Kom och träffa mig på MittiCity Karlstad i morgon!

I morgon kommer jag att finnas på Akademibokhandeln på MittiCity Karlstad för att signera min bok till de som vill! 

Mellan kl.13.00-14.00 kommer jag att finnas på plats...

Vad ska man köpa i julklapp!?

Snurrade runt på mitticity och försökte komma på något lämpligt/praktiskt/snyggt/åtråvärt åt mina älsklingar... Parfym? Smink? Kläder? PS3-spel?  Alltid lika svårt att komma på något personligt och bra. Och givetvis har jag alltid glömt bort alla saker som de tidigare sagt att de önskat sig. 

Så är det när man har minne som en guldfisk!

Jag gick i allafall in på Akademibokhandeln för att kolla läget inför lördagen då jag ska sitta därinne och signera böcker. Det kändes lite märkligt att se sin egen bok i skyltfönstret för första gången och lite humoristiskt var det när hon som har hand om arrangemanget sa:

"Jag är så van vid att du ska se ut som på framsidan av din bok, med långa, fina lockar, inte så där uppsatt som du har nu."

För första gången kände jag mig lite stolt i alla fall och precis när jag skulle skicka ett sms till bästa Malin om att hon gärna fick ta ett ego-kort på skyltfönstret och inne i affären där den stod (min kamera är nämligen kass) så skickar hon ett par bilder med just det... Tankeöverföring av rang!

Ny recension på boken igen! Jag blir rörd...

Det värmer så otroligt mycket att få en sådan här recension! Det är då man känner att det var värt alla dessa kvällar, helger, tårar, ilska, vemodighet och sorg...

Stort tack för denna!

Månadens tänkvärda ord: From a mini-me :)

Denna gång tänkte jag citera en av mina mini-me´s. Charmören Kopparklint junior som verkar funnit sitt kall med att bjuda på kloka ord i sin statusuppdatering på FB mest hela tiden:-)

Puss på dig gubben min - I quote you on this!

Tänkvärda ord: Kan vara citat, ordspråk, talesätt, teorier - kloka ord från mer eller mindre kända personer. Det är ord och meningar som jag fastnat för och använder mer eller mindre i olika sammanhang.           

There are sometimes songs that really touch your heart and stir up your feelings inside....

Beutiful...

A touch of sadness...

Makes you remember old memories from lost times...

Freedom for what it means in a very own special way for each and every one of us...

Lana del Rey -Ride

Miss you Jo...

Vi måste erkänna hedersvåldet och förtryckets existens...

Olikt våld i nära relationer är det fler än en person som är förövare. Det gör det extra svåra att kartlägga och riskbedöma hotet mot individen. Det finns ändå mitt i bland oss, i världen, Sverige, Värmland. Det är också svårt att komma åt. Barn måste nämligen själv i princip berätta att de lever under förtryck och många är lojala mot sina föräldrar eftersom de vet att de skulle riskera straff om det kom fram. 

”Om du trodde att du skulle tvingas flytta från den eller de du älskade mest i hela världen, skulle du då berätta?”

Hedern styr familjens kontrollbehov och uttalade grepp om individen – i de flesta fall en ung person i familjen. Även om vi som arbetar med frågan är insatt i problematiken så är det fortfarande förvånansvärt många som inte har tillräckligt med kunskap för att bemöta detta förtryck. Vi vet att det inte handlar om illvilja utan om rädsla eller okunskap för ett problem som har funnits längre tillbaka än vad de flesta kan tänka sig.

Jag tillsammans med riksdagsledamoten Pia Hallström skriver mer om detta i NWT. Det här är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. 

Ingen kan komma och säga att det inte förekommer i sin egen kommun, då har man väldigt dålig insyn och mycket liten respekt för de utsatta. Därför är det viktigt att vi ALLA arbetar för att alla flickor och pojkar ska bli sedda och förstådda. Alla har rätten att få välja sitt eget liv och varje gång ett liv inte räddas är ett stort misslyckande, då det någonstans i kedjan inte fanns kunskap eller medkänsla.

Läs även om könsstympning på flickor-Ett livslångt lidande...

MEN jag vill varna för känsliga läsare eftersom det är ettt starkt inlägg. 

http://minheder.nu/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hedersrelaterat-vald-ar-ett-for-snavt-begrepp

http://dinarattigheter.se/dina-rattigheter/vad-ar-hedersrelaterat-vald-och-fortryck/

Nationell stödtelefon: 020-505050

Två saker att se fram emot...

...närmaste veckan framåt!

Det är nästan så att jag tycker synd om mig själv, genomförkyld, genomtrött men ändå genomentusiastisk! 

Denna veckan har varit hur hektisk som helst och ser inte ut att lugna ned sig men det är jag dock tvungen att göra annars kommer min förkylning aldrig att gå över. Nu till helgen är det iallafall Värmlands bokmässa i Karlstad och jag kommer vara på plats och presentera min bok. 

Tillsammans med min favoritpsykolog HG Storm kommer scenen i hörsalen på Värmlands museum att intas på söndag kl.13.30 och jag hoppas verkligen att så många som möjligt kommer för att lyssna!

Den andra saken att se fram mot är Stockholm på måndag, med en mycket spännande konferens som jag kommer åka på tillsammans med Johanna Larsson, ordförande Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen. Två ordföringar från Karlstad på plats i Riksdagen. Kan bara bli bra!

Lägg söndagen den 18/11 kl.13.30 på minnet nu!!

Kom till Värmlands museum och lyssna på mig och HG när vi pratar kring min bok och alla de osynliga barn som idag växer upp under otrygga omständigheter.

Jag har varit beroende av allt från nässpray till vanliga tuggummin....

...bland annat. Har man en gång byggt upp ett beroende i hjärnan är det väääldigt lätt att trilla dit igen!

...och då på, i princip vad som helst. Fick nyligen möjlighet att reflektera över detta efter att jag fått ett fint mail från en person som ibland kikar in på min blogg.  

Jag kallar henne Rosflickan....

Rosflickan skrev kort om sina möten med missbruket och att hon försökte hantera det men att det gick upp och ned. Jag skrev till henne om det-hur upp och ned det kan vara.

Hur fängslande det kan vara...

Det är svårt med missbruk. Både i de dystraste och gladaste stunderna är det lätt att trilla dit om och om igen. Det handlar om att finna styrka inombords som gör att man finner den där känslan man söker efter utan att tillföra något mer än en dos av sig själv...

Det är själva beroendet som är det tuffa att övervinna sedan om det är pulver, piller, cigg, alkohol, träning, mat spelar inte så stor roll. Har man en gång byggt upp ett beroende i hjärnan är det lätt att man hela tiden trillar dit och ersätter det ena med det andra. Det är iallafall min övertygelse och det blev så himla tydligt när jag skulle sluta röka cigaretter för många år sedan. Började snusa istället, sedan slutade med det och blev helt beroende av vanliga tuggummin(!). Därefter blev jag träningsnarkoman...

Och har man byggt upp ett missbruk (ett beroende) i tidig ålder som jag faktiskt gjorde med både det ena och det andra, tror jag det är ännu lite svårare. Oavsett finns det alltid med en och det måste man lära sig hantera-hur svårt det än är. Annars blir man aldrig riktigt fri inombords...

Sedan många år tillbaks är jag iallafall helt fri från alla dessa beroenden i mitt liv. Det enda som möjligtvis finns kvar är Konstapel Kopparklint som jag fortfarande är totally hooked on OCH jag får abstinens om jag inte får en dos av honom dagligen!

From one white rose to another: Försök hitta friheten inom dig, om och om igen genom att skapa. Till slut kommer den känslan kväva det andra förkvävande suget... Bekräftelsen från andra kommer att stärka dig och få dig att känna dig fri...Styrkekram till dig på vägen!

Mer om mina beroendetankar...

I jakten på att den där underbara julkänslan...

...fortsätter min resa!

Jag ger inte upp. Maskrosflickans klump i magen ska bytas ut mot en trygg, förväntansfull myskänsla!
  

Denna helg tänkte jag hälsa på Selma Lagerlöf och julmässan på Mårbacka!

Det är bara att bryta ihop och komma igen sa min gamla chef alltid till mig...

Det låter enklare än vad det i verkligheten är men så sant. Det farliga är om man stannar för länge i ihopbrytningsstadiet men det har aldrig riktigt varit in grej heller. Även om det ibland faktiskt känts ganska bekvämt att stanna kvar där...

Jag undrar dock när det ska vända. Jag hinner aldrig glädjas åt framgångar värst länge innan någon ny tråkig nyhet når mig och som förändrar mitt liv direkt eller på sikt.

Fick iallafall ett uppmuntrande styrkemail igår (tack Pernilla!) och sms från några av de bästa och det gör det lite enklare.

Det var ett mörkt inlägg igår men det var också en mörk nyhet som nådde mig och som jag vet kommer att påverka mig inom en snar framtid och som tog mig hårdare än jag trodde att det skulle göra. Två gånger på kort tid leder tankarna mig till ordspråket som min kloka Konstapel Kopparklint alltid brukar säga till mig när han tycker att jag springer för fort eller lite snyggt försöker fly från saker som är jobbiga för mig...

"Det är bättre att ångra något man gjort än något man inte gjort..."

Jag tänker ofta på det. De tankarna ledde mig till att hälsa på en person som betytt och betyder mycket för mig på sjukhuset förrförra veckan. Tiden var inne. Jag vet också att det är den där meningen som förmodligen kommer att leda fram mig till att ta några andra lite oväntade beslut framåt. 

"Ibland måste man ändå förlåta, kanske mest för att må bättre själv...En dag kan det vara för sent..."

 (Ja, Malin så är det nog)

Nu blir det fredagsmys - undrar dock vart Puss (mammas lilla tjejmagnet) tagit vägen? Får nog skicka ut en efterlysning på FB igen...

När ska eländet sluta? Jag trodde det skulle vara bra nu...

Det är mörkt och dystert ute. Det speglar lite mitt inre nu efter ytterligare ett knytnävsslag. Jag letar efter styrkan att än en gång lindra efter att de kvävda minnena från barndomens förflutna snabbt kom upp till ytan. Bilderna av glädje, kärlek och andrum av trygghet gjorde sig påminda. Det som ibland fanns. Som drog mig bort från kaoset. Där maskrosflickan Allis fick lite näring.

Den ständiga frågan ekar nu i mitt huvud? Kan det inte bara få vara bra nu? Om bara för en kort period...

Jag vet att detta tids nog kommer nära mig. Det kommer att göra fruktansvärt ont. Jag har ju släppt ut Allis nu. För henne hade det betydelse. För henne var det tidvis den enda tryggheten.

En klok person sa till mig en gång när jag kände att det blev för övermäktigt: "Du får precis så mycket du klarar av..." Jag tänker på det ofta. Jag måste vara stark då eller? Får jag ta bördan av andra som inte mäktar med kanske... Landar det istället på mina axlar eller vad är meningen med att det håller på så här?

Jag ville inte höra det. Jag vill inte se genom Allis ögon. Jag vill inte sörja. Om jag blundar kanske det försvinner. Jag kanske hörde fel? Jag kanske inte behöver vara rädd. Jag låter min inre styrka hjälpa mig än en gång. Den som hjälpt mig bära genom livet. Det som format mig till den jag är. Den som alltid funnits vid min sida.

Senaste månadens mest lästa inlägg!

Månadens tänkvärda ord... 11 aug 2011
Igår fångade jag en tjuv på tåget hem från Stockho... 24 okt 2012		Chokladtjuven a.k.a Ärkeidioten som fick vad han teg kom på en andra plats :) Blir fortfarande förbannad när jag tänker på hans otrevliga nylle!
Det jobbigaste blogginlägget hittills - med sorg i... 4 feb 2012, 4 kommentarer
Åhhh, vad pinsamt-jag tror jag döööör.... 20 okt 2012
Inte konstigt att man är trött.... 4 nov 2012

Den förkvävande folksjukdomen vi aldrig verkar bli av med...

...lider du av den?

Du löper störst risk att drabbas av den om du har följande anlag:

Inte konstigt att man är trött....

En kollega till konstapel Kopparklint berättade nu i veckan att en vän till honom för väderdagbok... 

Kan ni gissa hur många helt regnfria dagar Karlstad haft från 1 maj till sista september i år...



16 stycken enligt hans dagbok! 

Jag gissade på 15 och då tog jag i för den här sommaren sög verkligen fett. Min ljus- och solbehållare är lika med noll och symptomen på det är:

• Trött...
• Energilös...
• Blek...
• Längtansful...

Tur man har ett roligt jobb & roliga uppdrag + underbar familj & vänner som gör "vampyrlivet" enklare...  

Det gör mig så ledsen...

...att tända ljus för de älskade som inte längre finns med oss. 

Och den största sorgen av dem alla ligger givetvis hos älskade mamma...

Jag var vid mammas grav förra helgen och redan ett par timmar innan jag skulle åka dit med barnen ändrades min sinnesstämning. Sorgsenheten och smärtan sköljde över mig. Tårarna vällde upp ur ögonen så snart jag klivit ur bilen på kyrkogården. 

Nu i kväll har jag tänkt mig dit igen... Eller så hoppar jag över det....

Vet inte hur länge det ska göra så här ont men den senaste tiden har sorgen gjort sig påmind allt starkare än en gång. Med höstmörkret har jag börjat tänka på jultiden som närmar sig. Jag har aldrig gillat denna högtid eftersom det förknippats med så mycket elände när jag var liten. Nu känns det också ännu värre eftersom mamma inte kommer finnas med. Ytterligare ett sorgeminne som jag måste försöka omvandla till något bra. 

Jag vill verkligen se fram mot jul och nyår och en dag kanske det kan bli så, även om det just nu känns väldigt avlägset. Jag hoppas också innerligt att det snart ska ta slut på all sorg och elände som varit detta år. De djupa sår av saknat och sorg som rivits upp har aldrig riktigt hunnit läka innan nästa tragedi inträffat och som krossat mångas hjärtan i ens närhet detta dystra år.

Mina tankar finns hos älskade mamma, vännen från förr och barnens älskade vän Kenta och nu senast min älskade systers bror Stefan...