställe som något slags SPA som han direkt kommer åka tillbaks till!
- Jaha, så du tror verkligen att han tar ormpendeln från stan ut till Grava för att chilla loss hos oss hela sommaren? Älskade lilla vän, nu tänker du inte realistiskt...
Och jag hörde hur han skrattade tyst för sig själv. Åh, vad jag hatar när han inte tar mig på allvar. Han förstod verkligen inte allvaret i situationen. Totalt oförstående tyckte jag att han var mot mig när jag var totalt insnöade över ormen som låg och solade sig på VÅR gård, precis bredvid ingången. Dessutom blev ormen bara större och större och sträckte sig högre och högre upp efter väggen (absolut inte min hysteriskt överdrivna fantasi som bara växte och växte).
Jag skickade också några sms till min kära Konstapel Kopparklint :)...
Marléne: Den är framme och har lagt sig på stenarna igen. Den har visst flyttat hit!!!!
Marléne: Du sa ju att han bara var på genomresa och ville härifrån så fort som möjligt för att han var rädd?!!!!!!
Marléne: DU MÅSTE KOMMA JAG DÖR
OK, jag är inte det minsta fånig. Den var faktiskt 1 m lång, tjockare än vattenslangen och jag är inte helt övertygad om att det INTE var någon slags extremt giftigt och ovanlig afrikansk svart nätmamba eller något!
Nåväl, Hampus, dagens hjälte, inte alls lika mesig som sin mamma, tog tag i situationen och räddade sin mamma från den hemska ormen medan jag A.K.A mamman, stod och skrek ut genom en minimal glipa på fönstret. Jag tänker inte erkänna att jag överdrivit lite och jag tänker inte erkänna varför jag ställde upp skurhinken på toalettlocket för att den skulle tyngas ned. I min värld var ormen ute efter mig OCH jag vet att han ville flytta in hos oss i huset...
PS. Jag blundade när jag lade in bilden på hemskingen...
På förekommen anledning.
Håll till godo Nilsson - löften är till för att hållas...
Det bor en pappa på berget Skåre, han är snäll och blond i håre.
Han hjälper alltid alla andra och för det ska ingen honom klandra.Han säger alltid vad han tycker trots att han då får stå ut med andras nycker.
Han har svårt att sitta still när det i närheten finns en bacill.
Poolen är hans största bekymmer när den så lätt bakterier rymmer. Om nån i poolen sig tar ett dopp med smutsig kropp och lortig snopp, han
sliter då sitt blonda hår och i ögats vrå det syns en tår. Ty alla
måste sig i röven tvätta annars han på väggen klättra.
Tänk dock på detta Boo, du får aldrig sluta tro. Även om de flesta hem till dig alltid kommer för att festa, så är det för att de i dig ser den bästa.
Det är många som dig gillar. Detta ska du stanna upp och se innan du från pinnen trillar!
Tänkvärda ord:Kan
vara citat, ordspråk, talesätt, teorier - kloka ord från kända eller
okända personer, mig själv. Det är ord och meningar som jag fastnat för och kanske
använder mer eller mindre i olika sammanhang.
"Det
intressanta i Arvikafallet är att just Socialdemokraterna är i
frontlinjen för att lägga ner verksamheten när de samtidigt predikar om
motsatsen och försöker få det till en av sina hjärtefrågor." - skriver vi i dagens NWT
Integration av nyanlända invandrare är en het fråga inom
den politiska sfären, nationellt såväl som lokalt. I Arvikas
bostadsområde Dottevik pågår ett projekt ”Confetti/Öppet för alla” med
syftet att underlätta för barn, ungdomar, kvinnor och män att lära sig
mer om den svenska kulturen genom möten och handledning boende emellan.
Samtidigt får de dela med sig av sin egen kultur och på det sättet lära
sig skillnader och likheter, rättigheter och skyldigheter. Denna
interaktion och inlärning sker genom lek, samtal och kreativ verksamhet
under handledning av två mycket engagerade och kompetenta kvinnor.
Detta samspel betyder mycket för alla inblandade genom att det i
denna grupprocess ökar känslan av bekräftelse och att bli sedd som en
enskild individ. Det vittnar alla som har tagit del i projektet om. Ett
par av mänsklighetens grundläggande behov är att bli bekräftad och sedd
lika mycket som att få mat, vatten och känna trygghet. Genom att få vara
delaktig i en sådan här verksamhet ökar förmågan och viljan till
integration i det svenska samhället. En integration som innebär att man lär sig språket, får
vänner, lär sig den svenska kulturen och dess oskrivna lagar, koder,
traditioner och inte minst de mest grundläggande värderingarna om
demokrati och mänskliga rättigheter. För visst värnar vi om dessa
rättigheter i vårt land Sverige? Självklart vill vi att alla ska vara
rädda om våra demokratiska grundpelare, oavsett om man är född här eller
är inflyttad.
Handledarna Marita och Hjördis har av hela sina hjärtan bidragit
med kärlek, kunskap och kreativitet i detta projekt. Anslutningen till
verksamheten har ökat varje månad. Populariteten har inte låtit vänta på
sig. En verksamhet som är öppen för alla har även attraherat ensamma
svenska kvinnor och män, som har funnit glädje i att närvara och
engagera sig tillsammans. Alla har knutit kontakter med varandra oavsett
språktillhörighet men av någon outgrundlig anledning finns inte längre
medel för denna verksamhet, varför frågar vi oss?
Verksamhetens popularitet bland barn och vuxna i
Dottevik bidrar långsiktigt till den svenska demokratin. Detta har inte
undgått någon i norra Värmland men det räcker tydligen inte. Det
intressanta i Arvikafallet är att just Socialdemokraterna är i
frontlinjen för att lägga ner verksamheten när de samtidigt predikar om
motsatsen och försöker få det till en av sina hjärtefrågor.
Konsekvenserna av nedläggningen kan bli stor i ett bostadsområde
som tidigare dragits med problem. Vad händer med människor som gång på
gång utesluts ur samhället? Har man en gång flytt från sitt land, märkt
av mörka erfarenheter, utsatt för förtryck och hot så vill man ha en
ljusare framtid. Nedläggning av den här typen av verksamhet ger en
tydlig signal: tillbaka till utanförskap. Vad tror Socialdemokraterna
kan hända alla dessa människor om denna hjälp till integration och
gemenskap försvinner?
Sedan kan man fråga sig hur politiska beslut tagna i
sossarnas Arvika följer mänskliga rättigheter och barnkonventionen
(barnchecklista) etc? Väljer man att stänga dörren för alla som vill
vara med i ett lyckat projekt då bör man rannsaka sitt hjärta och sitt
förnuft. Att ”bygga” för framtiden är väl alla värmlänningars vision?
Aida Alvinius (M)
Marléne Lund Kopparklint (M)
Malin Hall (M)
Madelene Ström (M)
Marita Tenhold Ekholm (M)
Hjördis Karlsson (M)
Kopparklint om migrationspolitiken i Sverige tillsammans med Migrationsministern Tobias Billström:
"Att vända ryggen till medarbetarna i stället för att skapa delaktighet, lyssna och ge avkall på prestigen, är inte ledarskap som motiverar eller stimulerar" - skriver Lena Krantz, ordförande i Polisförbundet
Strukturell röra inom polisen månne men vad är egentligen nytt med det?
Tänker på den debattartikel som jag hänvisade till för drygt 1 år sedan när jag skrev i ämnet. Sedan läser man detta i nya numret av Polistidningen. Hur länge ska det dröja innan man inser att det detta är ett strukturellt problem inom denna stora och tunga organisation. För att få bukt med problematiken måste det vidtas kraftiga åtgärder. Jag hoppas att man tar tillfället i akt nu när man ska förändra organisationen i stort, att man tar tillfället i akt och förändrar organisationen till en planare organisation med färre chefer.
Om man ska se historiskt på hur polisen sett ut tidigare är detta tyvärr
inget nytt, strukturen är väl inbyggd i väggarna. Polisen har alltid varit känd för att ha för mycket chefer
och för lite ”folk” ute. Jag tycker inte att det är konstigt att det
blivit än mer så efter att man tillfört stora anslagsökningar de senaste
åren och jag återkommer till det i slutet.
Jag kan inte låta bli att dra en parallell mellan vård- och omsorgsnämnden
i Karlstad kommun där jag är ordförande. Vi har ca 2500 medarbetare
och i princip har vi ungefär en chef/35-45 medarbetare.
Idag vet man att det mest optimala är att ha en chef per 35-40 medarbetare.
Det blir mer hanterbart med administration samt strukturer.
Med det antalet blir det enklare att ha ett nära samarbete med
sina medarbetare samtidigt som man visar tillit till medarbetarnas lust
och förmåga att komma med egna initiativ. Man uppmuntrar också till att
de ska komma med egna idéer för att lösa olika situationer.
...vad händer om man har för många chefer per medarbetare då?
Om
man har för mycket chefer är risken att arbetet blir för hårt styrt.
Tempot blir med all sannolikt högre eftersom det blir fler som
konkurrerar om att få bestämma. För många chefer på olika nivåer gör det svårt att ta ansvar för helheten och medarbetarna uppfattar det som rörigt när det kommer olika direktiv från olika personer hela tiden. Det blir otydligt ledarskap där det finns lite utrymme för egna initiativ och det tar bort motivationen.
Varje chef vill sätta sin prägel på sitt ledarskap - ge sitt avtryck i verksamheten...
Med många chefer blir det många avtryck som var och en vill göra. Man sätter då press på medarbetarna att bidra till dessa avtryck.
För mycket styrning gör att medarbetarnas lust och initiativförmåga
försvinner. Det resulterar ofta i små eller inga avtryck alls. Detta kan
i sin tur bidra till att verksamheten istället präglas av
inflexibilitet. Det kan skapa intern konkurrens och protektionism.
Detta i sin tur minskar möjligheterna för poliserna ute på fältet att
fokusera på polisinsatser där de gör mest nytta. Med för många chefer
minskar kreativiteten hos medarbetarna. Det kan också bli så att om det
är för många som ska vara med och leda minskar även utrymmet för
kreativitet för dessa. Det kan då gå så långt att man toppstyr - man går in och styr över småsaker.
Det är inte helt ovanligt att man inom vissa polismyndigheter och avdelningar har så mycket som 6 chefer på 35 anställda…
Först tänkte jag att det kanske hade varit bättre att först se över strukturerna inom polisen - satsat
resurser till det. Jag tror dock att det är bra att man satsat i den
ordning man gjort. Det är först nu, med de stora resurser som polisen
idag har, som den "strukturella röran" blir än mer tydlig. Det är nu man
på ett mer tydligt sätt kan se utvecklingen. Precis som det blivit fler
chefer - har det också blivit fler medarbetare. Det är en större
organisation med större "signalsystem" - det skickas helt enkelt fler
signaler på hur organisationen fungerar. Precis som resultatmätningarna
blir också det en temperaturmätning på om det fungerar bra eller mindre
bra.
Gott ledarskap = Högt i tak - lyhördhet, kritisk granskning som leder fram till konstruktiv kritik och bra
förslag till förändringar är A och O. Djupa klyftor mellan medarbetare och ledning tillsammans med alldeles för många chefer blir totala motsatsen. Jag hoppas att Polisen inom en snar framtid kommer genomgå en
radikal förändring. Där gott resultat går hand i hand med de ökade
satsningar som gjorts och fortfarande görs av vår alliansregering.
Livet är
som ett oförutsägbart pussel. Man möter människor som korsar ens väg olika
perioder i livet. Man möter vänner genom andra vänner och till slut har man ett
mönster tillsammans som präglar hela ens liv. Där varje vän lagt sin bit. Där
varje vän gjort sitt avtryck i ens livsmönster.
Det
spelar ingen roll om man inte träffats eller talats vid på ett tag. Minnena
finns alltid kvar och varje tillfälle som vägen än en gång korsas på olika
sätt, bildas ett nytt. Varje gång man möts, varje gång man läser något om den
andre. Varje gång någon annan berättar något eller varje gång man ser en bild
eller en statusuppdatering på facebook.
Då
fortsätter berättelsen...
Varje vän
från förr sätter sin prägel på ditt liv. Du kan gömma ibland men du ska aldrig
glömma. Det är en del av dig, din berättelse, er historia tillsammans. Den kan
aldrig någon någonsin ta ifrån er. Den är unik.
Livet kan
ta slut alldeles för fort och vissa lämnar oss alldeles för tidigt. Över en
natt kan en del av ditt liv, en del av dig och din historia förändras. En vän
från förr rycks bort. Det gör ont. Man vill inte förstå. Inte se. Inte höra.
Man bara önskar att klockan kunde vridas tillbaks. Varför blev det som det
blev. Jag vill inte. Ingen vill och man ställer sig frågan varför?
Det är nu
det händer...
Minnena
och historien ger sig till känna. Avtrycket talar sitt tydliga språk. Inte
gömma mer. Alltid minnas de goda stunderna, även de svåra. Då du var du och vi
var vi. Vi var alla tillsammans. Du har satt din prägel på våra liv och jag vet att vi
satte vår på ditt. Det är värdefullt och mäktigt. Det är något att respektera.
Det är något som format oss till de vi är.
Vi ska
minnas alla diskussioner, alla kommentarer, alla fikastunder, alla fester, all
glädje, all ilska, all idioti, all galenskap och alla skratt. Då du var du, jag
var jag, vi var vi och ingen oss gav avkall på att vara det.
Du finns
inte mer och det gör ont. Det fanns ingen förberedelse. Det fanns ingen som
kunde tro. Kvar finns bara en tomhet. En känsla av ilska, uppgivenhet och sorg.
Man ställer sig frågan varför?
Denna
tomhet ska tids nog fyllas. Vi ska alla hjälpas åt. Den ska fyllas av alla
berättelser och minnen som finns. Vi ska låta varje historia som var och en av
oss bär på, vandra vidare till alla de som en gång älskat och betytt något i
era liv.
Vår
historia tillsammans i detta liv är nu skriven och vi har tvingats sätta punkt.
Den är en del av våra liv och den ska bevaras på en speciell plats i våra
hjärtan tillsammans med alla de andra som samma väg vandrat.
De vars väg
som du nu än en gång kommer att korsa.
Du kommer
inte att vara ensam. Vi kommer inte att vara ensamma. Du, jag, vi finns
fortfarande kvar tillsammans. Det är bara det att det är på ett annat sätt.
Vänner från förr finns alltid kvar i våra hjärtan. Vänner från förr ska alltid
bevaras i våra goda minnen. De är och kommer alltid vara en del av våra liv. Det har haft betydelse.
Skrivet av Marléne och tillägnat en svår stund Vila i frid Kenta.
Det var nu i veckan som det togs ett vägledande domslut i Tyskland. Nämligen det som förbjuder omskärelse av pojkar av religiösa skäl. En domstol i Köln anser att det innebär att tillfoga dem allvarlig kroppsskada. Något som borde vara vägledande här i Sverige också. Tyvärr har vi en lag som ger föräldrar rätt att skära i små pojkars könsorgan som en del av religionsfriheten.
Det ska vara nolltolerans mot icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn oavsett kön.
13 tunga argument:
Bara 1 av dem borde räcka...
1. Barnkonventionen: "Varje barn har rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas."
2. Den kvinnliga omskärelsen är förbjuden enligt lag sedan 1982 oavsett omfattning, även om man bara tar bort lite av de inre blygdläpparna. På pojkar skär man bort en större del del av förhuden...
3. En omskuren penis blir mindre känslig för stimulans, bland annat beroende på att man vid ingreppet skär bort tusentals sexuellt känsliga nervändar ca 10 %.
4. Talgkörtlarna på förhudens insida avlägsnas. Eftersom ollonet utsätts för nötning från kläder och hud efter ingreppet härdas huden och blir grövre. Därmed går ytterligare en del av känsligheten förlorad, och i vissa fall förloras möjligheten till att uppleva orgasm.
5. Löper större risk för urinrörsförträngning
6. 2000 av 3000 som omskärs i Sverige i dag vet vi inte vart det utförs men vi vet att det utförs. Det är alltså redan idag vanlig ritual att utföra i "hemmet", trots att många landsting erbjuder att utföra det.
7. När det görs av andra än läkare kan det bli fråga om misshandel om ingreppet görs med lokalbedövning utan tillräcklig professionell assistans
8. Barnaga är förbjudet i Sverige, detta förbud hindrar tyvärr inte föräldrar från att misshandla sina barn. Det är likväl ett principiellt viktigt förbud som visar på samhällets syn på barn som rättighetsbärande individer.
9. Valfrihet för den enskilde individen när denne kan bestämma själv baserat på egna kunskaper och vuxet tänkande.
10. "Ska vi förbjuda dop också då?" Ogenomtänkt argument som används ofta i debatten. Ganska lätt att sticka hål på: Dop inte inte är ett irreversibelt ingrepp. Har man fått lite vatten på huvudet går det att torka bort. Vill man senare inte bekänna tron ytterligare behöver man inte konfirmera sig. Det är i dag många 15-åringar som väljer att inte göra det fast de är döpta. Är man omskuren är det lite svårt att få det ogjort.
11. "En omskuren penis är mer hygienisk..." - den kanske vanligaste myten av de alla. Så är det givetvis inte. Ollon och urinrör lämnas mer exponerat för smuts och baktierieangrepp och den antibakteriella och skyddande funktion som så kallad smegma ger saknas på en omskuren penis. På nyfödda kommer ollonet i ständig kontakt med urin och avföring på grund av avsaknaden av förhud
12. Det stympande ingreppet är ett övergrepp som görs utan barnets medgivande (men eftersom det är föräldrarna som håller ned det sprattlande barnet anmäls det inte som misshandel.)
13. Svenska barnläkarföreningen har tagit ställning nu i år och kritiserar omskärelse av småpojkar av religiösa skäl.
Läs den starka berättelsenom könsstympning på flickor.
Ok, ta 8:an, bilen, cykeln, mopeden, mc:n eller gå till Grava kyrka! Bredvid ligger ett underbart idylliskt församlingshem som tagit initiativ till att ha våffelcafé ett par veckor på sommaren). För 30 kr kan du sitta i trädgården och njuta av kaffe och våffla. Det är hur trevliga och goa damer/tjejer som jobbar där, som helst. Du får dock skynda dig för det är bara öppet nästa vecka också (eftermiddagarna månd-torsd fram till kl.18.00)!
...och när du ändå är i mina krokar kan du ju passa på att svänga förbi Ängebäck och plocka till dig eller köpa jordgubbar.
Idylliskt område Grava - Ängebäck som ligger i metropolen Karlstad - mitt smultronområde!