Ännu en dag i sorgens tecken...

I förmiddags begravdes min farmor. Jag har varit där med en blomma från mig, Felicia, Hampus och Fredrik. Jag var även och mötte min goa kusin Lotta i kransgården nu på eftermiddagen. Än en gång pratade vi om det som är så himla jobbigt. Farmors bortgång väcker mycket känslor inom mig, inte minst genom den sorg jag ständigt bär med mig. Att det är som det är i min relation till pappa. I sådana här stunder är det svårt att hålla allt på en armlängds avstånd och att julen närmar sig med stormsteg gör det inte lättare. Jag saknar mamma och jag saknar att ha en pappa.

Tårarna kommer så lätt...

Jag har många minnen av både farmor och farfar från när jag var liten och som alltid kommer de goda minnena upp till ytan i sådana här stunder. Det blir tungt. 

Jag skrev om farmor i min bok och jag väljer här att lägga ut ett stycke ur det kapitlet:

"Här bor farmor och farfar. Jag älskar farmors köttbullar. Det är så härligt att sitta vid köksbordet och titta på när farmor rullar dem extra små. 

 − Du vet Allis, köttbullar blir mycket godare när man rullar dem så här små, de blir saftigare. 

Som om pappa har hört mina tankar, säger han:

 − Vi ska väl stanna till hos farmor och farfar på lite lunch. Vi hoppas väl på köttbullar! 

Redan i trappuppgången möts vi av den underbara doften av nystekta köttbullar, det luktar farmor i hela gången. Jag springer upp för trapporna, skyndar mig fram och ringer på innan pappa ens hinner upp. Farfar öppnar. Han ser så glad ut. Kramar om mig med sina stora armar och händer. Jag nästan försvinner i hans famn.

      − Hur är det nu med mitt lilla barnbarn. Jag ser att du vuxit igen. Ska det aldrig ta slut.

Farfar skrattar så magen hoppar. Köttbullar, potatis, gräddsås och lingon. Jag tar om tills jag är så mätt att jag inte kan få ner en endaste pytteliten bulle till. Farmor, farfar och pappa dricker kaffe ur rosenkopparna med guldfat och jag får en puckstång. Konstigt att glass alltid går ner även om man är proppmätt, tänker jag.

− Kom, nu är det du och jag. Vi går in i vardagsrummet och farmor plockar fram duken hon håller på att brodera. Den är så fin. Stora blad i olika gröna nyanser.

− Det heter plattsöm, säger farmor och pekar. Och det där är korsstygn, men det vet du väl.

Jo, det vet jag. Jag ska börja med en i syslöjden. Det ska bli en julduk, så jag har tid på mig.

Vi går vidare till det stora glasskåpet, där farmor har alla sina souvenirdockor som hon samlat på sig under alla resor hon och farfar gjort. Så fina de är. Den spanska dockan har svart hår och röd klänning med svarta spetsar och en solfjäder i handen. En annan har guldkläder och en tredje en vit klänning av brodyr. Här kan jag sitta i timmar. Tänk om jag hade så fina dockor, säger jag till farmor.

− Det kommer du att få en dag. Du får be mamma och pappa resa lite med dig så du kan köpa några stycken. Och så har du ju dom du fått av mig.  Det är väl en bra början.

      Så är det dags att åka. Jag försvinner igen in i farfars stora famn. Han trycker en hopvikt sedel i min hand.

− Nu stoppar du den i sparbössan Allis, du vet vad viktigt det är att spara."

Vila i frid farmor