Verksamhetsbesök hos Attendo!

I fredags hade jag en fullspäckad dag tillsammans med Attendo. Verksamhetschefen Åsa Cooper lotsade mig runt på deras olika verksamheter i Karlstad under en heldag. ********************************************************************************** Det var mycket intressant att se hur Attendo arbetar och vilken inriktning de har inom sina olika verksamheter. Hur de arbetar med kvalitetsutveckling, deras vision och värderingar där målet är att stärka individen utifrån behov, önskemål och förutsättningar. ******************************************************************** Eftersom det var våffeldagen blev jag givetvis bjuden på våfflor av verksamhetschefen Karin Hammarström-Gull i den aktivitetslokal som de har för sina kunder på Ulvsbygatan i bostadsområdet Norrstrand. Där fick jag inte bara träffa positiva medarbetare utan också flera besökare som berättade för mig hur mycket de uppskattade att ha en lokal som de kan träffas och umgås i. ******************************************************************************* Det är inte bara kunder som kommer till de aktivitetslokaler som Attendo har i de olika bostadsområdena. Alla boende i områdena är välkomna och deras aktiviter utannonseras alltid i förväg i trappuppgångar, affärer etc. ************************************************************************* Jag besökte 3 verksamheter där det också fanns aktivitetslokaler under dagen (Norrstrand, Herrhagen och Wåxnäs). Det var glädjande att få se hur välbesökta samtliga av dessa var och att detta faktiskt är en del i deras verksamhet som prioriteras och ständigt utvecklas. Som en av medarbetarna sa: * ************************************************************************

"Att sätta guldkant på våra kunders tillvaro är det bästa med det här jobbet. Att alltid ha utrymme att kunna göra olika saker med dem är jättevärdefullt både för mig som personal men också för våra kunder."

**************************************************************************************'

Jag fick med mig mycket intressant information denna dag. Som alltid när jag varit ute på intressanta verksamhetsbesök, fick jag många tankar, ideér och funderingar som jag kommer utveckla vidare och försöka få in i rätt fack! ' ***********************************************************************************

Stort tack till verksamhetscheferna och medarbetarna på Attendo för en givande dag!

Nytt! Månadens tänkvärda ord...

Eftersom jag är ett stort fan av ordspråk och citat tänkte jag införa månadens tänkvärda ord på min blogg. Det är ofta som jag själv använder det i olika sammanhang. Det finns också tillfällen när man efter olika situationer reflekterar över det som sagts eller gjorts. Jag kan då sammanfatta/sammankoppla det med ett ordspråk som ofta stämmer in på situationen som varit.

'

Jag har i tidigare inlägg skrivit om att tänkvärda ord kan ha större effekt än du tror. Det är min fasta övertygelse att det många gånger faktiskt kan skapa en eftertanke hos mottagaren. Vilket i sin tur gör att man faktiskt når fram med ett budskap bättre än om man skulle sitta och argumentera.

'

Man kan också använda det initialt i ett samtal, en föreläsning etc. för att "sätta ribban" eller visa inriktningen...

'

Ett uttryck som jag ofta använder är: "Det finns alltid två sidor av ett mynt". När det gäller tänkvärda ord finns självklart olika tolkningar- man bör nog sätta dem i relation till hur de används/har använts för att på bästa sätt kunna reflektera över dem.

'

Först ut är följande:

'

Den som pratar skit om andra när du är med - pratar ofta skit om dig när du inte är med...

'

Bubblan brister alltsom oftast inom större eller mindre "skitsnackarkulturer". Dessa ord tycker jag att man kan ha med sig om man själv blivit utsatt för skitsnack. Det är nämligen så att till slut når detta snack fram till någon/några personer i din omgivning som faktiskt tycker bra om dig, som inte tolererar sådant uppträdande eller som har fått nog och tycker det gått överstyr.

'

De talar då om det för dig. Endera i förtroende (vilket ofta handlar om konflikträdsla) eller så står de för att de framfört det till dig (vilket ger ännu bättre effekt eftersom man därmed motverkar *nånannanism). I vilket fall som helst ger detta dig eller gruppen en möjlighet att sätta stopp för denna kultur. Det ger dig också en möjlighet att konfrontera personen/personerna i fråga.

'

I båda fallen är det inte säkert att denna kultur försvinner utan i bästa fall isoleras till en mindre skara personer som egentligen inte har mer betydelse än för sig själva eftersom förtroendekapitalet skadats/försvunnit helt hos andra runtomkring dem.

'

Att konfrontera/isolera "kulturen" skickar en tydlig signal på att du med andra inte tycker det är ok vilket i sin tur förhoppningsvis också blir en tankeställare för andra.

'

Då kommer vi till andra sidan av myntet...

'

Om man själv vet med sig att man satt i system att gå omkring och prata om andra personer kanske man ska reflektera över följande frågeställningar: Vad säger mottagaren om dig i efterhand? Vad sänder det ut för signaler om dig själv när du gör på detta sätt?

***

*Uttrycket nånannanism

Uttrycket kan ha flera olika betydelser. Att det alltid finns någon annan som ska göra eller har gjort någonting. Exempelvis att man tror att någon annan tar ansvar så att man själv slipper göra det och sen så blir ingenting gjort. Eller att man istället för att säga JAG använder sig av VI eller jag har hört av andra...

Gymnasiesärskolan - bidrar den till utanförskap för "gråzonsbarn"?

Har den senaste veckan läst ett par artiklar i Värmlands folkblad som får mig att fundera än en gång på problematiken gällande vissa ungdomar som känner utanförskap för att de går på gymnasiesärskola. Det är inte första gången jag reflekterar över detta och jag kommer väl ihåg när jag var och gjorde ett verksamhetsbesök på en gymnasiesärskola i Örebro.

Det blev då så tydligt för mig hur svårt det är för vissa elever som är inskrivna i gymnasiesärskolan. Medarbetarna som vi mötte där bekräftade detta med sina berättelser om hur deras arbeten såg ut - där de mötte elever med grav psykiskt/fysisk funktionsnedsättning tillsammans med elever som hade diagnoser som ADHD, Aspergers syndrom, Autismliknande tillstånd mm.

''

Diagnoser som inte syns utanpå - en lärare kallade dessa elever för "Gråzonsbarnen"
'

Det de berättade då var saker som fick mig illa berörd. Jag blev uppriktigt ledsen. Jag har efter detta besök reflekterat mycket över det som där berättades. Det har också bekräftats på många olika sätt lång tid efteråt då jag inte bara mött ytterligare lärare, specialpedagoger utan också elever och f.d elever.

'

Jag kan bara föreställa mig hur svårt det måste vara för dessa ungdomar samtidigt som jag också vet och flera gånger fått hört att det ges en enorm möjlighet för dem att lyckas.
'

Vissa elever som går gymnasiesärskola känner sig utanför och vill inte att det ska synas att de går där för att de skäms. De känner sig utpekade av andra elever.
'

För att ta ett konkret exempel finns det elever som aldrig vill vara med på den årliga fotograferingen till skolkatalogerna. Det är av den enkla anledningen att det många gånger i dessa står att de går särskoleprogram. En del skolor har tagit bort att det står SÄR - vilket verkligen är på tiden att någon tänkt till och någon tagit ett beslut MEN som en elev sa till mig:

'

"Det spelar ju ingen roll om de tar bort det - det syns ju ändå när det står NP4"

'

Jag frågade då hur hon menade...

'

"Alla fattar ju att siffran 4 står för SÄR. Vi går ju ett extra år."
'

Ett mynt har givetivs alltid två sidor...

'

För de flesta eleverna som går särskola är det ändå en positiv öppning. Efter de hela sitt skolliv kanske varit i en annan utanförskap får de äntligen känna en gemensakp. En tillhörighet. De har tidigare kanske inte hängt med i samma takt som sina skolkamrater. De har känt en enorm press på sig. Många gånger känt sig misslyckade. Kanske aldrig lyckats få vänner. När dessa elever istället blivit inskrivna på särskolan händer det något positivt.

'

De träffar vänner. De klarar av studierna. De lyckas.
'
Sedan ska man ställa frågan: (som också VF skriver om) Ska alla elever som är inskrivna på SÄR verkligen vara det? Eller går de där för att föräldrar, lärare, skolpersonal känt att det inte funnits något annat alternativ?

'

För att det inte funnits resurser att sätta in adekvat stöd för eleven att klara av en normal skolgång...

'

Tragiskt nog tror jag att det finns många sådan fall och jag tror att det är mest de eleverna som också känner ett utanförskap. De är väl medvetna om sina funktionsnedsättningar. De förstår och tycker att skolformen som finns inom gymnasiesärskolan egentligen är bra för dem men de känner sig utanför när de börjar jämföra sig med andra elever som går på skolan. Som ser likadana ut som de gör. Har samma intressen. Har samma drömmar om vad de vill jobba med efter skolan.

''

Som kanske har samma diagnos som de har-fast de går inte i SÄR men som kanske ändå skulle behöva det eftersom de inte riktigt klarar av tempot som är...
'
För en tid sedan pratade med en tjej som gått ur GYMSÄR . Hon berättade för mig att det hon tyckte var bland det jobbigaste var att oavsett hur svår funtkionsnedsättning som hon och hennes klasskamrater hade fick man gå i samma klass. Det var inte det att hon inte tyckte om sina klasskamrater men hon tyckte ändå det kändes jobbigt när de var i matsalen eller på utflykter för hon var rädd för hur andra skulle se på henne.

'

När jag frågade henne om hon önskat att hon gått en "vanlig" skola svarade hon direkt nej.

'

"Jag har prövat det - jag vet att jag aldrig skulle klarat av det"

'

Däremot var hon noga med att poängtera att hon gärna skulle gjort det i gymnasiet om det varit samma system som i grundsärskolan. Dvs. att man blev individintegrerad i en "vanlig" klass. Att klassen fick extra hjälp utan att någon blev utpekad.

'

En annan ung kille som jag känner går GYMSÄR. Hans stora dröm var att gå polishögskolan efter att han gått ur gymnasiet. När han fick reda på att det inte var möjligt eftersom man inte kunde söka vidare på särskolebetyg frågade han och hans pappa om han inte kunde få försöka kämpa sig till "vanliga" betyg i basämnena.

'

Då kom nästa motgång...

'

Det gick inte eftersom han hade grundsärskolebetyg och det krävdes "vanliga" betyg för att få läsa upp till "vanliga" gymnasiebetyg. '
'

(Till detta kan också tilläggas att när han frågade om han inte kunde söka in på Komvux efter skolan gick inte det heller eftersom han gått särskola.)

'

Nu var rektorn på denna skola mycket tillmötesgående. Hon berättade för denna kille och hans pappa att det tyvärr inte är något bra utgångsläge för dessa "gråzonselever" som egentligen skulle kunna ta vanliga betyg med rätt stöd men att det inte finns någon mellanväg.
'
Killen i detta fall fick dock en individuell utvecklingsplan som han i dag kämpar med - först läsa in grundskolebetyg, sedan gå vidare.
''
Det finns så många hjärtgripande historier där elever på ett sätt hamnat mellan stolarna samtidigt som det också blivit en öppning för dem. Där de fått rätt hjälp av kompetenta lärare som har stor kunskap inom området med olika funktionsnedsättningar.

'

Där eleverna utifrån sina individuella behov får möjligheter till att lyckas.

'

Detta är en fråga som verkligen behöver lyftas - ingen ung människa ska behöva känna sig utanför pga. resursbrist eller bristfällig kompetens. Här är jag helt övertygad om att det finns lösningar men det krävs att vi på allvar börjar göra inventeringar i flera olika led för att sedan sätta in rätt hjälp utan att placera in i "fack".
'
"Tänk om man hade fått gå särskolan som individintegrerad i en vanlig klass och om man med rätt stöd och uppmuntran från lärare klarade av att faktiskt ta "vanligt" betyg i något ämne så skulle man få göra det."
'
"Det tråkiga med att gå grundsärkolan var att fast jag var duktig och min mentor sa till mig att jag egentligen skulle klarat av att få godkänt i vissa ämnen så gick inte det ändå."

Det är inte brister i själva särskolan -det är brister i systemet som begränsar möjligheten till utveckling för de som har förutsättningarna.

Fler artiklar:

http://www.vf.se/nyheter/karlstad/sarskolestampeln-sitter-kvar

Vad har vi politiker för ansvar i samband med MMA utveckling i framtiden?

I förrgår träffade jag och Malin Lennartsdotter Hall Keyvan Zarea-Ganji som är pressansvarig talesman Vision FC. Vi satt på Clarion hotell i Karlstad och diskuterade inför den andra VFC - galan som går av stapeln i Karlstad under morgondagen. Det kom upp många intressanta aspekter kring sporten och många av dem har jag tänkt själv på flera gånger men det fanns också vinklingar som Keyvan gav oss som jag inte tänkt på tidigare.

Det är ingen hemlighet att jag brinner för sporten MMA men det var också något vi tog upp - varför jag engagerar mig i detta. Man behöver inte som politiker ha ett brinnande intresse eller vara blodtörstig:-) som jag med glimten i ögat blivit kallad, för att lyfta frågorna kring MMA. För visst finns det frågor kring sporten ska lyftas och som är värda att fundera på för att sporten ska kunna utvecklas stegvis till sin fulla potential.

Man kan heller inte sticka under stolen med att detta är en kontroversiell sport som omges av en del fördomar som ofta grundar sig på okunskap. Det är här som jag känner att vi som har ett genuint intresse och någorlunda kunskap om sporten bär ett ansvar att informera om och lyfta upp frågorna kring sporten till ytan.


Jag, Malin och Madelene Ström har iallafall skrivit en debattartikel tillsammans med eldsjälarna Keyvan, Ronnie och Jani inför galan. I den finns några av våra tankegångar kring MMA.



***














MMA är här för att stanna...

Kamportsutövandet i Sverige är stort. År 2009 visade Svenska Budo & Kampsportsförbundet att det fanns över 47000 utövare i organiserad form och enligt Svenska MMA (Mixed Martial Arts) förbundet hamnar sporten på plats 8 av drygt 25 kampsporter i Sverige.

Sporten har stora förutsättningar att fortsätta växa - bli en ännu större publiksport som konkurrerar med andra mer traditionella idrotter. Förutom den stora publiken som fanns på plats i Karlstad förra året, arrangeras galor i Göteborg, Stockholm med flera tusen åskådare varje tillfälle. Detta visar hur stor sporten är idag-för att inte tala om hur stor den är internationellt. I USA är MMA den snabbast växande sporten. Ta exemplet UFC - Ultimate Fighting Championship – (organisation i USA) som haft närmare 180 arrangemang. Vid flertal av dem har publikmängden överstigit 20 000 åskådare samtidigt som varje gala sänds på tv i 130 länder på 20 olika språk. När UFC arrangerade en gala i Tyskland november 2010 hade man drygt 8000 besökare.

Den 5 november i år kommer UFC till Sverige och det väntas bli höga publiksiffror även här!

Det är inte många städer i Sverige som har bra MMA-galor. Karlstad har blivit en av de få och med det stora intresset som finns för sporten innebär det utvecklingsmöjligheter i positiv bemärkelse för Karlstad. Vi ser det som mycket positivt när det gäller dels utbudet av fritidsaktiviteter men också för att kampsport många gånger fångar upp ungdomar som kanske inte har det så lätt i sin tillvaro. Ungdomar som har en trasslig bakgrund söker sig många gånger till olika kampsporter. De får då möta goda förebilder som bidrar till att vända det negativa till något positivt. Att man kanaliserar energin till något bra.
***
När barn och ungdomar skaffar sig status och självkänsla genom normbrytande (avvikande/våldsamma) beteenden kan faktiskt kampsporten motverka detta. Vi vet att det inom den finns många sociala värden. Läran om självkontroll, mental styrka, disciplin tillsammans med de tydliga regler om vad som är rätt och fel är bra för dem. I och med att man inom de flesta kampsporter visar hur man tål stress, hur man kan stå emot provokationer blir det en positiv spiral. En inre trygghet byggs upp som i sin tur bidrar till att bättre beslut tas (trots eventuellt dåligt grupptryck). Sedan ställs det givetvis höga krav på ledarna att de är goda förebilder. De blir för dessa ungdomar många gånger den enda vuxna personen de har att vända sig till.

Vi vill utveckla sporten framåt med gott ledarskap – tränare som är goda förebilder.

Självklart ska MMA omges av noggrann kontroll och det finns inga sporter som omges av ett så skyddande regelverk som både proffsboxning och MMA. Här är Sverige ett föregångsland med medicinsk expertis som kontrollerar utövarna både före, under och efter varje match. Vi verkar dessutom för att domare ska bryta i god tid. Vi vill att Sverige ska vara ett föredöme gällande detta och samtidigt också bidra till att utveckla den medicinska expertisen med bra kontroller även utanför vårt land.

Vi vill på bred front lyfta följande frågor till politiker: Vad har vi för ansvar i samband med MMA: s framtidsutveckling? Hur kan vi stegvis bidra till att sporten på ett konstruktivt sätt formas till något som många har nytta av?

Marléne Lund Kopparklint, ledamot kommunfullmäktige Karlstad (M)

Madelene Ström, ledamot kommunfullmäktige Karlstad (M)

Malin Lennartsdotter Hall, ersättare kommunfullmäktige Karlstad (M)

Ronnie Johansson, tävlingsledare och VD Vision FC

Jani Lax, matchmaker och medarrangör Vision FC

Keyvan Zarea-Ganji, pressansvarig talesman Vision FC

"Den som inte tar bort luddet ska dö" - humor på hög nivå!

När det är bokrea försöker jag alltid köpa på mig en hel del böcker. Denna bokrean hade jag dock ett bestämt mål. Det var att köpa ett fåtal humoristiska böcker...

Det kanske låter tragiskt men nu för tiden hinner jag tråkigt nog inte sätta mig ned och läsa böcker på samma sätt som jag gjort tidigare. Tiden går i första hand åt till att umgås med familjen och läser jag så är det ofta jobbrelaterade handlingar.

Förmodligen kommer det väl lugna ned sig framåt när man kommit in i uppdragen lite mer...

Så tillbaks till humorböckerna då. Det jag hade i huvudet var att finna någon bok som jag kunde slöbläddra i emellanåt. Gärna med avslutande kapitel och gärna med lite nostaligiska inslag. Ingen lätt uppgift men för en gång skull gick det snabbt att hitta något som stämde in på min beskrivning.

Så vad blev det då...

Två böcker av David Batra : "Det här var ju tråkigt" (Uppföljaren till: "Den som inte tar bort luddet ska dö" som jag av någon outgrundlig anledning missat att läsa:) och "Vän av ordning". Sedan fann jag "Lilla nostalgiboken 80-talet" av Annica Triberg & Eva Kallhed.

Jag kan ju säga att jag fick ju många goda skratt av främst Batras båda böcker medan jag mest blev nostalgisk av den tredje då jag drömde mig bort och drog mig till minnes av innehållet. Det var allt från vilka leksaker som var poppis när man var liten till vilka saker och fenomen som var banbrytande. Det var också en hel del kring hur man såg ut med kläder, hår, smink, musik, inredning. Lite småroande.

När man kommer till Batras böcker så är det humor på hög nivå...

Den ena är fylld med arga, märkliga, pantade, vansinnigt sjuka lappar som folk har satt upp i olka avseenden. I den andra boken "Vän av ordning" har han sammanställt Sveriges argaste, konstigaste och roligaste tidningsinsändare som han kommenterat.

Jag fick iallafall det jag eftersökte - humor helt i min smak. När jag får tid över ska jag försöka blogga om de insändare, lappar som jag skrattade och/eller förundrades mest åt/av. Sedan är det ju inte så säkert att alla de jag skrattat mest åt är helt "rumsrena" att publicera men vi får se vad jag får ihop.

Kanske blir en uppföljare i morgon...

Kan dock avsluta med en "arg" lapp som finns med i boken:

"DAGENS ORD: PUCKO

Stadgarna, som vi alla skrivit under, säger att det ska var tyst mellan 22 & 07 varje dag i veckan. Det betyder att man inte ska vara ska störa grannarna genom att sätta på musik och bröla med kl.05.30!

(Om brudarna är så hotta i Djursholm, flytta dit!)

Tack för din förståelse."

***

Sedan en lapp direkt från verkligheten i vårt sköna Värmland (min man kom hem och berättade om denna:). Den satt på en polisbil som var ute på jobb:

***

"Det här är en cykelbana! Kanske du känner en polis som kan skriva ut böter till dig?"

***

I övrigt kan jag också rekommendera denna sida som är i samma genre!

Mycket bra debattartikel i NWT efter bostadsområdet Haga i Karlstad blev totalt nedklottrat över en natt.

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article869252.ece

Tillnyktringsenheter istället för polisarrest förebygger dödsfall?

I dag har det på flera nyhetskanaler handlat om att personer som tas omhand för fylleri (LOB) istället för att placeras i polisens arrestavdelning ska omhändertas av vården. Detta tänker regeringens missbruksutredare Gerhard Larsson föreslå i ett betänkande vilket jag ser som mycket positivt ur flera persektiv.

I genomsnitt dör 5 personer varje år i arresten eller på väg dit. För att öka säkerheten bör vårdpersonal som regel göra en medicinsk bedömning på dessa personer. Med undantagsfall från de berusade personer som uppträder aggressivt - de bör dock placeras i arresten enligt utredaren.

Det är mellan 60-100 000 gånger per år som polisen tar hand om personer enligt LOB – Lagen om omhändertagande av berusade. Efter omhändertagandet förs personen till polisarresten där vakthavande befäl som regel gör ytterligare en bedömning att LOB ska tillämpas. Därefter får personen ligga i en ”fyllecell” mellan 6-8 timmar med tillsyn.

Jag tycker att inriktningen i detta betänkande är mycket bra och jag tror att många poliser håller med om det eftersom många anser att LOB i grund och botten faktiskt är en vårdlag.

Det skulle dessutom renodla polisverksamheten mer...

Förutom att s.k. tillnyktringsenheter skulle fungera som en del av missbruksvården lämnar man över ansvaret för den medicinska bedömningen till vårdpersonal som har den medicinska utbildningen som polisen inte har i samma utsträckning. Det skulle förmodligen inte bara höja säkerheten utan också öppna upp dörrarna till ett mer effektivt samarbete mellan sjukvård och socialtjänst.

Oavsett om det tillämpas tillnyktringsenheter inom vården kommer polisarresten utnyttjas för LOB...

Oavsett om det i framtiden kommer finnas tillnyktringsenheter i större utsträckning, kommer det givetvis att finnas personer som är tvungna att omhändertas och föras till polisarresten. Det gäller personer som uppträder aggressivt och utredaren uppskattar att det kommer röra sig om ca 30 till 40 procent av de omhändertagna.

Med tillnyktringsenheter i framtiden tror jag att förutom de förebyggande effekterna, kommer spara mycket tid och resurser för polisen. Dvs. om de endast behöver omhänderta påverkade personer för att transportera dem vidare till nästa instans som i sin tur tar över ärendet.

Den tiden kan då läggas på annat - som exempelvis ungdomsinriktat arbete...

Polisens satsning på ungdomsgrupper - kommer det minska klottret i Karlstad?

Förhoppningsvis kommer det ge resultat på många fronter med Polisens satsning på ungdomsgrupper.

Det är med glädje som man läser om polisens satsning om den nya ungdomsgruppen i Värmland och jag hoppas innerligt att den inte "rinner ut i sanden" som de tidigare satsningarna på ungdomsgrupper gjort.

En av de 22 poliserna som ska arbeta mot ungdomsbrottsligheten är polisinspektören Ulrika Nordh. Hon har under många år arbetat med dessa frågor och hon har gjort det både bra och engagerat. När hon uttalade sig i NWT den 23/2 tycker jag att hon tryckte på en oerhört viktig sak i detta arbete...

...Det är att få ungdomarna att förstå att polisen även jobbar för ungdomarna.

Det är nog också en av de svåraste upppgifterna eftersom det är en fin balansgång mellan att bygga upp förtroende samtidigt som man måste agera när det finns en misstanke om brott eller när man exempelvis får in tips.

Det enklaste är nog att gå på tips som kommer in men det är inte alltid som det finns tips att gå på utan det är då som uppsökande och förebyggande arbete är viktiga delar i arbetet.

"Polisen satsar på ungdomsgrupper" - det var ytterligare ett reportage som var inne i NWT i fredags.

I denna artikel är det också glädjande att kunna läsa om att en av de prioriterade områdena som ungdomsgruppen kommer att ha är arbetet mot klotter.

Detta känns oerhört bra i synnerhet efter mitt blogginlägg tidigare i veckan. Här kommer svaret som ett brev på posten - samtidigt som polisen också bekräftar något som varit känt sedan länge, tyvärr.

Klotter är en ingång till grövre brott

NWT: – Klotter är ett ingångsbrott som det är viktigt att snabbt få bukt med innan ungdomarna hamnar i tyngre kriminalitet som misshandelsbrott och narkotikabruk, säger kriminalinspektör Leif Nyström.

Jag ser fram mot diskussionerna som kommer föras i kommunen om hur vi ska förebygga och motverka problematiken kring klotter.

Här har jag min fasta ståndpunkt - En laglig klottervägg är INTE lösningen för att minska denna skadegörelse. Här måste andra insatser in där flera aktörer samarbetar och här finns det redan bra framarbetade modeller från andra kommuner som arbetat med frågan under en längre tid.

Jag vidhåller att det viktigaste att ta tag i VAD-frågan - Vad är det som driver dessa ungdomar att göra dessa saker?
http://marlenekopparklint.blogspot.com/search/label/Klotter
http://marlenekopparklint.blogspot.com/search/label/Osynliga%20barn

Det är en självklarhet att våra äldre ska må bra och känna sig trygga!

Under gårdagen medverkade jag i SVT:s Värmlandsnytt kring frågan om hur vi bemöter socialstyrelsens tillsyn på ett par av våra vårdboenden. Det här är en fråga som vi har prioriterat och vi har verkligen tagit till oss Socialstyrelsens kritik genom att vi beslutat att genomföra en rad åtgärder.

Sedan får vi givetvis se om det vi nu beslutat om är tillräckligt. Om Socialstyrelsen anser att vi behöver göra mer så ska vi givetvis se till att göra det...

När det gäller bemanningen dvs. den mänskliga närvaron på de boendena som det gäller kommer det fr.o.m 1 april ske en förändring av de rutiner för cirkulation som finns i dag. För att öka närvaron på avdelningarna kommer medarbetarna i stället för 3 gånger/natt att i stället cirkulera löpande. Om det är någon boende som är orolig eller vid behov ska det givetvis sättas in extrapersonal-där blir det ingen skillnad mot hur det är idag. Däremot har vi stärkt upp på de boenden vi sett att bemanningen är lite för låg. Där har vi fr.om. 1 januari ökat bemanningen.

Det är en självklarhet att detta fungerar och som jag under intervjun i går till SVT:s reporter ska det givetvis sättas in extra personal om något särskilt inträffar och vid akuta sjukdomsfall ska man som medarbetare ringa 112 och det har vi tydliga rutiner på.

http://svtplay.se/v/2346087/intervjun_med_marlene_lund_kopparklint_m_ordf_vard-_och_omsorgsnamnden

Det kan ju också vara så att det inträffar flera olika incidenter som gör att man som medarbetare blir uppehållen hos en boende flera timmar i sträck. Då finns det självklart möjligheter att sätta in extrapersonal eller vid behov också ringa in larm/nattpatrull som kan finnas på plats inom kort.

Det fanns också synpunkter på att man på nattetid låser dörrarna på nattetid. Jag kan bara dra en parallell till mig själv. Jag själv låser dörren om mig på natten och det är en trygghet för mig samtidigt som att obehöriga inte ska ta sig in hemma hos mig. Detsamma gäller hos våra boenden samtidigt som att de inte ska kunna ta sig ut på natten och riskera skada sig själv. För att förebygga det sistnämnda har vi också möjlighet till att införa tekniska lösningar dvs. skyddsåtgärder som gör att vi direkt märker om någon går ur sin säng eller ut ur sitt rum. Det är dock viktigt att framhålla att dessa tekniska lösnignar aldrig ersätter personalen.

Det är en målsättning för mig att vård- och omsorgen i Karlstad ständigt utvecklas och blir bättre. Självklart ska våra äldre må bra och de tillsammans med sina anhöriga ska givetvis känna sig trygga!

Klotterkriminaliteten breder ut sig i Karlstad!

Ja, det är kriminellt att klottra. Det är skadegörelse som kostar samhället ofantliga summor varje år och det är straffbart. Det finns ingenting som är försvarbart eller förmildrande med att klottra på husbyggnader, gångtunnlar, tåg etc. Det är en kriminell handling när man väl tagit steget för att göra det.

Vissa hävdar att klotter är likställt med graffiti och att det är en form av konst...

Jag kan absolut hålla med om att viss graffiti är konst. Ett utmärkt exempel på detta är de målningar som finns inne på UNO. Sedan kan man fråga sig hur mycket av dessa vanprydande tags som vi ständigt får se exempel på (nu senast på flera ställen i Haga) är det konst? Tillhör detta graffitikulturen - att få sin tag på så många ställen som möjligt för att etablera ett namn?

Det kan väl aldrig vara möjligt att graffitikulturen ska handla om just detta - att förstöra, bli kriminell och samtidigt kosta samhället/många privata företag ofantliga summor årligen.

Vari ligger konstfaktorn i detta?

Polisens MÅSTE omprioritera sina mål och arbeta mer mot vardagsbrottslighet och då pratar jag inte om att den befintliga ungdomsgruppen ska prioritera detta för att lägga annat jobb åt sidan. Vi måste fånga upp dessa unga kriminella med tidiga insatser baserat på VAD som driver dem till att klottra och detta måste göras i nära samarbete med polis, socialtjänst, skola och fritid. Vissa har diskuterat och föreslagit en laglig klottervägg i Karlstad men jag anser inte att det är inte långsiktigt eller förebyggande. Det kommer inte lösa problemet med klottret (skadegörelsen).

Man måste också tänka ett steg längre i dessa diskussioner - Vill vi underlätta för polisen eller försvåra deras arbete? (När poliser stannar ungdomar som har varit och klottrat eller är på väg att klottra är risken stor att de kommer skylla på att de har färg och andra klotterattribut med sig för att de har varit eller är på väg till den lagliga klotterväggen.)

Förutom att Polisen måste omprioritera sina mål och resurser, måste vi dessutom arbeta för att öka anmälningsbenägenheten och kunskapen kring klotter dvs. skadegörelse som ett brott. Målgruppen här är givetvis lärare, föräldrar och ungdomar. Arbetet med detta har påbörjats i Karlstad med det måste intensifieras tillsammans med polisens arbete. Det får inte bli en dagslända av detta arbete utan det måste kontinuerligt fortgå.

Det förebyggande arbetet mot klottret måste dras ett snäpp längre!

Om det är så att unga genom att klottra tags överallt vill få utlopp för sin konstnärliga kreativitet tycker jag att man genom dialog ska erbjuda andra vägar än den kriminella.

Då talar jag inte om en laglig klottervägg...

Vi måste börja tala om orsaken till varför vissa ungdomar väljer att gå den kriminella vägen och vad det kan leda till i ett nästa steg. Eftersom forskningen visar att hälften av de som grips för klotterbrott kommer att gå vidare till grövre kriminalitet är det viktigt ur ett brottsförebyggande perspektiv att motverka detta.

Samhället måste stå fast vid att det är olagligt.

Det bidrar till ofantliga samhällskostnader och ungdomar som pysslar med detta hamnar i straffregister och får skulder som följer dem resten av sina liv.

Med nya lagändringar och kunskap från kriminologiska teorier kan polisen i dag arbeta mer effektivt mot klotter som skadegörelse. Det behövs uppenbarligen i allt högre utsträckning för att få bukt med problematiken eftersom det är ett stort problem i Karlstad. Det kostar inte bara mycket utan det sänder negativa signaler och skapar en otrygghet för Karlstads kommuninvånare.

Vi ska förebygga att ungdomar - barn hamnar i missbruk och/eller kriminellt beteende. Denna klotterkultur är ett problem i vårt samhälle och skapar problem för de personer/familjer som dras in i den. Idag finns det barn i 11-12 årsålder som dragits in i detta vilket innebär att de lever i en riskzon att dras in i ytterligare elände såsom missbruk och annan kriminalitet. Polisen kan också berätta att det finns ett utbrett missbruk bland ungdomarna som håller på med klotter.

Fakta:

Grafitti är ett brott, klotter är skadegörelse och regleras i 12 kapitlet i brottsbalken. Den som döms för skadegörelse döms till böter eller fängelse i upp till ett år. Grovt brott kan ge upp till fyra års fängelse. Du som är egendomsägare och som utsatts för klotter har rätt att begära skadestånd. Skadeståndsärenden behandlas i samband med rättegång.