Det är nämligen så att fru Kopparklant är en otursfågel av rang och det har väl inte undkommit någon i min omgivning vid det här laget. Inte nog med att jag lyckas med det ofattbara att snubbla så att jag bryter tån för ett år sedan (vilket resulterade i urfåniga gipsskon och tråkiga plattkängan under lång tid). Det ju också hänt andra saker som gjort att man fått lite "krigsskador"...
Jag bestämde mig vid 36 års ålder för att börja åka snowboard (kan tilläggas att jag aldrig tidigare åkt slalom). Med min älsklings förmaningar om att jag kanske inte borde, så gjorde jag slag i saken och gav mig hundan på att detta skulle jag visst klara av.
Efter ett ett par säsonger fick jag äntligen lite kläm på det och kunde till och med vända i backarna, i alla fall vad jag själv tyckte :D
Det är bara det att man är ju inte alltid själv i backen och såpass kläm på brädan har jag inte så att jag kan göra sekundoperativa manövrar om något händer framför mig. Förutom att sätta sig på arslet möjligtvis. Detta resulterade i att när vi var i Branäs för ca 3 år sedan och en liten flicka ramlade framför mig, var det bara för mig att kasta mig åt sidan så gott jag kunde. Resultat: fixerad nacke i "bårsläde" bakom en skoter+ambulans till Torsby sjukhus!
Senare visar det sig att jag fått skador i både armbåge och nacke :(
Detta har jag dragits med sedan dess och det har givetvis gjort väldigt ont. Jag fick därför en remiss till att få pröva smärtblockad i nacken och förra veckan var jag i väg för första gången och fick det. Det var en upplevelse vill jag lova. Doktorn sa förvisso att jag kunde få dålig balans efteråt men att jag skulle gå runt som ett redigt fyllo hade jag inte räknat med. Jag trodde att det skulle gå hyfsat bra efter att Fredrik släppt av mig utanför kontoret men tyvärr fick han rätt rätt (även om det är svårt att erkänna) :D
Innan jag ska kliva in genom entrén vinglar jag till ute på trottoaren och dessutom när jag ska öppna dörren så gör min hjärna en missbedömning på avståndet och givetvis missar jag handtaget :D
Under tiden möts jag av ett gäng med glada elever eftersom vi har ett gymnasium våningen under vård- och omsorgsförvaltningen och eftersom jag var spik nykter registrerade jag givetvis alla deras blickar och vad de sa när de såg mig försöka ta mig in genom dörren.
"Såg ni hur full hon var?"
Humor på hög nivå och jag såg direkt framför mig:
"Alkoholpåverkad politiker raglade runt bland ungdomar på gatan!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar