"Mamma finns inte mer. Pappa misshandlade henne till döds. Kvar lämnades den lilla pojken att uppfostras av pappa, tillsammans med bilden av att det var pappa som tog livet av den person som pojken älskade mest i hela världen. Hans underbara, finaste mamma."
-Lund Kopparklint 2013
Alla kvinnors hus i Karlstad skriver på sin hemsida att det är tur att de finns men att det är skam att de behövs (finns på deras hemsida). Jag kan inte annat än att hålla med. Jag brukar med jämna mellanrum lyfta deras verksamhet och pratar mig varm för dem eftersom deras insatser är ovärderliga.
Det gör mig ledsen när jag tänker på hur många som är utsatta för våld. Barn som bevittnar när deras förälder blir utsatt för fysiskt eller psykiskt våld.
Barn som själva blir utsatta för det...
Att leva under otrygga omständigheter där fysisk, psykiskt våld, missbruk präglar ens vardag sätter sina spår, inte minst för barn och unga. Enligt Rädda barnen bevittnar var tionde barn våld i det egna hemmet. I familjer där exempelvis mamman misshandlats blir ofta även barnen slagna.
Jag besökte Barnahus i Karlstad igår tillsammans med bl.a. Landshövdingen Kenneth Johansson och fick än en gång ta del av deras verksamhet. Än en gång högg det till i mitt hjärta och än en gång kände jag tårarna bränna i ögonen. Fortfarande än idag kopplar jag samman berättelser till mina egna erfarenheter som jag har från min uppväxt och vuxna år. Jag kan hantera det men det rör upp mycket känslor och ett dovt mörker infinner sig inombords där tankarna inte riktigt går att styra över. Man minns och man känner med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar