Jätteroligt att så många rekommenderat min artikel i Aftonbladet!

Marléne Lund Kopparklint (M): Socialtjänsten är vår tids dinosaurie

Jag är ett av samhällets maskrosbarn - att jag klarat mig är näst intill tur.

  Marléne Lund Kopparklint (M)

FAKTA

DEBATTÖREN: Marléne Lund Kopparklint, Karlstad. Blivande kommunalråd i Karlstad för Moderaterna. Har nyligen utkommit med boken: ”Det som inte syns.”

Maskrosbarn finns överallt och lever mitt ibland oss. Det är barn som faller genom alla skyddsnät och tvingas växa upp i svåra förhållanden men utan att knäckas. Jag är ett av dem. Min uppväxt präglades av rädsla, frustration och osynlighet. Jag har misshandlats, levt i missbruk och kriminalitet. Jag har själv misshandlat, missbrukat och varit kriminell. Allt innan jag fyllde 16 år. Jag har passerat poliser, kuratorer, sjukhuspersonal och lärare – men ingen såg mig.

Vuxna valde att se åt ett annat håll. De valde att inte ställa frågor eller kräva några svar. Många barn och unga trillar genom samhällets alla skyddsnät. Jag ställer mig ständigt frågan: Hur kan det med dagens samlade kunskap och erfarenhet vara så? Vad ska egentligen behöva ske för att det som hände mig för över 30 år sedan inte ska upprepas för tusentals andra barn i dag?

Att jag klarat mig så bra som jag gjort är näst intill tur. Det hör tyvärr inte till vanligheten. Många som växer upp som jag gjorde går det inte bra för. De blir aldrig maskrosbarn eftersom de knäcks. Jag har heller inte gått helskinnad ur min uppväxt. Jag har dock kämpat hela mitt liv för att omvandla de djupaste såren till bleknande ärr. Jag har haft turen att möta personer som gett mig verktyg och en chans. Det som gör mig ledsen i dag är att många av mina djupaste sår hade kunnat besparats mig. Om någon enda av alla de vuxna jag mötte under mina uppväxtår hade öppnat ögonen, tagit bort skygglapparna, reagerat och agerat så hade jag kanske fått uppleva trygghet. (...)

Läs gärna hela artikeln och dela den på FB för att skapa förståelse och uppmärksamhet för de  osynliga barnen!

ABBA äger!

Nyss sett på dokumentären om ABBA. Man får en liten glimt av hur stora de verkligen var när man tittar på denna serie, helt otroligt! Det finns nog inget band som ger mig sådana olika känslor inombords som deras låtar gör. 

Många av deras låtar får mig att tänka på flera personer som betytt mycket för mig under min barndom. Samtidigt som många minnen skapats genom mitt vuxna liv åren tillsammans med deras musik eftersom den är tidlös. 

Jag kan ärligt säga att det nog inte går mer än en månad utan att jag lyssnar på dem :) 

Lite ledsamt är det när man än en gång hör om att medlemmarna 1982 bestämde sig för att ta en paus från ABBA och inte än, 3 decennier senare, har återförenats. 

Men å andra sidan vilken kärlek och passion klarar av den pressen som de levde under...

Simply the best!

Tillägnas alla de barn som just nu har en klump i magen!

...Jag vill att du ska beröras när du läser detta. Jag vill att det ska väcka en tanke!

Jag önskar så att alla barn fick en fridfull jul. Tårarna rinner på mig när jag tänker på alla de minnen som jag har av krossade förväntningar och att för att mina minnen delas av så många andra.... Det värsta av allt är att det skapas otaliga liknande minnen i detta nu. Där små och stora barn fäller tårar och brustna löften lämnar djupa sår i deras hjärtan. 

Min högsta önskan är att alla ska tänka sig för under julen. Ha en vit jul för barnens skull.

"Den åttaåriga flickan vaknade på julaftonsmorgonen intill sin mamma: ”Mamma vakna, det är julafton”. Mamma ville inte vakna. Flickan satte sig på sängkanten, tog på sig sina tofflor och gick in till vardagsrummet där julgranen stod. Hon skruvade på en av lamporna. Det pirrade till i magen på henne av förväntan. Hon som de allra flesta barn såg fram mot julklappar, tomten och Kalle Anka.

Hon gick vidare till sitt rum där pappa låg och sov. Hon satte sig intill honom. Känslan av förväntan byttes till dysterhet. Minnesbilder från gårdagen gjorde sig påminda. Uppesittarkvällen hade förvandlats till en mardröm. Hon drog upp benen framför sig, lade armarna runt dem och sjönk ned med huvudet mot sina knän och grät tyst. Hur mycket hon än försökte kunde hon inte stoppa tårarna.

Dagen innan hade hon och mamma klätt granen medan pappa satt i soffan. Allt hade till en början varit fridfullt förutom det där glaset med vuxendricka som pappa ständigt fyllde på. Så fort han förde glaset till sin mun kände hon en klump i magen. Hon tröstade sig med att mamma lovat henne att hon i alla fall inte skulle dricka. Löftet blev dock kortvarigt. Efter ett par timmar hade kvällen ändå förvandlats till ett helvete. Mamma hade med jämna mellanrum gått ut i köket och smygdruckit och när pyntet var klart var hon också full.

För flickan var alkohol ett naturligt inslag i vardagen. Det blev ofta bråk som började med småtjafs. Sedan övergick det till högljudda diskussioner och det var där hon var tvungen att vara på sin vakt precis som det blivit denna kväll. Det var då hon brukade bli ombedd att lägga sig vilket hon motsträvigt gjorde. Därefter låg hon som på miljontals nålar medan hon då och då smög upp och lyssnade mot dörren. Hon visste vad som väntade. Hon lyssnade efter de ”bekanta” ljuden av slag, sparkar och skrik. Det var då hon var tvungen att agera snabbt. Hon visste exakt hur hon skulle ställa sig mellan dem. Få dem att sluta bråka. I går hade hon dock inte hunnit.

Utmattad av gråt hade hon somnat från allt. Hon lyckades inte förhindra det hemska utan vaknade i tystnad och rusade upp. Hon fann mamma liggande på sängen, gråtandes. På hennes kind fanns ett stort mörkrött märke och nedför halsen rann blodet från spruckna läppar. Vettskrämd skyndade hon vidare för att se efter pappa. Hon fann honom på golvet i vardagsrummet. Intill låg granen vält med glassplitter från krossade kulor runtom. Försiktigt lyckades hon komma fram till pappa och mötte hans blick i ett ansikte fullt av rivmärken. Ett ”förlåt” ekade ut i tomheten följt av en kort berättelse om vad som hänt. Hon sa ingenting utan försökte förstå.

Efter att hon hjälpt både mamma och pappa lyckades hon bädda ned dem på varsitt håll. Därefter tog hon fram en pall och kämpade med att resa upp granen så att den stod på sin plats och lyste än en gång. Hon hängde tillbaks de kulor som fortfarande var hela. De andra sopade hon upp och kastade tillsammans med allt annat skräp och bevis på att det blivit på samma sätt som så många jular tidigare. Hon trodde nämligen att om det inte syntes kanske de inte heller skulle tänka på det – det skulle inte finnas.

Den lilla flickan hoppades innerligt att mamma och pappa en dag skulle hålla sina löften, åtminstone på julafton. Att hon skulle få en jul som alla hennes klasskompisar hade. En sådan jul som de efter lovet brukade berätta om. En sådan jul som hon skulle minnas med glädje. Inte med en klump i magen. En jul där hon skulle få vara barn på riktigt. Inte vara förälder åt sina föräldrar.

Även publicerad i NWT under gårdagen.

Mycket positiva reaktioner på min artikel som rör ett ämne som absolut behöver lyftas på nationell nivå

Stort tack för all positiv feedback på artikeln jag hade inne i Aftonbladet igår!  

Det enda som var lite synd var att de skrev att jag är kommunalråd. Jag är valt kommunalråd i kommunfullmäktige men tillträder efter årsskiftet och rätt ska vara rätt men så kan det bli ibland. Det är ju inte titeln som man ska fokusera på utan innehållet där jag skriver för barns rättigheter och att man ska göra det osynliga synligt. 

För den som kanske retar sig på det (för det finns det med all säkerhet :-) så skrev jag under med följande: Marléne Lund Kopparklint, Författare och debattör med förtroendeuppdrag för Nya moderaterna. Har nyligen utkommit med boken: Det som inte syns.

Tanken med artikeln är ju att lyfta fram denna otroligt viktiga fråga på nationell nivå och i synnerhet efter min bokdebut. Nu har jag fått ytterligare en arena väcka tankar och idéer inom. 

Vi behöver verkligen prata om hur socialtjänsten är utformad och här ska vi vara självkritiska för det finns mycket att göra på detta område. Jag talar inte om någon specifik kommun utan att det faktiskt ser olika ut från kommun till kommun. Visst finns det ofta täckning dygnet runt genom socialjourer på icke kontorstid men det vet de flesta att den har begränsade resurser. 

Vi har inte ett fullgott system när vi vet att det finns omkring 200 000 barn som lever under otrygga omständigheter i sitt hem. När vi vet att många barn och unga trillar genom våra skyddsnät..

Det är heller inte rimligt att en 6, 7, 8-åring ska behöva sitta och leta reda på vart man ska vända sig och vilket nummer man skulle kunna ringa om man vill ha råd eller hjälp när mamma och pappa är fulla och slåss med varandra. När några elever på Broby grafiska gjorde en undersökning för några år kring just detta visade det sig att barn i denna ålder inte visste vart de skulle vända sig och tyckte också det var svårt att hitta information om det.

Jag tycker det är rimligt att det ska finnas ett nummer för barn i behov av hjälp och detta ska lanseras stenhårt inom alla arenor där man möter barn och unga. Det finns många ideella krafter på detta område som gör fantastiska insatser men det behövs en nationellt nummer där man kan komma i kontakt med socialtjänsten direkt och där de kan lotsa vidare till rätt kompetens. Ungefär som när man ringer polisen på 114 14 - enkelt och man kommer alltid fram.

Vi är inte där än, tyvärr. Tills dess får vi hjälpas åt att sprida de hjälpnummer som finns!

BRIS

Hjälplinjen 

- Kostnadsfri psykologisk hjälp

Erbjuder stöd anonymt, professionellt och kostnadsfritt. Du kan kontakta oss för egen del eller som närstående. Välj den väg som passar dig bäst, du kan ringa, skriva eller söka.

Polisen

114 14 - Polisens nationella telefonnummer

Telefonnummer 114 14 är öppet för samtal från hela Sverige. Det går att ringa dygnet runt årets alla dagar. Ring 114 14 när du har ärenden till polisen som inte är akuta. Du kan till exempel ringa för att göra en polisanmälan, tipsa om brott, få upplysningar om pass- och tillståndsfrågor, få adresser och öppettider eller för att komma i kontakt med växeln eller en specifik person som arbetar inom polisen eller någon som jobbar på en särskild ort.

Socialtjänsten är vår tids dinosaurie och det skriver jag om i dagens Aftonbladet debatt!

Läs gärna hela artikel på nätet och dela den på Facebook om du vill...

"Vi måste kunna garantera att alla barn som far illa får hjälp i tid. Det kräver mod att våga ställa obekväma frågor, det kräver att vi vuxna tar oss tid att lyssna på vad barnen skickar ut för signaler. Lika mycket som jag i dag undrar varför skolsköterskan inte agerade när jag gång på gång dök upp med sveda i magen önskar jag att läkaren som sydde min berusade och misshandlade mamma hade frågat mig hur jag mådde när jag satt bredvid och höll henne i handen..." 

Vill också passa på att hissa Facebooksidan: Polisen Höglandet, som idag publicerat ett mycket träffande inlägg om hur en uppesittarkväll kan utvecklas. 

Något som man själv tydligt känner igen :(

Polisen Höglandet

Gilla den här sidan · för 5 timmar sedan

En önskan i juletid!

Som polis har man liksom de flesta andra, glada och trevliga julminnen. Men tyvärr har i stort sett varje polis varit med om tragiska händelser som förknippas med tiden kring jul. Vissa händelser minns man särskilt. Jag väljer här att berätta en sådan. En händelse som dyker upp i minnet varje år vid den här tiden.

För ett antal år sedan, när jag hade min huvudsakliga arbetsuppgift som polis i yttre tjänst, gjorde jag och en kollega kvällspass den 23 december. Kvällen började mycket lugnt och det var knappt några personer utomhus när vi patrullerade med polisbilen i Nässjötrakten. I hus och lägenhet kunde vi se julgranar och adventsstakar lysa. Julstämningen trängde ända in i polisbilen.

Sent på kvällen fick vi ett jobb från ledningscentralen. Ett familjebråk hade inträffat på en mindre ort inom Nässjö kommun. När jag och kollegan kom fram till adressen en stund senare möttes vi av en tragisk syn. Familjen var nog en normal skötsam tvåbarnsfamilj som levde i ett egentligt propert hem. Men det var inte första intrycket vi fick.

I köket möttes vi av en kvinna som grät och var helt förtvivlad. På en stol i ett angränsande rum satt hennes man tydligt berusad, gladlynt och pratande för sig själv. I köket var stolar omkullvälta, julmat utspridd över hela golvet och allt i ett riktigt kaos. Vi fick klart för oss att det var mannen som fått ”fyllespel” och kastat omkring i stort sett all den julmat som var tillagad inför julafton. Kvinnan var förtvivlad över mannens agerande men även över att de förväntningar som fanns inför jul, nu raserats.

Efter att kvinnan lugnat sig något fick kollegan och jag klart för oss att det även fanns barn i familjen. I ett vardagsrum längre in i villan möttes vi en ytterligare tragisk syn. Även här var det kaotiskt. Julgranen låg vält på golvet liksom möbler och krukväxter. På golvet i ena hörnet av rummet satt två barn i fem, sexårsåldern bland trasiga och halvöppna julklappar. Barnen lekte med några av leksakerna de egentligen skulle öppna på julafton. De var lojalitetsglada men deras ögon visade något helt annat än glädje. Jag ägnade mig åt barnen medan kollegan kontaktade socialtjänsten som senare kom till hemmet och föredömligt fortsatte stötta familjen. Kvinnan och barnen fick hjälp att komma till släktingar och där fira sin jul.

Önskan från mig och mina kollegor är nu inte att polis och socialtjänst ska slippa denna typ av händelser. Tragiska händelser ingår i vårt jobb och vi kan som regel hantera både situation och intryck. Önskan i juletid är istället att alla barn ska få en jul som vi alla förväntar oss, med lycka och glädje. Och dessutom med föräldrar och andra vuxna som inte bara är närvarande utan även emotionellt närvarande.

Var rädda om varandra i juletid (och därefter också) och ta det lugnt med alkoholen.

GOD JUL!

//LarsG R

Bocken Kopparklint!

Förra helgen kom jag ju på att hela familjen skulle mobilisera sig och utföra ett uppdrag: Bygga en granbock. Det gick verkligen superbra och han blev så ståtlig och vacker så att både Örebro och Gävle kan slänga sig i väggen.

Ända tills Konstapel Kopparklint bestämde sig för att misshandla den...

I 3 timmar slet jag och Hampus (något motvilligt) med den ute i kylan efter att Fredrik byggt en perfekt stomme. När den sedan stod klar var det dags att sätta i belysningen och det var just i detta skede som något gick allvarligt fel. En av bockens fötter slets bort och dessutom trodde förövaren a.k.a Konstapel Kopparklint att detta brott skulle gå att mygla bort!?

Hur tänkte han egentligen?

När jag kommer ut ser jag att det hänger grankvistar ut från magen och bröstet lite hej vilt och jag som verkligen lagt ned mig och bundit runt riset noggrant med ståltråd upptäckte detta direkt. Givetvis misstänkte jag inte att herr Bock blivit utsatt för angrepp utan jag gick runt honom för att se vad som hänt. Jag upptäcker då att på hans ena fot är det inget granris alls utan det är borta.

Han hade bara 3 ruffsiga granfötter kvar...

Lägg märke till vänster bakfot :)

När jag sedan frågar min käre make varför bocken ser ut som en skabbräv och då med bara 3 fötter ser jag direkt att han ljuger när han flinande säger: "Jag vet inte, det låg några grankvistar kvar på backen så jag tänkte att jag skulle stoppa in dem där jag tyckte det behövdes..."

Snabbt räknar jag ut han måste ställt sig på herr bocks ena granfot när han skulle flytta på dem och vips drogs granriset runt hans fot bort. För att dölja vad som hänt eller så kanske (men bara kanske) så såg han inte riktigt vad han gjort förrän jag påtalade det. Istället stoppar han in riset på lite olika ställen som han tycker passar och tror att allt ska bli bra.

Nåväl, brottet är utrett och herr Bock har fått tillbaks sin fot. Och hela familjen har genomgått debriefing :) så nu står han så ståtligt på gården igen!

Ge mig tillbaks det gamla bregottet NU!

...jag vill inte ha bregott med extra glidmedel i!

Man kan ju tycka att detta inte är ett världsligt problem men det är tillräckligt störande för att jag ska ägna ett blogginlägg åt det :-)

Vad i hela friden har hänt med Bregottsmöret? Det bara rinner ju av smörkniven och hamnar bredvid smörgåsen. Fruktansvärt enerverande! Jag vet inte om det varit så här länge men vi upptäckte det senaste smörpaketet vi köpte.

Endera har de tagit bort något kletmedel eller så har de tillsatt extra glidmedel av någon outgrundlig anledning.

Oavsett är Kopparklintskans budskap tydligt:

Skärpning ARLA vi vet att ni gjort något skumt! Håll inte på och mixtra med något som är väl fungerande och etablerat hos svenska folket-ge oss tillbaks det gamla hederliga Bregottet!

Jag har gjort en liten research på nätet och vet därför att det inte bara jag som reagerat...och är det något mer som gjort samma upptäckt som vi-skriv gärna en kommentar!

Stora pralin- och kola dagen...

Hade en kanontrevlig after-work på "Biskopens vapen" tillsammans med det bästa gänget, varefter vi landade på Jaguar och sedan avslutade kvällen med bio: Hobbit!

Nu är det dags för det årliga pralin- och kolabaket. Jag kommer göra i princip göra samma sorter som förra året med något undantag. Citronkolan går bort eftersom det generellt går åt mest cappuccino och Ingefärakola. Istället tänkte jag göra några extra satser av Vit limetryffel som var helt suverän tillsammans med chokladöverdrag.

Många barn och unga börjar få en klump i magen nu inför det kommande jullovet...

Julen är till för barnen det är dock inte alla som får en fridfull och glädjande jul. För många barn och unga är det den värsta högtiden av alla där spriten överskuggar det fridfulla och mysiga med julen. Förväntningar, önskningar tillsammans med klasskompisarnas egna berättelser om deras jular efter jullovet gör fruktansvärt ont inombords.

• Omkring vart fjärde barn har upplevt obehag under julen av att de vuxna druckit alkohol
• Var tionde barn känner obehag av samma anledning varje jul.
• Var femte barn lever i familjer med riskfylld alkoholkonsumtion,
• Av 600 nyligen tillfrågade mellanstadiebarn uppgav 21 procent att de tycker att föräldrarna dricker för mycket alkohol.

Källa: Folkhälsoinstitutet.

Ta ställning för en vit Jul!

Jag vill ta ställning för barnens skull och lovar härmed att avstå drycker med en alkoholhalt över 2,25 volymprocent under julafton, juldagen och annandagen 2012.

 

Ännu en dag i sorgens tecken...

I förmiddags begravdes min farmor. Jag har varit där med en blomma från mig, Felicia, Hampus och Fredrik. Jag var även och mötte min goa kusin Lotta i kransgården nu på eftermiddagen. Än en gång pratade vi om det som är så himla jobbigt. Farmors bortgång väcker mycket känslor inom mig, inte minst genom den sorg jag ständigt bär med mig. Att det är som det är i min relation till pappa. I sådana här stunder är det svårt att hålla allt på en armlängds avstånd och att julen närmar sig med stormsteg gör det inte lättare. Jag saknar mamma och jag saknar att ha en pappa.

Tårarna kommer så lätt...

Jag har många minnen av både farmor och farfar från när jag var liten och som alltid kommer de goda minnena upp till ytan i sådana här stunder. Det blir tungt. 

Jag skrev om farmor i min bok och jag väljer här att lägga ut ett stycke ur det kapitlet:

"Här bor farmor och farfar. Jag älskar farmors köttbullar. Det är så härligt att sitta vid köksbordet och titta på när farmor rullar dem extra små. 

 − Du vet Allis, köttbullar blir mycket godare när man rullar dem så här små, de blir saftigare. 

Som om pappa har hört mina tankar, säger han:

 − Vi ska väl stanna till hos farmor och farfar på lite lunch. Vi hoppas väl på köttbullar! 

Redan i trappuppgången möts vi av den underbara doften av nystekta köttbullar, det luktar farmor i hela gången. Jag springer upp för trapporna, skyndar mig fram och ringer på innan pappa ens hinner upp. Farfar öppnar. Han ser så glad ut. Kramar om mig med sina stora armar och händer. Jag nästan försvinner i hans famn.

      − Hur är det nu med mitt lilla barnbarn. Jag ser att du vuxit igen. Ska det aldrig ta slut.

Farfar skrattar så magen hoppar. Köttbullar, potatis, gräddsås och lingon. Jag tar om tills jag är så mätt att jag inte kan få ner en endaste pytteliten bulle till. Farmor, farfar och pappa dricker kaffe ur rosenkopparna med guldfat och jag får en puckstång. Konstigt att glass alltid går ner även om man är proppmätt, tänker jag.

− Kom, nu är det du och jag. Vi går in i vardagsrummet och farmor plockar fram duken hon håller på att brodera. Den är så fin. Stora blad i olika gröna nyanser.

− Det heter plattsöm, säger farmor och pekar. Och det där är korsstygn, men det vet du väl.

Jo, det vet jag. Jag ska börja med en i syslöjden. Det ska bli en julduk, så jag har tid på mig.

Vi går vidare till det stora glasskåpet, där farmor har alla sina souvenirdockor som hon samlat på sig under alla resor hon och farfar gjort. Så fina de är. Den spanska dockan har svart hår och röd klänning med svarta spetsar och en solfjäder i handen. En annan har guldkläder och en tredje en vit klänning av brodyr. Här kan jag sitta i timmar. Tänk om jag hade så fina dockor, säger jag till farmor.

− Det kommer du att få en dag. Du får be mamma och pappa resa lite med dig så du kan köpa några stycken. Och så har du ju dom du fått av mig.  Det är väl en bra början.

      Så är det dags att åka. Jag försvinner igen in i farfars stora famn. Han trycker en hopvikt sedel i min hand.

− Nu stoppar du den i sparbössan Allis, du vet vad viktigt det är att spara."

Vila i frid farmor

Om reportaget i senaste numret av Allas veckotidning...

...den intervjun var inte helt enkel. Det var mer än ett tillfälle som klumpen i halsen och tårarna i ögonen kom när reportern ställde frågor till mig.

Tur att mitt skäggmonster Konstapel Kopparklint var med och stöttade mig. Älskar dig så himla mycket! (Ni kommer förstå uttrycket "skäggmonster" när ni ser bilden på honom och mig i tidningen :)

Nåväl, efter lång väntan finns extrabilagan ute i handeln och det gör mig stolt samtidigt som det givetvis är lite jobbigt eftersom det rör upp känslor-i synnerhet nu inför jul!

Stort tack till reportern Ingemar Norlén och bästa fotografen Lasse Forsberg!

Medverkar i två julbilagor på samma dag!

Stort reportage i dagens Värmlands folkblad!

Med utdrag från min bok och hur illa alkoholen rimmar med att julen är barnens högtid...

Under julledigheten tycker många att man kan belöna sig med ett glas vin eller glögg för att koppla av men det har helt motsatt effekt eftersom man oftast är utarbetad efter en lång arbetsperiod. Kroppen blir mer sliten av alkohol. Att använda alkohol för att komma ned i varv och koppla av är dessutom fel anledning att dricka...

"Att dricka alkohol när man utarbetad och behöver vila är ingen bra idé..."

"Om man dricker för att kunna koppla av ser jag det som en varningsklocka"

-Marléne Lund Kopparklint i VF:s julbilaga

Julen är barnens högtid och jag tror knappast att alkohol finns med i deras bild av den. Det tycker jag man ska ha med sig innan att man ska bunkra upp med alkohol inför helgen eller kanske hämta hem från Tyskland-är det verkligen nödvändigt?

...Sedan var det det stora reportaget i ALLAS veckotidnings specialnummer som kom ut idag också. Men det bloggar jag om i morgon!

Det är inte alltid man hör ett kommunalråd hålla ett redigt bocktal...

Bocken i Örebro...och kommunalrådet Anders Åhrlin

...typ aldrig, men nu har jag gjort det!

Så himla klockrent Anders, nu glänste du rejält och som jag alltid sagt-det är så viktigt med humor!

Det är alltid härligt när en kommun utmanar en annan och i detta fall med en julbock. Hoppas så många som möjligt går in och röstar på vilken stad som har den bästa julbocken... Örebro eller Gävle? Valet är enkelt för min del-lojalitet väger tungt :-)

Igår var ställningen 53 % för Gävlebocken och 47 % för Örebrobocken.

Bocktalet alla pratar om



Undrar om Konstapel Kopparklint skulle vilja ha ett par såna här i julklapp...

...förhoppningsvis inte :) 

Det spelar ingen roll om de: "inte korvar sig, är bra att ha på sig när man åker moppe eller inte drar upp sig över knäna"-som det står i beskrivningen :) they are NOT hot! 

Kom och träffa mig på MittiCity Karlstad i morgon!

I morgon kommer jag att finnas på Akademibokhandeln på MittiCity Karlstad för att signera min bok till de som vill! 

Mellan kl.13.00-14.00 kommer jag att finnas på plats...

Vad ska man köpa i julklapp!?

Snurrade runt på mitticity och försökte komma på något lämpligt/praktiskt/snyggt/åtråvärt åt mina älsklingar... Parfym? Smink? Kläder? PS3-spel?  Alltid lika svårt att komma på något personligt och bra. Och givetvis har jag alltid glömt bort alla saker som de tidigare sagt att de önskat sig. 

Så är det när man har minne som en guldfisk!

Jag gick i allafall in på Akademibokhandeln för att kolla läget inför lördagen då jag ska sitta därinne och signera böcker. Det kändes lite märkligt att se sin egen bok i skyltfönstret för första gången och lite humoristiskt var det när hon som har hand om arrangemanget sa:

"Jag är så van vid att du ska se ut som på framsidan av din bok, med långa, fina lockar, inte så där uppsatt som du har nu."

För första gången kände jag mig lite stolt i alla fall och precis när jag skulle skicka ett sms till bästa Malin om att hon gärna fick ta ett ego-kort på skyltfönstret och inne i affären där den stod (min kamera är nämligen kass) så skickar hon ett par bilder med just det... Tankeöverföring av rang!