Den senaste månaden har varit mer än kaotisk och det har nog förmodligen varit den mest omvälvande perioden i mitt liv. En dag kommer jag kanske skriva och berätta om det eller så gör jag det inte. En del vet och en del kan nog förmodligen räkna ut med tanke på mitt inlägg om att vara anhörig i livets svåraste stund.
Ovanpå allt detta har jag också äntligen opererat min stackars fot som jag gjorde illa i somras. Detta innebär att jag har hela 6-8 veckor framför mig med gips och kryckor. Inte så kul men vad ska man göra när man har maximalt med otur.
Med tanke på allt detta som finns runt mig just nu kan man givetvis inte låta bli att fundera på varför det periodvis blir så här ibland i livet? Det är inte för inte som man brukar säga att en olycka kommer sällan ensam. Så är det faktiskt och man får helt enkelt försöka hantera situationen så gott man kan och efter sin förmåga.
Det är inte det man tänker
utan det man gör som
kan förändra tillvaron...
Det är inte alltid det man gör
som kan förändra tillvaron
tillvaron förändrar dig bara...
Även om du önskar
att den inte gjorde det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar