Malin är inte bara en duktig partikollega till mig - hon är också en god vän. Hon är en av dom som verkligen engagerar sig aktivt i politiken och inte backar för att lyfta frågor som kanske är lite av den känsliga karaktären.
Om jag skulle beskriva Malin med några ord är hon stark, självsäker, rolig, ärlig. Skulle jag vara ny i politiken skulle jag inte vara främmande för att faktiskt ha Malin som mentor. Hon har på relativt kort tid lyckats med att komma någonstans inom politiken och då genom hårt arbete och engagemang - samtidigt som hon har båda fötterna på jorden:)
För mig är inte det viktigaste hur länge man har varit politiskt aktiv/förtroendevald utan det är vad man har åstadkommit och vad man på olika sätt levererat som räknas.
För mig är inte det viktigaste hur länge man har varit politiskt aktiv/förtroendevald utan det är vad man har åstadkommit och vad man på olika sätt levererat som räknas.
Malin är en god förebild på hur en förtroendevald ska vara. Hon är också en av de få personer som verkligen säger vad hon tycker och står upp för människor som blir orättvis behandlade.
Med dessa ord vill jag presentera ytterligare en kvinna som jag ser som en given bloggerska i framtiden, precis som Aida Alvinius som gästbloggade hos mig i juni.
Malins inlägg handlar om ämne som är mycket viktigt och ständigt aktuellt. Det är också något som av olika anledningar ligger mig varmt om hjärtat. Bl.a. så brukar man i dag säga att det är mellan 7-10 % av alla skolbarn som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (däribland ADHD).
Jag skulle också vilja tipsa om att gå in på den facebookgrupp: Stöd barn till missbrukande/psykiskt sjuka föräldrar (vårdnadshavare) som jag skapade för några år sedan som också berör detta ämne. Gruppen har i dag över 7000 medlemmar och jag hoppas du kan tänka dig bli en av dem!
***
Långt ifrån alla barn med ADHD blir missbrukare och kriminella men riskerna är större inom denna grupp. Störst risk att hamna i missbruk och kriminalitet har de mest utåtagerande och aggressiva barnen. Inom barnpsykiatrin används då begreppen trotssyndrom och/eller uppförandestörning vid sidan av diagnosen ADHD.
Dessa barn tappar ofta humöret, blir grälsjuka, trotsiga, hämndlystna och skyller ofta på andra. Efterhand utvecklar många av dem ett antisocialt beteende som bl a innebär att de skolkar, snattar, stjäl, slåss och misshandlar. Växer de sedan upp i socialt utarmade boendemiljöer, problem i skolan och kontakt med ungdomsgäng med samma antisociala mönster löper de mycket stor risk att hamna i ett utanförskap. Flertalet av dessa barn har redan i tidig skolålder visat tendenser på att utveckla ett riskbeteende.
Ungefär var tredje blandmissbrukare och var femte alkoholmissbrukare har ADHD.
Uppskattningsvis har 30-40 procent av uteliggare och hemlösa och var fjärde intern på våra fängelser ADHD. Inom denna grupp är också en alltför tidig död vanlig. Dessa siffror visar helt klart att vi måste våga se och diskutera sambandet. Många tragedier och sociala katastrofer hade kunnat förebyggas om man uppmärksammat sambanden och tidigt satt in kraftfulla åtgärder.
Det finns de som tycker att man sätter en “stämpel” på dessa barn genom att ge dem en diagnos men de har ofta redan “stämplats” som stökiga och bråkiga - vilket långt ifrån hjälper dem i deras situation.
Med rätt råd, bemötande och förhållningssätt från omgivningen kan man underlätta mycket för dessa barn och ungdomar.
Man måste då ha ett väl fungerande samarbete mellan skola, socialtjänst, psykiatri och naturligtvis föräldrar. Tyvärr är det inte ovanligt att någon av föräldrarna också har detta psykiska funktionshinder, vilket gör att det viktiga stödet från föräldrar inte är tillräckligt eller till och med saknas helt. Om extra stöd till barnet och föräldrarna inte räcker kan man pröva att medicinera för att minska symtomen. Medicinering ska givetvis alltid kombineras med stödåtgärder. De läkemedel som används mest och har bäst effekt är så kallade centralstimulerande läkemedel.
Att dessa läkemedel har så bra effekt kan också vara en förklaring till varför allt för många med ADHD tidigt fastnar i ett narkotikaberoende. Man upplever att man mår och fungerar bättre och missbruket blir ett slags självmedicinering. Det stannar tyvärr inte vid de måttliga doser som ges vid behandling inom sjukvården.
Inom missbruksvården har man på några ställen nu börjat ta hänsyn även till ADHD. Mycket tyder på att behandling mot missbruk tillsammans med stöd och behandling för ADHD skulle öka chanserna att bryta den onda cirkeln. Här saknas dock vetenskapliga utvärderingar.
Även kriminalvården har på senare tid uppmärksammat denna stora klientgrupp och satsar nu för att förbättra stödet till klienter med ADHD (läs mer om projektet här). Man hoppas på så sätt kunna minska återfallen i denna grupp. Ett stort problem är att det är svårt att slussa ut dessa människor till rätt instans för fortsatt stöd och behandling efter frigivningen. Det finns inga klara riktlinjer för detta.
Vad är då ADHD?
Det är en nedsatt funktion i delar av hjärnan, ett psykiskt funktionshinder som kännetecknas av en kombination av uppmärksamhetsproblem, överaktivitet och impulsivitet som ger betydande svårigheter. En person med ADHD får ofta flera andra svårigheter såsom motoriska och språkliga svårigheter, inlärningsproblem, dyslexi, sociala beteendeproblem, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Cirka 5 procent av alla skolbarn har ADHD och det är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor. Det finns en hög grad av ärftlighet vid ADHD men även skador under foster- och spädbarnstiden kan ge ADHD.
Jag anser att det är på tiden att vi ärligt och öppet diskuterar sambandet ADHD, missbruk och kriminalitet för att kunna ta hänsyn till detta vid identifiering, insatser, behandling och förebyggande insatser när det gäller unga som riskerar att bli kriminella och de som tyvärr redan är där. Det är vi skyldiga dessa barn och ungdomar!
Malin L Hall
Besök gärna dessa sidor också:
Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionshinder (ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom, OCD och språkstörning). De arbetar för att barn, ungdomar och vuxna som finns bakom diagnoserna ska bli bemötta med respekt och få det stöd de behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar