Kenneth hade en mycket stark kärlek till min faster Birgitta. De var ett, själsfränder, tvillingsjälar, livskamrater. Det var speciellt. Han, precis som jag själv, byggde upp ett liv tillsammans med sitt livs kärlek. Skapade en nytt familjeträd. Beskar de grenar som tidigare gjort ont. Fokuserade inte på gamla rötter som skapat smärta. Istället såg han upp på de nya friska förgreningarna som gav energi. Tillsammans byggde de en tät och vacker krona som beundrades av många.
Det han byggde upp tillsammans med min faster är värt att hylla.
Vi ska komma ihåg Kenneth med ett leende på våra läppar.
Det är vad han själv hade velat...
Vi ska komma ihåg bästa faster och farbrors unika och vackra kärlek med värme i hjärtat och känslan av bubbel inombords.
Det är vad han själv hade velat...
Vi ska vara lyckliga och glada, se det goda i livet och vara rädda om varandra.
Det är vad han själv hade velat...
Vi kan fälla en tår ibland men inte sörja så att hjärtat går i kras. Det hade han inte velat...
Vi ska tänka på allt det han hade velat när det blir som tyngst. Vi ska känna oss starka när vi tänker på hans mod. Vi ska ställning för det goda och välja bort det onda när vi utmanas av det svåra.
Du brukade läsa min blogg käraste farbror och jag önskar att vart du än är, gör det även nu. Din godhet var känd av så många och det lever kvar. Ditt mod med det du gjorde för mig, för dig (de där speciella tillfällena) kommer jag för alltid bevara på en speciell plats i mitt hjärta!
Jag lovar också dig, kära faster, att jag och Fredrik ska komma ihåg att krama varandra en extra gång på kvällen när vi lägger oss - att vi alltid ska tänka på att vara goa mot varandra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar