MASKROSBARN AV MIN TID

onsdag 19 december 2012

Bocken Kopparklint!

Förra helgen kom jag ju på att hela familjen skulle mobilisera sig och utföra ett uppdrag: Bygga en granbock. Det gick verkligen superbra och han blev så ståtlig och vacker så att både Örebro och Gävle kan slänga sig i väggen.

Ända tills Konstapel Kopparklint bestämde sig för att misshandla den...

I 3 timmar slet jag och Hampus (något motvilligt) med den ute i kylan efter att Fredrik byggt en perfekt stomme. När den sedan stod klar var det dags att sätta i belysningen och det var just i detta skede som något gick allvarligt fel. En av bockens fötter slets bort och dessutom trodde förövaren a.k.a Konstapel Kopparklint att detta brott skulle gå att mygla bort!?

Hur tänkte han egentligen?

När jag kommer ut ser jag att det hänger grankvistar ut från magen och bröstet lite hej vilt och jag som verkligen lagt ned mig och bundit runt riset noggrant med ståltråd upptäckte detta direkt. Givetvis misstänkte jag inte att herr Bock blivit utsatt för angrepp utan jag gick runt honom för att se vad som hänt. Jag upptäcker då att på hans ena fot är det inget granris alls utan det är borta.

Han hade bara 3 ruffsiga granfötter kvar...
Lägg märke till vänster bakfot :)

När jag sedan frågar min käre make varför bocken ser ut som en skabbräv och då med bara 3 fötter ser jag direkt att han ljuger när han flinande säger: "Jag vet inte, det låg några grankvistar kvar på backen så jag tänkte att jag skulle stoppa in dem där jag tyckte det behövdes..."

Snabbt räknar jag ut han måste ställt sig på herr bocks ena granfot när han skulle flytta på dem och vips drogs granriset runt hans fot bort. För att dölja vad som hänt eller så kanske (men bara kanske) så såg han inte riktigt vad han gjort förrän jag påtalade det. Istället stoppar han in riset på lite olika ställen som han tycker passar och tror att allt ska bli bra.

Nåväl, brottet är utrett och herr Bock har fått tillbaks sin fot. Och hela familjen har genomgått debriefing :) så nu står han så ståtligt på gården igen!

Inga kommentarer:

Vivian...

Vivian...