Det gör mig så ledsen...

...att tända ljus för de älskade som inte längre finns med oss. 

Och den största sorgen av dem alla ligger givetvis hos älskade mamma...

Jag var vid mammas grav förra helgen och redan ett par timmar innan jag skulle åka dit med barnen ändrades min sinnesstämning. Sorgsenheten och smärtan sköljde över mig. Tårarna vällde upp ur ögonen så snart jag klivit ur bilen på kyrkogården. 

Nu i kväll har jag tänkt mig dit igen... Eller så hoppar jag över det....

Vet inte hur länge det ska göra så här ont men den senaste tiden har sorgen gjort sig påmind allt starkare än en gång. Med höstmörkret har jag börjat tänka på jultiden som närmar sig. Jag har aldrig gillat denna högtid eftersom det förknippats med så mycket elände när jag var liten. Nu känns det också ännu värre eftersom mamma inte kommer finnas med. Ytterligare ett sorgeminne som jag måste försöka omvandla till något bra. 

Jag vill verkligen se fram mot jul och nyår och en dag kanske det kan bli så, även om det just nu känns väldigt avlägset. Jag hoppas också innerligt att det snart ska ta slut på all sorg och elände som varit detta år. De djupa sår av saknat och sorg som rivits upp har aldrig riktigt hunnit läka innan nästa tragedi inträffat och som krossat mångas hjärtan i ens närhet detta dystra år.

Mina tankar finns hos älskade mamma, vännen från förr och barnens älskade vän Kenta och nu senast min älskade systers bror Stefan...