Oväntat samtal från det förflutna...

Igår hände något som överraskade mig glatt. Ett telefonsamtal från det förflutna fick mig att gå tillbaks för att möta lilla Allis igen. En trygg röst berättade om sin glädje över att få höra rösten på en vuxen Allis och att det mot alla odds gått bra för henne.

Nu fick jag se att budskapet med min bok inte bara sprids utan också fångas upp av betydelsefulla personer som kommer från de mest oväntade håll...

Han hade fått boken i sin hand av sin son, min kära barndomskamrat. Han hade fått frågan om han visste vem kvinnan på framsidan var. Han hade svarat att han inte visste. När han fått reda på att det var jag hade han genast tagit boken. Gått hem och läst. Reagerat och begrundat det olyckliga som funnits bakom dörrarna, hemma hos några av hans närmaste vänner.

Han sa till mig att han blivit sorgsen av det han läst. Att han då kanske bara anat men aldrig riktigt förstått hur det legat till. Att han också lämnade Karlstad och det livet bakom sig innan hann se den bistra verkligheten.

Han ville nu veta att allt var bra med den lilla trasiga flickan som nu blivit vuxen därför sökte han och fick svar. Han ville också ge mig bilder från ett ljusare förflutet som varit hans bild. Delar av en lycklig barndom där Allis tillsammans med hans familj fick vara barn. Där jag tillsammans med Jeanne och hans bröder fick ett andrum.

Vi avslutade samtalet men inte för att sätta punkt utan för att påbörja en ny tid. Med nya relationer som tar vid de gamla. Det som var då är då. Nu är nu.

Tack snälla L för att du hörde av dig och tack för de ljusa bilderna som visar att allt inte bara var nattsvart...

Stor kram till dig och din familj!