Ända sedan valnatten har jag varit helt slut. Tröttheten har givetvis tagit ut sin rätt efter att man pressat sig in i det sista med kampanjandet. Nu efter valet är det givetvis skönt MEN ett par andra känslor knackar på inombords och jag är inte ensam om att ha dem ;-)
Varje kväll i snart två månader har man jobbat tight med andra i valet, varje dag har man haft aktiviteter för sig. Man har aldrig varit ensam och det har alltid funnits saker som måste göras. Tvätthögen hemma har växt, gräsmattan blivit ohyggligt lång, dammtussarna har samlats i hörnen och kylskåpet har i princip varit tom. Nu efteråt när man börjat leva normalt igen och gjort ikapp nästan allting, känns det ändå som att det saknas något.
Jag vet vad det är, samhörigheten, pulsen, skratten, mötena med andra människor dygnet runt är helt plötsligt borta.
"Ska vi åka ut och lappa några brevlådor då, så kanske det känns bättre...?"
Den här valrörelsen har varit en av de roligaste perioderna i mitt liv och jag kommer att bära med mig många härliga minnen från den. Det slutade dock med sorg när ett par av mina största förebilder lämnade besked om att lämna politiken. Fredrik Reinfeldt först och strax därefter Anders Borg.
Även om jag känner viss sorg efter dessa besked känner jag också en enorm tacksamhet och stolthet. Jag har fått vara med och se hur de har påverkat och drivit politiken framåt både nationellt och internationellt. Sett hur de förändrat moderaterna till att bli Nya moderaterna. Den förändring som lockade in mig och många andra in i politiken.
Jag kan bara säga hatten av för dem.
Fortfarande är det lite av en sorgeperiod. Anders och Fredrik t-shirten är på.
Kanske man skulle ta sig en åktur med bilen. Åka och köpa en kaffe. Åka förbi kansliet och säga hej till alla andra valarbetare som inte är där. Kolla till valaffischerna som inte längre finns...
...kanske slutar med att jag tar ett extraknäck för direktreklam och brevlådedumpar lite!
Läs gärna:
Titta gärna på:
