MASKROSBARN AV MIN TID

måndag 25 november 2013

Jag möttes av blodsprängda ögon. Ansikte och kropp var sönderslagna...


"Mamma finns inte mer. Pappa misshandlade henne till döds. Kvar lämnades den lilla pojken att uppfostras av honom, tillsammans med bilden av att det var pappan som tog livet av den han älskade mest i hela världen. Hans fina mamma"
Manifestation på Soltorget i Karlstad idag. 218 ljus tändes för att hedra minnet av alla de kvinnor som mördats av en man de hade eller har haft en relation med under 2000-talet
För en tid sedan kunde vi läsa om det ofattbara som har pågått under många år och när det uppdagades ruskades vi om rejält. Det som är ännu mer skakande är hur detta lyckats trillat igenom våra skyddsnät under alla dessa år? Än en gång talar vi om osynliga barn.

Det som pågått mitt framför våra ögon är tyvärr inget ovanligt. Vi ska heller inte bara tala om det faktum att 179 barn blivit "kvarlämnade" under 2000-talet. Vi ska också se alla de andra barnen vars pappor misshandlat mamma svårt och blivit dömda för det. Hur många av de papporna är kvar som vårdnadshavare? Hur många gånger misshandlades mammorna till de 179 kvarlämnade innan det hemskaste av allt hände?

Hur många barnbrottsoffer finns det egentligen?

Jag själv glömmer aldrig den rädsla jag kände
de gånger jag ställde mig emellan, försökte hindra det hemska från att hända. Jag glömmer aldrig den frustration jag kände när jag inte hann. När mamma gång på gång råkade i greppet på besinningslöst våld.

Jag glömmer aldrig den gången när jag i mina armar bar ut henne från lägenheten som jag äntligen funnit henne i. Då jag möttes jag av blodsprängda ögon och ansikte och kropp var fulla av blåmärken. Då doktorn talade om att hon hade flera knäckta revben och en svår hjärnskakning. Då de gamla skallskadorna än en gång uppdagades på röntgenplåtarna...

Än en gång ringde jag till polisen. Än en gång satt jag i det där hemska undersökningsrummet på akuten. Än en gång krossades mitt hjärta av att se min älskade lilla mamma vara nära döden.

Under 2000-talet har det i snitt dödats 1 kvinna var tredje vecka av en man som de haft en kärleksrelation med – ett genomsnitt på 17 kvinnor per år. Till detta utsätts ett ännu större antal för våld och grova kränkningar. I hur många fall finns det barn med i bilden? Det vet vi om vi lyfter på stenarna. Hur många av dessa förövare är fortfarande vårdnadshavare till barnet/barnen som finns med i bilden?

Kan man som vårdnadshavare ge sitt barn det grundtrygghetspaket som alla barn har rätt till om man utsatt den andra vårdnadshavaren för: 

Mord...Försök till mord…Dråp...Försök till dråp…Grov kvinnofridskränkning...Grov fridskränkning...Grov misshandel...Våldtäkt...

Andra grova brott mot hälsa, frid och trygghet…

Vi vet att i vår värld är svaret enkelt. Frågan är bara när vi ska lyfta på ALLA de där stenarna? Dit måste vi komma.







Inga kommentarer:

Vivian...

Vivian...