Eftertanke efter en underbart lugn och harmonisk jul. Inför julen samlade jag barnen och min man vid köksbordet och ställde en fråga till barnen om vad som var bäst med julen och vad som var jobbigast. De svarade enhälligt på båda frågorna. Jobbigast var att det kändes stressigt när mamma skulle få klart all mat. När vi kom till frågan vad som var bäst, då svarade de att det var maten:-)
Jag satt och funderade ett slag på hur vi då skulle lösa detta på ett bra sätt och kom fram till att vi får börja med att se över matlistan. Var och en fick räkna upp vad de tyckte skulle finnas på julbordet:
Spenatsoppa med ägghalvor
Julskinka
Mammas hemlagade köttbullar
Prinskorv
Revbensspjäll
Janssons frestelse
Rödkål
Rödbetssallad
Lax
Kokt potatis
Bruna bönor
Äggstanning med champinjonstuvning
Sill
Ägghalvor med skagenröra
Olika sorter hemlagade chokladpraliner
Knäck
Ingefärakola
Ris a´la Malta (gjord på riktig tomtegröt och hallonsås med riktiga hallon i:-)
Brylépudding med vispgrädde...
...och det blev en hel del på listan - med vissa krav förstås. Efter detta var klart, förde jag samman det de sagt var det bästa resp. det jobbigaste med julen.
För att försöka få en bra lösning på denna ekvation föreslog jag att vi alla skulle se över listan och bara ta med det som var absolut viktigast för alla på julbordet. Alla fick säga sin sak när vi gick igenom listan. Ibland blev det oenigt eftersom alla inte tyckte allt var lika viktigt. För att lösa detta lilla problem föreslog min man att vi skulle tillämpa omröstning i demokratins namn (sedan kan jag väl ha åsikter om hur denna omröstning gick till:-)
Det slutade med att 2 rätter stod på spel...
Tro det eller ej men Ris a´la malta och Revbensspjäll var de som skulle få stryka på foten. Inte så smart om du frågar mig. Det förstnämnda är en av de få saker som jag verkligen vill ha på mitt julbord. För att kompromissa med de andra att detta skulle få vara kvar erbjöd jag att Revbenspjällen också skulle få vara kvar. Detta gjorde jag också för att tillfredställa min surmulne dotter som inte alls tyckte detta system var rättvist. Hon tyckte nämligen att det var totalt orättvist att hennes favorit skulle försvinna.
Efter många diskussioner om viktigaste maten på julbordet kom vi fram till...ja, exakt samma lista.
Vi insåg alla problemet - det var bara att börja klura på vad som skulle få min stress att minimeras på något annat sätt eftersom alla kompromisslöst skulle ha med allt.
Min man kom med förslaget att var och en skulle göra varsin rätt och att vi kanske inte behövde ha mammas hemlagade köttbullar. Båda barnen tittade på honom som om han vore en utomjording. "Neej, det förstår du väl att vi måste ha mammas hemlagade köttbullar-annars är det ingen jul och då kan allt kvitta!" de två syskona som nästan aldrig är överens var totalt enade i denna fråga och förstod inte hur han ens kunde föreslå en sådan sak:-)
Det fick alltså bli en uppdelning av uppgifterna. Det var bara ett problem. Det var ingen som kunde mina recept på vardera rätt och det skulle ju smaka som "mammas mat". Vi alla insåg problemet snabbt. Det fick helt enkelt bli som alltid ändå. Mamma lagar maten och gör godiset.
Så här i efterhand kan jag ändå se att det blev en skillnad - alla hjälpte till mer och fick en insikt om att även om maten inte skulle påverkas så kunde de själva påverka att det blev mindre stress genom att hjälpa till mer. Alla tog mer ansvar för "sina" favoriter.
Jag själv kan också se att mycket av den mat som jag tidigare år ställt fram på bordet är min egen bild av vad som ska finnas på det. Jag kunde se på den lista som blev att det saknades 5 rätter som jag tidigare annars dukat upp. Effekten av det hela blev alltså mindre mat att laga = mindre stress. Mer delaktighet och mer insikt på hur man själv kan påverka saker och ting...
Resultatet av julstöket detta år blev mycket lugnt och harmoniskt och när jag frågade barnen i efterhand om de haft det bra så svarade de att det varit lugnt, skönt, mysigt och inte stressigt. Bra betyg och jag kan bara säga att jag instämmer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar