Marléne Lund Kopparklint (M): Socialtjänsten är vår tids dinosaurie
Jag är ett av samhällets maskrosbarn - att jag klarat mig är näst intill tur.
Maskrosbarn finns överallt och lever mitt ibland oss. Det är barn som faller genom alla skyddsnät och tvingas växa upp i svåra förhållanden men utan att knäckas. Jag är ett av dem. Min uppväxt präglades av rädsla, frustration och osynlighet. Jag har misshandlats, levt i missbruk och kriminalitet. Jag har själv misshandlat, missbrukat och varit kriminell. Allt innan jag fyllde 16 år. Jag har passerat poliser, kuratorer, sjukhuspersonal och lärare – men ingen såg mig.
Vuxna valde att se åt ett annat håll. De valde att inte ställa frågor eller kräva några svar. Många barn och unga trillar genom samhällets alla skyddsnät. Jag ställer mig ständigt frågan: Hur kan det med dagens samlade kunskap och erfarenhet vara så? Vad ska egentligen behöva ske för att det som hände mig för över 30 år sedan inte ska upprepas för tusentals andra barn i dag?
Att jag klarat mig så bra som jag gjort är näst intill tur. Det hör tyvärr inte till vanligheten. Många som växer upp som jag gjorde går det inte bra för. De blir aldrig maskrosbarn eftersom de knäcks. Jag har heller inte gått helskinnad ur min uppväxt. Jag har dock kämpat hela mitt liv för att omvandla de djupaste såren till bleknande ärr. Jag har haft turen att möta personer som gett mig verktyg och en chans. Det som gör mig ledsen i dag är att många av mina djupaste sår hade kunnat besparats mig. Om någon enda av alla de vuxna jag mötte under mina uppväxtår hade öppnat ögonen, tagit bort skygglapparna, reagerat och agerat så hade jag kanske fått uppleva trygghet. (...)
Läs gärna hela artikeln och dela den på FB för att skapa förståelse och uppmärksamhet för de osynliga barnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar