Jag blir tyvärr inte förvånad när jag läser om resultatet på Polisförbundets undersökning där 1127 medlemmar svarat på en enkät om de vågar framföra kritik på sitt arbete. 6 av 10 uppger att de inte vågar framföra kritik för att de är rädda för repressalier....
"Den ”tysta kulturen” som finns inom hela organisationen har blivit ett
allvarligt hinder för en effektiv verksamhet"
Detta skriver Lena Nitz,
Polisförbundets ordförande på
DN debatt idag.
Det är inte högt i tak och man vänder medarbetarna ryggen istället för att skapa delaktighet och lyssna. Man sätter hellre prestigen framför gott ledarskap och det stimulerar eller motiverar inte medarbetarna. Enligt Lena Nitz har Polisförbundet under lång tid fått tydliga signaler
från poliser att det inte är accepterat att kritisera vare sig
arbetsmetoder, mål eller ledarskap. Mdlemsundersökningen som Polisförbundet har gjort
nu bekräftar också den bilden.
Vad händer då när det ändå finns en person som faktiskt vågar stå upp och framför kritik? Vilka konsekvenser upplever man att man får enligt Polisförbundet?
Några exempel:
- Utfrysning
- Omplacering
- Sämre karriär- eller löneutveckling
Ett tydligt exempel på detta kan vara att man söker flera tjänster men inte får dem. Trots att man är kvalificerad eller till och med har bättre kvalifikationer än den person som tillsatts.
***
Polisförbundet ser flera problem med ledarskapet inom polisen:
1. Otydliga uppdrag för cheferna. Allt fler
arbetsuppgifter läggs på cheferna inom organisationen. Utrymmet för att
stödja och lyssna på medarbetarna minskar. Det är ett hinder för ett
modernt ledarskap som präglas av en medarbetardriven utveckling.
2. Cheferna tappar fokus på det polisoperativa arbetet. Det
innebär att de hamnar för långt ifrån det vardagsnära polisarbetet ute i
samhället. Förståelsen för den enskilda polisens förutsättningar att
utföra sitt arbete går förlorad.
3. Personalen tycker inte att cheferna prioriterar rätt saker. Medarbetarna
upplever att ledningen inte är närvarande eller intresserad av det
operativa arbetet. Kvantitativa mål prioriteras före uppdraget att
minska brottsligheten och öka tryggheten.
4. Regeringen anser inte att polisen lyckas med sitt uppdrag. Det leder till minskat förtroende både hos statsmakten och hos allmänheten.
Den här är ett allvarligt problem som finns inom denna stora och tunga organisation. Management by fear - kulturen symboliserar att det faktiskt är en strukturell röra inom Polismyndigheten. Det är inte brist på antalet chefer inom organisationen utan snarare tvärtom. Det är också så att de som är chefer måste stå för ett gott ledarskap och då från högsta nivå, för om det är så att denna kultur är bärande från de högsta nivå sprider det sig ned i organisationen. Det behöver bli en planare
organisation med färre chefer och framför allt bra ledare som prioriterar högt i tak.
Läs gärna mer!
