MASKROSBARN AV MIN TID

måndag 21 maj 2012

Hämndlystnad - en positiv drivkraft?!

 
Läste en riktigt intressant artikel i helgen som handlade om hur vissa människor försöker nå framgång och "bräcka" någon annan/andra människor när drivkraften bottnar i ren och skär hämndlystnad. Personen i fråga drivs helt enkelt av hämnd, en slags revanschlust för att de kanske känner sig försmådda, orättvist behandlade, kränkta eller helt enkelt bara är avundsjuka. Dessa personer är ofta oförmögna att se sin del i konflikten som uppstått eller sina egna brister.

Tänkte på en film som jag såg för många herrans år sedan som handlade om två kvinnor tillika arbetskollegor som blev ovänner på grund av att den ena kvinnan blev förälskad i den andres make och trodde att känslorna var besvarade. Under en firmafest där väninnan och hennes make var med uppdagades allt och det visade sig att han inte alls hade de känslorna för henne och det blev bråk. Till slut gjorde både väninnan och hennes make klart för kvinnan att de inte på något sätt ville ha något henne att göra mer och bröt kontakten med henne privat. På arbetet behandlade väninnan henne som luft. Kvinnan kände sig sårad och försmådd, så tillräckligt att en känsla av hat sig växte fram hos henne. Hon bestämde sig för att hämnas. Försöka bräcka sin väninna och visa att hon var så mycket bättre än henne inom deras arbete och försökte på alla möjliga sätt och vis göra livet surt för henne...

Man ska inte förringa drivkraften hos en person som känner sig såpass kränkt eller försmådd att den drivs av ren och skär hämndlystnad. 

För det tränade ögat och med kompetens, kan man många gånger vända denna energi till något positivt genom att man får personen i fråga att själv inse att stigen som påbörjats inte är konstruktiv eller framåtsträvande i längden. 

Han/hon måste helt enkelt inse att det på många sätt och vis leder till utbrändhet - hämndlystnadskraften driver personen framåt men den är inte bra för vare sig personen själv eller omgivningen. Det är också oftast så att det skiner igenom vad personen håller på med trots att denne försöker dölja sina spår grundligt. Det är dock inte tillräckligt eftersom den starka känslan av hat eller ilska förblindar (fördummar). 

Det är heller inte helt ovanligt att personen i fråga tar hjälp av ytterligare en person (i ett fåtal fall flera personer) för att uppnå sitt mål, den/dessa blir involverade frivilligt eller ofrivilligt. Endera så vet de den riktiga anledningen och sympatiserar eller så tror de att personen faktiskt vill uppnå något positivt - utveckla sig själv eller nå framgång. Om det är fler involverade än en är det också stor risk att det spricker snabbare eftersom det allt som oftast kommer fram små saker på vägen som avslöjar.


En hemlighet med ont uppsåt kan sällan bevaras om den delas av två eller flera personer - den egna självbevarelsedriften avslöjar den alltid i slutändan...

 
Det går heller aldrig att vinna ett slag i luften. 

Det bästa är att acceptera att de blev som det blev och kanske rannsaka sig själv vari konflikten egentligen ligger. Oftast handlar det om att man inte tillfreds med sig själv. Att man försöker projicera sin egen ilska och sitt egna missnöje på någon annan. 

För den person som är drabbad eller de som står bredvid och ser vad som pågår handlar det om att försöka kväva det "onda" med det goda. Det vill säga visa att man är medveten om det och inte accepterar sådant beteende men att man inte späder på det ytterligare genom att på något vis vara otrevlig eller visa överdriven överlägsenhet.


"Hämnd ligger inte högt upp på någon konflikthanterares lista av positiva beteenden. Ändå har det en given funktion. Att hämnas hjälper oss i bästa fall sätta gränser, markera att vi inte tolererar att bli trampade på, markera missnöje, avskräcker från vidare attacker och återställer den inre balansen efter en oförätt.

Men att hämnas slår i många fall tillbaka på den som gör det och en relation som präglas av att parterna hämnas på varandra är inte en munter affär för någon.

I en tysk studie som refereras av Psych Central har man studerat hur folks tendens att återgälda negativa respektive positiva handlingar påverkar deras liv. När man jämförde dessa båda grupper med varandra fann man att de som hade stark tendens att återgälda negativa handlingar löpte större risk för arbetslöshet, hade färre vänner och var mindre tillfredsställda med livet. 

Tänkvärt."




Inga kommentarer:

Vivian...

Vivian...