Vuxna bör fundera över sambandet mellan sitt eget sätt att köpa alkohol och hur unga får tag på den.

Vi hälsar våren välkommen med Valborgsmässofirande - det finns dock en baksida. Det är en period som ungdomar dricker alkohol. Vi vet också att unga i dag upplever att det är enkelt att få tag på alkohol. Tillgången på illegal alkohol bidrar till att de som inte ska dricka något alls gör det ändå. Den stora leverantören är allt oftare en försäljare som varit i Tyskland och vänt eller en för ungdomarna välkänd utlämningsadress där alkohol kan köpas dygnet runt – utan ålderskontroll eller störande frågor.

Det är dags att alla vuxna funderar över sambandet mellan sitt eget sätt att köpa alkohol och att ungdomar får tag på den. Den som köper olagligt såld utlandsalkohol stödjer ett system som leder till att ungdomar lätt kan få tag på den. Verkligheten är att den vuxna person som köper illegal alkohol stödjer inte bara den svarta marknaden utan försäljaren kan även vara densamme som säljer till våra ungdomar. Den som menar allvar med att barn/ungdomar inte ska ha tillgång till alkohol ska själv säga nej till de personer som idag tjänar pengar på illegal alkohol.

Alla vuxna måste lova sig själva att tipsa polisen när de ser eller hör talas om en olaglig alkoholförsäljning. Detta för att ytterligare förstärka polisens insatser mot den olagliga utlandsalkoholen. Vi måste arbeta på enad front och motarbeta den illegala alkoholen. Den är ett stort hot mot våra ungdomars hälsa och utveckling. Som förälder, håll koll på var din tonåring befinner sig och vad han/hon gör nu under Valborg. Köp inte ut eller bjud på alkohol!

Ser du eller vet om affärsuppgörelser kring illegal alkohol eller narkotika - ring polisen.

• Pågår affären, ring 112.
• Är affären över så bör en patrull i omgivningen ändå få veta vad som hänt och ha en chans att söka efter säljaren. Då ringer du 114 14.

Var tydlig med ditt ärende!

Tips för hur föräldrar kan stärka relationen med sin tonåring och därmed också förebygga alkohol bland ungdomar:

1. Håll koll på var din tonåring befinner sig och vad han/hon gör under Valborg. Ha gärna kontakt med föräldrarna till barnens kompisar. Sover någon över hemma hos dig eller om ditt barn sover över hos någon annan - ha dialog med föräldrarna.
2. Var närvarande. Få med dig andra föräldrar och ge er ut och nattvandra i ert bostadsområde. Under våren är det fler ungdomar ute även på vardagskvällar. Att föräldrar är ute ger en trygghet till ungdomarna.
3. Köp inte ut och bjud inte på alkohol. De långsiktiga effekterna av ökad tillgänglighet till alkohol är väl belagda i forskningen:

• Ju lättare det är för ungdomar att få tag på alkohol, desto mer dricker de.
• De ungdomar som blir bjudna på alkohol i det egna hemmet, dricker mer än andra ungdomar utanför det egna hemmet.
• Ju mer och ju tidigare i livet ungdomar dricker alkohol, desto större risker löper de också för att de för att få medicinska skador och utveckla ett alkoholberoende längre fram i livet.
• En langare är oftast en förälder eller ett äldre syskon.

4. Sätt upp regler för hur länge ditt/dina barn får vara ute etc. Barn ungdomar vill ha tydliga ramar. Gör dem delaktiga i besluten och skapa överenskommelser.
5. God kommunikation. Se till att du har tid att lyssna när ditt/dina barn vill prata med dig och ha kontakt. Ställ inte "slentrianfrågor" som exempelvis; "Har du haft det bra i skolan idag?". Ställ hellre öppna frågor som kräver utvecklande svar så matt ni får en dialog. Visa att du är intresserad: "Vad har du lärt dig i skolan idag?", "Hur har din dag sett ut?", "Berätta mer - nu blir jag nyfiken"
6. Hitta på något som ni kan göra tillsammans på Valborg. Det är oftast lättare att prata om saker samtidigt som man gör något tillsammans.
7. Tänk på att du är den främsta förebilden för dina barn. Du ska vara en god förebild. Glöm inte bort dig själv, försök förverkliga dina drömmar i den mån det går. Gör roliga saker, försök finna mycket glädje - skratta mycket. Det kommer ge dig energi och tålamod till annat. Prioritera saker där du sätter dig själv och dina barn först. Kom ihåg att vi har bara våra barn till låns en kort tid.

Månadens tänkvärda ord...

Förra månaden introducerade jag "Månadens tänkvärda ord" på min blogg. Nu är den dags för andra omgången...

De flesta kan bli chefer men det är få som är ledare....

Jag respekterar en god ledare högt. En god ledare förmår få med sig sina medarbetare på ett utvecklande sätt och bidrar till att de växer under resans gång. En god ledare leder genom att vara ett förebild och entusiasmerar sina medarbetare. En god ledare ska inte vara konflikträdd utan gripa in om det börjar "blåsa". 

Dess medarbetare ska känna en trygghet i att deras ledare är stabil och trygg för gruppen.

Jag respekterar mindre en chef som inte är en ledare dvs. en chef som saknar ledaregenskaper men som ändå fått jobbet. En chef utan ledaregenskaper sätter ofta sina egna behov framför gruppens eller uppgiften. Åsikter ses som kritik eller som besvärande. Många gånger kvävs det eller förbises istället för att betrakta det som framförs som konstruktiv kritik som i sin tur skapar en positiv utveckling. 

En chef/ledare ska leva efter samma krav som den ställer på sina medarbetare. Det måste dock vara rimliga krav och uppnåeliga uppsatta mål. Denne måste se till vad som är rimligt för hela gruppen. Inte vad som är rimligt för sig själv. En bra chef leder och fördelar arbetet utan att detaljstyra. 

Den har förtroende för sina medarbetares egen förmåga...

Än en gång handlar det om att behandla andra med värdighet - vara lyhörd för andra människors åsikter och behov. Ha respekt för andras kunskap och kompetens - utnyttja den på ett bra sätt. Låta de som finns runtom få blomma ut för att därefter på nytt få knoppar och utvecklas vidare.

Då är man en god ledare... 

Colin Powell:

 



Läs gärna mer om ledarskap i Dr Raymond Meredith Belbins bok: "Management  teams"

De nio olika ledarstilarna:
http://www.kollega.se/index.cfm?c=12541

Glad påsk! Dock långt i från alla som det blir det för...

Nu är det påsklov och jag känner som vanligt ett ansvar med att lyfta frågan med hur många barn det finns runtom oss, som inte får ett lungt och roligt påsklov. Detta är nämligen en tid som många tar tillfället i akt och passar på att supa.

Hur många  barn och unga finns i din närhet där någon i deras omgivning dricker alldeles för mycket?


Samhället är idag på många sätt och vis duktiga på att erbjuda hjälp till alla dessa barn som på något sätt växer upp under otrygga omständigheter.

Att erbjuda är dock inte samma sak som att dessa barn verkligen får hjälp.

Det finns ett stort mörkertal på det som jag brukar kalla för, osynliga barn. Det är de barn som trillar genom samhällets skyddsnät och de förblir oupptäckta. De växer upp under otrygga förhållanden där kanske mamma, och/eller pappa eller någon annan i deras nära omgivning har missbruksproblem eller psykisk sjukdom.

Det finns flera undersökningar som gjorts de senaste åren och som tyder på samma sak - det är allt för höga siffror på barn som växer upp under otrygga omständigheter som förblir osynliga i vårt samhälle. De ”trillar” helt enkelt igenom kommunernas skyddsnät.

Bl.a. bekräftar IOGT-NTO:s juniorförbund Junis detta genom sin kartläggning som gjorts de senaste fem åren. 2008 svarade 261 av landets kommuner på deras enkät. Resultatet visade att 74 % av kommunerna kan erbjuda stöd men endast 2 % av de barn som växer upp i missbruksmiljö nås av hjälpen.

Flera andra undersökningar visar på samma sak. Det finns många osynliga barn i vårt samhälle som aldrig nås av den hjälp som finns.

Den stora utmaningen ligger inte i att kunna erbjuda hjälp utan den ligger i att fånga upp de som behöver hjälp. De allra flesta barn som växer upp med missbruk eller psykisk sjukdom runt sig är inte kända av socialtjänsten. Här måste vi alla bli bättre på att SE alla dessa barn.

Här ligger ansvaret hos oss alla. Inte bara hos skolan, sjukvården, polisen etc. utan hos var och en av oss.

Vi MÅSTE ställa oss frågan eller vara uppmärksam på om vi har några av dessa barn i vår egen omgivning och då våga reagera och agera. I synnerhet nu inför två storhelger.

Det är hjärtgripande när man tänker på hur många barn det finns och som i stället för att glädjas över påsklovet går med en klump i magen när de tänker på att de inte ska få vara kvar i skolan.

Skolan som kanske är den enda trygga miljön i deras tillvaro.

Det är min högsta att inte ska inte finnas osynliga barn i vårt samhälle. Även om det kanske kan känns svårt eller besvärligt att verkligen öppna ögonen och se så måste vi alla bli bättre på att göra det.

Det handlar om att vi måste börja se det osynliga…

Finns det i din närhet? Väck frågan hos andra - kopiera, klistra in, fyll på listan...

• Finns han eller hon som alltid dricker för mycket - gör bort sig, går till ytterligheter?
• Finns han eller hon som ofta gör något på fyllan som andra talar om i efterhand?
• Finns paret som rykt ihop och bråkat med varandra på fyllan när du eller någon i din bekantskapskrets varit med?
• Finns han eller hon som får black-out ibland när de dricker?
• Finns han eller hon som flera gånger i veckan, även på vardagar, tar sig ett, som gärna blir flera, glas bara för att koppla av?
• Finns han eller hon som du många gånger känner ett ansvar gentemot när ni tillsammans dricker?
• Har någon av dessa personer barn? Har dessa barn gång på gång sett samma sak som du har? 

Klistra in nedanstående på din FB - status:

Finns den/de som:
-alltid dricker för mkt - gör bort sig/går till ytterligheter?
-ofta gör ngt på fyllan som andra talar om?
-rykt ihop och bråkat med andra på fyllan när du eller ngn av dina vänner varit med?
-får "black-outer"?
-flera ggr i veckan tar sig ett/flera glas för att koppla av?
-känner du ett ansvar när ni tillsammans dricker?

Har någon av dessa personer barn? Har de gång på gång sett samma sak?

- They fuck you at the drive thru! Är jag den enda...

...som vid flera tillfällen blivit "blåst" på mat som man köpt i Mc´donalds drive-in?

Jag vill inte säga att det är ofta jag äter på Mc´donalds eftersom jag föredrar hemlagad mat framför deras utbud, det händer dock någon gång i månaden att jag gör det. Idag fick jag dock nog av att handla där på ett tag och uppenbarligen har jag tröttnat såpass mycket att jag till och med jag orkar lägga ned energi på ett litet inlägg som detta. För att förklara varför jag slutligen bestämt mig för att dissa donken:)

Det är åtskilliga gånger som jag handlat där och efter man kört därifrån och öppnat det man trott att man köpt, har jag upptäckt att något saknas - allt från sötsur sås, majonäs, ketchup, dryck etc. Det är heller inte någon enstaka gång som detta inträffat utan det har varit bra många gånger som jag eller någon annan i familjen råkat ut för detta.

Nu i dag var det dock inget av ovanstående som saknades utan denna gång var det något helt nytt som saknades. Det saknades nämligen 2 nuggets + 1 chicken wing när min dotter väl öppnat sin påse med mat.

Nu kanske en del undrar varför jag inte vänder tillbaks och påtalar detta - att jag liksom får skylla mig lite själv...

Oftast upptäcker man detta när man kört därifrån. Såpass långt att det inte är värt att vända tillbaks. Dessutom finns det en anledning till varför jag kör igenom drive-in och det är för att jag endera inte hinner gå in och äta eller så är jag helt enkelt för lat. Med tanke på orsakerna till varför man väljer drive-in känner man sig heller inte värst motiverad att åka tillbaks pga. ett par ynkliga nuggets och en kycklingvinge.

Många bäckar små...

Jag blir dock ganska irriterad när detta händer. Pga. detta har också blivit noga med att kolla upp så att såser och annat finns med. Det gjorde jag även idag och till min glädje var den sötsura såsen var med:) istället blev jag det andra kort....

Nu är detta ingen stor sak men det skapar onödig irritation...

Man ska ju inte behöva riva upp varje påse/paket för att kontrollera att allt är med. Jag förstår att det ibland kan vara stressigt men när sådana här saker händer gång på gång tröttnar man till slut och slutar handla där.

En tyst undran...

Är det bara jag som råkar ut för detta eller är det fler som går miste om diverse saker som man betalat för på Mc´donalds.

Kanske mitt oflyt som vanligt? Kanske inte:)))

Nätverk för nätverkandets skull eller hur är det?

Jag är en person som för det mesta är för nätverkande MEN jag har under årens lopp blivit mer ifrågasättande och kritisk om jag fått en fråga att vara med i något.  

Varför detta då? 

Jo, det är nämligen så att jag har varit med i åtskilliga nätverk genom åren och som jag många gånger undrat vad de egentligen varit till för. Man har haft mötet för mötenas skull och inget vettigt har egentligen kommit ut av dem. Eller så har det varit mer värdefullt för några medan det inte gett särskilt mycket för andra. Idag är jag mer försiktig med att säga ja till att medverka i olika nätverk. Såvida jag inte vet vad som förväntas av mig -  "What´s in it for me..." Vad vill man uppnå? Hur har man tänkt uppnå det? Vilka mer ska sitta med i nätverket?

Man kan se nätverkande lite som ett projekt - med syfte, mål, tidsram, utvärdering, budget, projektledning...

Än en gång - VAD och HUR frågan spelar en central roll.

Jag anser att om man ska skapa ett nätverk måste man man vara väl medveten om vad syftet med det är. Ska man ha uppsatta mål? En tydlig agenda? Vad är det egentliga syftet? Efter det kan man knyta resurspersoner till det. Personer som är nödvändiga och/eller som man tror kan bidra med kreativitet, kunskap, erfarenheter.

På ett positivt sätt dock!

Jag tror också att man ska vara försiktig med att ha med samma personer i ett nätverk för länge såvida de inte tillför något värdefullt för att tjäna det syfte nätverket har. 

Man kan jämföra detta med att det finns många personer i arbetslivet som är trötta på sitt arbete. De vankar plikttroget till och från jobbet, vecka efter vecka med en enorm bitterhet i sin "ryggsäck". De är egentligen missnöjda med sin tillvaro men de hänger ändå i för att de inte vet något annat. För att det förväntas av dem. För att de byggt upp sin identitet kring det etc. Det som dock händer kring en sådan här person är att det i en slags blindhet sprids negativ energi runt dem. Som i sin tur nästlar sig fast i väggarna och hos de andra som finns runtom dem.

Detsamma kan hända i olika nätverk om de funnits under en för lång tid då det inte skett något direkt positiv utveckling utan snarare tvärtom. Eller om man från början varit otydlig med vad man ska ha det till. Eller om man har skapat det pga. rent missnöje inom något/några specifika områden. Fastnat i missnöje. Fallit offer för omständigheter, strukturer eller andra uppdiktade konstruktioner. Då handlar det om att den/de som har yttersta ansvaret för nätverket faktiskt har stake att avveckla nätverket. Därefter analysera varför det blev som det blev.

Det finns några enkla kännetecken för att se om ett nätverk stagnerat i sin utveckling eller kanske till och med blivit kontraproduktivt.

Jag tror att det är sunt att faktiskt utvärdera alla nätverk med jämna mellanrum för att se om det verkligen ger något - om det tjänar syftet...

Det man kan titta på är: 

• Vad exakt har nätverket levererat - har det gett någon positiv effekt i relation till syftet? 

• Har man uppnått ett eller flera av de uppsatta målen? 

Fanns det några från början? Var de  luddiga/svåra att man valde att fokusera på andra enklare saker? Var de mätbara?

• Vad säger andra om nätverket - bra eller dåligt rykte? 

Har man tagit reda på hur andra människor som berörts av nätverket ser på det? Har människor ingen uppfattning alls för att man inte ens känner till det? 

TIPS! Gör en enklare enkätundersökning riktad till de som varit berörda av nätverket/medlemmarna/kommunerna/företagen etc.

• Vilka är personerna som suttit med i nätverket - hur har de bidragit till att syftet med nätverket tjänats? 

Exempelvis: Kan man säga att personerna 1-10 sett till att införa verkningsfulla metoder inom sin egen organisation? Har man hjälpt andra människor att nå fram till ett mål - hur många i så fall?

Listan kan göras lång för hur man kan se på ett nätverk haft god effekt eller inte. Har det inte det måste man ta sig en allvarlig funderare på vad som gått snett? Har rätt personer suttit med? Har alla som suttit med strävat åt samma håll?  Har alla haft mandat och förtroende från respektive organisation att sitta med?

Har det överhuvudtaget funnits behov för nätverket eller har det blivit ett forum för inbördes beundran, en "klagomur" etc...

När man initialt ska skapa nätverk tror jag det viktigaste är att vara tydlig med att tala om vad syftet med det är - därefter sätta upp tydliga (helst mätbara) mål.

Är nätverket bara till för att sprida kunskap, utbyta erfarenheter bör man ändå utvärdera det med jämna mellanrum - till slut kanske nätverket uppnått sitt syfte och man bör gå vidare till nästa steg.

Så vad mer kan man tänka på och som jag sett inte fungerat bra...

...För inte in gammal ärvd skåpmat som inte haft effekt tidigare

...Uppfinn inte hjulet två gånger

...Rensa bort "surdegar"

...Uppmuntra nytänkande och för in positiv energi

...Våga vara kritisk

...Var tydlig med vem/vilka som bär ansvaret för nätverket

...Motverka medlöpare

...Lägg upp en strategi - vad förväntas? Kontakter? Affärer? Kunskap? Stimulans?

SM-guld till Färjestad!!!!

Helt underbart!


De har gjort det för nionde gången och det finns inget annat att säga än att Färjestad äger, som min son skulle säga:)

http://www.nwt.se/sport/folj_fbk/article888758.ece

http://www.vf.se/sport/ishockey/farjestad-svenska-mastare-%E2%80%93-igen

http://hockey.expressen.se/elitserien/1.2402980/farjestad-mastare-efter-ny-dromstart

Självklart ska personer som är i behov av stöd och hjälp få det!

Det är en fin balansgång i vad och hur vi politiker kan och ska uttala oss. I synnerhet om vi har förtroendeuppdrag inom nämnder som berör vård- och omsorg, socialtjänst etc. Vi har de senaste två dagarna kunnat läsa i NWT ett par artiklar om en förståndshandikappad man som ska vräkas från sin bostad och hur kommunen agerar kring detta.

Jag har både blivit intervjuad av NWT och fått samtal från medborgare kring dessa två artiklar. 

Jag kan förstå att människor bli upprörda och oroliga när de läser om sådana här situationer i tidningen. Det som jag dock har sagt och som jag vidhåller när frågor kring enskilda ärenden kommer fram till mig, är att vi som har förtroendeuppdrag inom dessa områden inte kan eller ska uttala oss kring dem. Vi måste bevara andra människors integritet. Skydda dem från att uppgifter lämnas ut om dem själva och de som finns runt dem genom sekretesslagen. 

Detta innebär att vi kan inte berätta öppet vare sig vilka ärenden vi har, vilka ärenden som inkommit till oss eller vilka insatser som gjorts i enskilda fall.

Det som jag dock kan säga är att självklart ska personer som är i behov av hjälp få hjälp. I synnerhet om man har någon form av funktionsnedsättning. Exempelvis begåvningsnedsättning där en människas mentala begåvning inte utvecklats normalt och man har inte samma förutsättningar som andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. 

Det är ingen som är i behov av insatser pga. funktionsnedsättning som ska bli hemlös. Det är också viktigt att vi mellan våra kommunala förvaltningar har ett gott samarbete kring vissa ärenden och det anser jag att vi i Karlstads kommun eftersträvar och har. Sedan kan givetvis samarbeten/dialogen mellan förvaltningar, landsting och myndigheter bli bättre och det är något som jag ser som en viktig del i mitt uppdrag.

Det är en självklarhet för mig som är ordförande i vård- och omsorgsnämnden att se till att vi har väl fungerande skyddsnät i kommunen där INGEN hamnar mellan stolarna.

Idag fick Karlstads kommun en utmärkelse från SPF om att vara Värmlands seniorvänligaste kommun!

Svenska Pensionärsförbundet/Värmlandsdistriktet utser varje år den seniorvänligaste kommunen. År 2010 var alltså Karlstad bäst för seniorerna i Värmland och jag fick äran att ta emot denna otroligt smickrande utmärkelse för Karlstads kommuns räkning.

Enligt Svenska pensionärförbundet (SPF) är en bidragande orsak till utmärkelsen kommunens positiva attityd till samarbete med restaurangnäringen när det gäller rabatterade luncher för seniorer. En nyhet är måltidsvärdar som hjälper till under restaurangbesöket, till exempel med att bära brickan. (Föregångare är Nacka kommun med sitt måltidsprojekt).

God mat och social gemenskap för våra äldre är en fråga jag prioriterar högt av olika anledningar. Vi vet  idag, genom forskning, att mat och sociala kontakter har betydelse ur ett hälsoperspektiv. Det förhöjer livskvalitén för våra äldre.


En aspekt som också är viktig är att vi i så stor utsträckning som möjligt ska sträva efter att motverka ensamhet bland våra äldre.

Aktiviteter och en meningsfull vardag för våra äldre är en prioriterad fråga. Vi kommer nu framåt fortsätta utreda förutsättningarna med att erbjuda ytterligare möjligheter till social gemenskap för äldre i samband med måltider bl.a. i samarbete med det relativt nyöppnade Seniorernas hus i Karlstad. Detta är en viktig del precis som aktivitetstiden är, där målsättningen är att erbjuda aktiviteter enligt personliga önskemål.

Det är verkligen jättekul att få ta emot en sådan här utmärkelse från en så välorganiserad och idérik organisation som SPF! Jag hoppas innerligt att de tillsammans med andra organisationer fortsätter komma med goda tankar och ideér som kan bidra till den fortsatta utvecklingen inom äldreomsorgen i Karlstad!

Dra nytta av kompetens, kunskap och framgång - samarbeta för att nå större framgång!

Jag läste för ett par år sedan en intressant sak på en blogg där skribenten hävdade att hon hellre står naken inför tusen militärer än inför tio andra kvinnor i ett offentligt omklädningsrum:)Detta för att kvinnors kritiska blickar och jämförande är så mycket värre än männens som de facto är mer benägna att acceptera och gilla vad de ser. Hur man än ser ut.
 
Nu är detta exempel att dra det till sin spets men budskapet i resonemanget köper jag till stor del-tråkigt nog. Det tål att funderas på och det väcker en tankeställare när man som kvinna tänker på det. Jag kan också dra en annan parallell (som jag också i ett tidigare inlägg tagit upp). Detta är ett exempel som min käre make gärna brukar dra när ämnet kommit upp till diskussion några gånger i olika sammanhang.

Det är exemplet när en snygg tjej respektive snygg kille kommer in på en fest - hur då kvinnor respektive män reagerar och agerar i grupp...

Kvinnlig, snygg, sexig och singel kommer in på festen – vad händer? Tjejerna: Gaddar ihop sig och börjar analysera tjejen uppifrån och ned. Kommer med kritiska kommentarer om hur hon ser ut. Vad hon har på sig. Hur hon uppför sig… Det brukar synas tydligt vad de håller på med och är man själv föremål för denna behandling känner man det oftast på sig. Är det dessutom en kvinna som i det långa loppet har vettiga idéer. Vågar säga vad hon tycker och dessutom till råga på allt ser bra ut, ja, då kan det bli ännu värre.


Manlig, snygg, sexig och singel dyker upp på festen – vad händer? Killarna: De brukar allt som oftast hälsa honom välkommen. Ta i hand och börjar prata med honom som en i gänget. Har han en åsikt som inte stämmer överens med någon annans blir det oftast en öppen diskussion - istället för att den lagras i minnet och används som ammunition efter han gått därifrån.


Jag är helt övertygad om att män har en mycket bättre förmåga att hålla ihop. Samarbeta med varandra om de vill nå fram till ett mål. Kvinnor däremot kan det vara lite mer problematiskt med eftersom de lätt splittras upp av olika anledningar då de lägger energi på fel ställe. Exempelvis bevakar sin egna position, pratar ned  och konkurrerar internt med varandra i stället för att hjälpa varandra framåt. Detta beteende bidrar tyvärr till kontraproduktivitet.

Vi kvinnor borde lära oss lite mer av männen. Se till att utnyttja varandra på ett bra sätt för att nå dit vi vill, istället för att fokusera på att respektlöst slå ned på varandra. Därmed göra vägen längre och svårare för att nå fram till ett mål.


Detta innebär dock inte att vi ska göra det till någon slags könskamp där vi ser männen som ett hot. Det handlar mer om att vi ska se oss som individer. Se varandras värden och använda det på ett produktivt och respektfullt sätt.

Läs gärna mer:
http://marlenekopparklint.blogspot.com/2010/11/jantelagen-den-svenska-avundsjukan.html

Topp 5 - förra veckans mest lästa inlägg på min blogg...

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/04/trots-de-nedsattande-uttalandena-om.html

(...) Under gårdagen kunde man se ett inslag på TV4 om hur Sverigedemokraten Erik T Johansson återinsätts som nämndeman i Karlstads Tingsrätt.

Erik T "Chefen" Johansson borde tänka över sina uttalanden/sitt resonemang eftersom de är kränkande och gör andra människor förbannade, sårade och ledsna. Jag tycker personligen att hans uppfattning inte främjar synen på alla människors lika värde.... (...)

Etc.

*  *  *

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/04/apropa-sex-sant.html

Eftersom jag nyligen bloggat i ämnet sex & samlevnad, fick jag ett tips om att läsa Aftonbladets Wendela som använt Åsa Erlandsson som krönikör om frågan med sexualundervisning.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12835276.ab

Wendela har även tidigare tagit upp hur man pratar sex med sin tonåring. Lite kontroversiellt som alltid när man läser kommentarerna till dessa artiklar.

Det bekräftar bara vilket känsloladdat men ack så viktigt ämne detta är.

Etc.

*  *  *

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/04/utveckling-av-grupp-och-ledare.html

(...) Att skitsnack förekommer mer eller mindre på en arbetsplats är tyvärr oundvikligt men man göra saker för att förebygga det 

Medlöpare håller processen vid liv. De behöver inte öppet ta ställning eller visa att de håller med - tvärtom kan de ha motsatt uppfattning. De står ändå och tar emot information - lyssnar på vad den andre säger. De sätter inte aktivt sätter stopp för det som pågår - de bidrar indirekt till den dåliga kulturen. I en organisation är medlöpare en förutsättning för att skitprat/motarbeta andra, ska få näring. Det man ska komma ihåg är att de som lyssnar ger syre till elden. Om ingen lyssnar....(...)

Etc.

*  *  *

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/03/nytt-manadens-tankvarda-ord.html

(...) Eftersom jag är ett stort fan av ordspråk och citat tänkte jag införa månadens tänkvärda ord på min blogg.

Ett uttryck som jag ofta använder är: "Det finns alltid två sidor av ett mynt". När det gäller tänkvärda ord finns självklart olika tolkningar - man bör sätta dem i relation till hur de används/har använts för att på bästa sätt kunna reflektera över dem.

Först ut är följande:

Den som pratar skit om andra när du är med... (...)

Etc.

*  *  *

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/04/in-med-lite-mer-humor-som-lovat.html

(...) Jag tror på att ha en levande blogg där ämnen mixas. Visst jag är politiker, men jag är också mamma, hustru, hundägare, MMA-älskare, bilälskare, otursförföljd, inte feminist utan humanist. Älskar humor. Tror det går att vända det mesta negativa till något positivt. Älskar att...(...)

Etc.

*  *  *
Ha en underbar vecka i vårsolen!

Trots de nedsättande uttalandena om homosexuella återinsätts SD:s nämndeman

Under gårdagen kunde man se ett inslag på TV4 om hur Sverigedemokraten Erik T Johansson återinsätts som nämndeman i Karlstads Tingsrätt.  

Det är skrämmande hur överklagandenämnden kan tycka att han respekterar människors lika värden. Han anser att homorörelsen driver sina frågor väldigt hårt och tycker inte att en liten grupp ska pådyvla oss sin kultur eller att de homosexuellas livsstil ska vara en norm. 

"Vi vill ju ha våran normala straightkultur"

Erik T Johannson uttalar sig i TV4 klippet

HBTQ–personer utsätts ständigt för kritiska uppfattningar och synpunkter från olika delar av vårt samhälle och många gånger sker det öppna trakasserier. Dessa fördomar grundas på okunskap och det är tragiskt att det förekommer hos människor i större eller mindre utsträckning. Att människor ska behöva bli kränkta för att de har en viss sexuell läggning eller för att de har en könsidentitet som inte passar in i normen är helt oacceptabelt. Förutfattade meningar mot en särskild grupp grundas på okunskap, osäkerhet och inskränkthet. Om vi vill leva i ett samhälle där alla har lika värde och respekteras för den man är, måste vi alla hjälpa till med att bekämpa fördomar.

När man dessutom läser alla andra uttalanden som Erik T Johansson gjort inser man att han helt uppenbart också står för de mest grundläggande tankarna inom modern antisemitism. När man googlar hans namn kommer det upp mycket skrämmande läsning kring hur han uttalat sig i mail och annat. 

Jag tror på yttrandefriheten. Det innebär dock inte att vi får kränka eller tala nedsättande om andra människor.

Jag tror att vi alla måste fördjupa våra kunskaper om hur diskriminering och fördomar uttrycker sig. Genom att vara uppmärksam och ta diskussionen när den uppstår i vår egen omgivning har vi kommit en bra bit på väg mot en ett jämlikare och fördomsfriare samhälle.

Erik T "Chefen" Johansson borde tänka över sina uttalanden/sitt resonemang eftersom de är kränkande och gör andra människor förbannade, sårade och ledsna. Jag tycker personligen att hans uppfattning inte främjar synen på alla människors lika värde.  

http://www.nwt.se/karlstad/article885377.ece

Enligt BRÅ anmäldes 3500 hatbrott år 2007 varav 725 stycken av dessa hade homofobiska motiv. År 2009 anmäldes 5800 hatbrott Av dessa hade 1090 homo-, bi-, hetero-, och transfobiska motiv.

Enligt en undersökning från Stockholms universitet (2005) vågar bara var fjärde polisanmäla att de utsatts för brott...

När politiker uttalar sig på detta sätt tror jag knappast att det bidrar till att detta mörkertal minskar eftersom ett av skälen till att många avstår från att anmäla är rädslan för att inte bli tagen på allvar. 

http://www.qx.se/samhalle/
http://www.dn.se/nyheter/politik/lagen-diskriminerar-fortfarande-hbt-personer

Favorit i repris - dumheter på hög nivå!

Jag har ägnat en del av min tankeverksamhet åt detta, men jag vill betona att det inte egentligen är en viktig fråga. Det är mest en sådan där sak som jag mest skakar i huvudet åt och undrar:

Vad var det där?

Lambi limited edition...

När jag satt vid tv:n härom kvällen och såg reklamen första gången, började jag fundera...Varför i hela friden har man tagit fram ett toapapper i begränsad upplaga?

Lambi lanserar nu ett nytt toapapper genom bl.a. tv-reklam. Tydligen har Lambi hållit på med denna lansering under några år, men jag har inte reflekterat över det förrän nu (misstänker att tv-reklamen gjort verkan:-)

Denna begränsade upplaga av toapapper har ett speciellt mönster och kvalitén på det ska vara utöver det vanliga:-) Det framgår dock inte om det också har någon ytterligare speciell banbrytande funktion...

Eftersom de lanserar det i "Limited edition" kan jag inte låta bli att undra vad för speciell upplevelse de vill ge till sina användare genom detta nya revolutionerande toapapper? Efter lite kortare efterforskning fick jag svar på min fråga...På Lambis hemsida så förklarar man det så här:

http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/lambi-satin-cherry-rhymes-foer-ett-trendigare-badrum-199938

– Lambi Satin Cherry Rhymes är årets trendfärg i kollektionen Satin Trend. Vi vill underlätta för alla trendmedvetna och inredningsintresserade konsumenter att skapa den där känslan av extra lyx även i badrummet, säger Sophie Mårtensson, Brand PR Manager på Lambi. Det är de små detaljerna som gör så mycket, som ett toalettpapper av högsta kvalitet i en nyans av körsbär, fortsätter Sophie.

Ja, vad kan man säga:-) att jag inte förstod detta! I min värld och i vår familj så struntar vi fullständigt i mönster, färg på toarullen. Det viktiga för mig är att det är funktionsdugligt och att det är mycket på rullen för pengarna! Jag struntar fullständigt i om det matchar mina handdukar eller känns som sidentyg.

Det är ett toapapper för bövelen! Här går väl ändå gränsen för inredningsprylar och det måste ligga högt på listan över onödiga saker-finns det människor som bryr sig om detta?

Publicerades 2009-06-13

In med lite mer humor - som lovat!

Texten är hämtad från en bild på en arg lapp som finns argalappen.se

Jag tror på att ha en levande blogg där ämnen mixas. Visst jag är politiker, men jag är också mamma, hustru, hundägare, MMA-älskare, bilälskare, otursförföljd, inte feminist utan humanist. Älskar humor. Tror det går att vända det mesta negativa till något positivt. Älskar att skriva. Hatar orättvisor. Värnar om barn som inte växer upp under trygga omständigheter, utsatta grupper. Är personlig men inte privat. Är fylld av kärlek. Respekterar ärliga människor. Tycker inte om elakheter Föraktar falska människor. Är intresserad av människor, beteendevetenskap, retorik, kommunikation , konflikthantering mm.

Just därför ser min blogg ut som den gör...

Just därför har jag svårt för att bara inrikta mig på ett område. Att blogga för mig är att föra ut mina tankar om vissa saker som fyller mitt liv sedan är det inte sagt att det inte blir mer om ett ämne än om ett annat. Det är just det som är charmen. Det är också det som är utmaningen - att försöka blanda ämnen med jämna mellanrum: humor, politik, med glimten i ögat, fakta, kunskap, erfarenheter, ilska, humor, glädje och med tårar...

Jag har tänkt på det många gånger när jag läser olika bloggar - jag uppskattar de som vågar bjuda på sig själva, går lite utanför ramarna och är personliga men inte privata. Det blir så mycket mer levande. Jag tror dessutom att den politiska bloggvärlden skulle kunna lyfta sig ett snäpp genom att fler faktiskt skrev om något annat än just politik:)

En del gör det, en del gör det inte - en del skulle behöva göra det...

Nåväl, jag ska nu infria ett löfte. I mitt inlägg:"Den som inte tar bort luddet ska dö" - humor på hög nivå, citerade jag David Batra´s bok: "Det här var ju tråkigt". Jag lovade sedan att jag skulle återkomma med ytterligare "klipp" från hans bok. Så håll till godo...

(Samtliga texter är hämtade från texterna som finns på lapparna/bilderna i boken-bilderna i hans bok är givetvis roligare när man ser hur många av dem är handskrivna...)

Medlöpare vs. följare

Det finns mycket information om utveckling av grupp och ledare, (kommunikation, ledarskap) etc. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns få ämnen som jag tycker är så intressant som just detta och det har nog inte undgått någon som läst min blogg!

När man kommer till teambildning, gruppdynamik etc. finns det några saker som är nödvändiga för att gruppen ska utveckla förtroende och respekt.

Ledarskap. Respekt. Förtroende. Ärlighet...

Nu tänker jag inte skriva ett "milslångt" inlägg kring ämnet utan tänker egentligen bara nämna en del som har mycket stor betydelse för att en grupp ska bli ett team.

Det finns nämligen något som kallas för medlöpare och begreppet används i allt större utsträckning när man talar om ledarskaps-/organisationsutveckling.

Det är en nedsättande benämning för en person som mer eller mindre håller med med en viss typ av rörelse/organisation utan att själv vara en del av denna. Eller sympatiserar med en eller flera personer i en grupp som har en annan uppfattning eller andra planer mot vad den övriga gruppen har.

Exempel:
Viktoria tycker inte om Anna. Viktoria och Anna känner båda Peter och Helena. Viktoria går till flera personer och talar illa om Anna. Däribland både Peter och Helena. När Viktoria pratar med dem lyssnar de på henne. Peter och Helena blir därmed delaktiga i samtalet genom att de nickar, säger ok, jaha, oj då, nja-jag vet inte riktigt etc.

Peter reagerar dock på vissa saker som Viktoria säger till honom. Han kanske till och med säger detta till Viktoria under samtalet att han inte riktigt håller med. I det stora hela uppfattar dock Viktoria att han faktiskt håller med henne. Han står ju ändå kvar och lyssnar på vad hon har att säga. Helena lyssnar hon med när Viktoria ringer till henne. Däremot visar hon för Viktoria att hon känner sig besvärad av vad som sägs om Anna eftersom hon tycker bra om henne. Hon lyssnar dock ändå på Viktoria och avslutar inte samtalet genom att säga att hon inte är intresserad av vad Viktoria har att säga.

Viktoria kommer ändå tycka att hon fått gehör. Hon kommer fortsätta gå till dem. Hon kommer även kanske använda dem som referenser till de andra hon pratar med - "Jag har även pratat med Peter & Helena. De håller också med mig"

De är medlöpare - det största hotet i en grupp och något som kan få den att krakelera.

Ärlighet är en av den viktigaste ingrediensen för att en organisation ska fungera bra. För att ärlighet ska få en stabil grogund ska man motverka medlöpare. Det kan också vara så att en medlöpare omedvetet låter sig utnyttjas organisationen eller någon annan person/personer. Då kan man ändå tycka att personen i fråga ändå borde veta bättre.

En följare däremot, det är något man ska eftersträva. Att visa engagemang, respekt vara aktiv det är att "följa". Och att vara aktiv i jämförelse med en mer passiv medlöpare som bara nickar åt skitsnackeri.  

Följare är en person som av fri vilja valt begränsad bestämmanderätt och inflytande för att i samarbete med en ledare och andra medföljare uppnå ett gemensamt mål eller vision. (Man ska alltså inte blanda ihop följare med medlöpare och ja-sägare). Följare är delaktiga i en grupps strävan mot dess vision. Det gör följarna ovärderliga för både beslutsfattare och hela grupper.

Att skitsnack förekommer mer eller mindre på en arbetsplats är tyvärr oundvikligt men man göra saker för att förebygga det. Jag har tidigare berört fenomenet med skitsnack fast då i ett annat sammanhang (månadens tänkvärda ord...) men då var jag inne och tassade i frågan.

Medlöpare håller processen vid liv. De behöver inte öppet ta ställning eller visa att de håller med - tvärtom kan de ha motsatt uppfattning. De står ändå och tar emot information - lyssnar på vad den andre säger. De sätter inte aktivt sätter stopp för det som pågår - de bidrar indirekt till den dåliga kulturen. I en organisation är medlöpare en förutsättning för att skitprat/motarbeta andra, ska få näring. Det man ska komma ihåg är att de som lyssnar ger syre till elden. Om ingen lyssnar kvävs den.   

Det finns ingen som orkar prata till döva öron...

Gott och tydligt ledarskap tillsammans med att vara serviceminded dvs. serva/hjälpa varandra så att de kan göra ett bra arbete motverkar dåliga kulturer och medlöpare. Det bidrar istället till kreativitet. 

Tänk det som att du har en stafettpinne fylld av positiv energi - du i din tur har fått den av någon annan. Du ska först engagera dig aktivt i att banan är fri från hinder (märker du att någon försöker sabotera banan - se då till att göra klart för denna person att sådant beteende inte är acceptabelt - personen i fråga är då ingen lagspelare). Efter detta ska du på ett respektfullt vis lämna vidare stafettpinnen till någon annan så att ni som ett lag når i mål. Var och en som ska lämna den vidare bär ett ansvar för att den är fylld med positiv energi.

Då är du en följare!

Apropå sex & sånt...

Eftersom jag nyligen bloggat i ämnet fick jag ett tips idag om att läsa Aftonbladets Wendela som använt Åsa Erlandsson som krönikör om frågan med sexualundervisning.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article12835276.ab

Wendela har även tidigare tagit upp hur man pratar sex med sin tonåring. Lite kontroversiellt som alltid när man läser kommentarerna till dessa artiklar.

Det bekräftar bara vilket känsloladdat men ack så viktigt ämne detta är.

Debatt: Klotterfrågan

Som en fortsättning på gårdagens inlägg om klotterkriminalteten så kan vi idag läsa både i VF och NWT om klottret: I NWT är det två artiklar dels ur en klottrares/grafitimålares perspektiv

"Jonek" som han väljer att kalla sig. Den andra artikeln är ur ett polisiärt perspektiv.

Det är sällan som jag sett ett resonemang som blivit så kontraproduktivt som detta. Tyvärr bekräftar det bara polisens ställningstagande att vi inte ska bidra till några lagliga klotterytor.
När man då ska se på den första artikeln kan jag inte annat än förundras över hur frispråkigt "Jonek" yttrar sig om att han dels själv inte ser det som något hinder att det är olagligt men att man kanske inte behöver måla mitt inne i centrum. Han berättar att fast han idag har familj, fast arbete och ett ordnat liv så är han fortfarande aktiv.

Han försöker i intervjun tala om aspekten att många ser graffitin som skadegörelse och att han kan förstå att människor tycker så. I synnerhet efter den klottervåg som varit och är. Han tar då upp exemplet med tags men förvarar det genom att tala om att det handlar om att de nya killarna vill få upp sitt namn.

Att det hör till graffitikulturen.
"Jonek" menar att det hör till att fasader blir nedklottrade och att det förmodligen skulle minska men inte försvinna om det kom upp fler lagliga ytor, som exempelvis den på Stockfallet. Han menar att färgen som hamnar där skulle annars hamna någon annanstans. (10 målningar på den väggen är tio mindre på gatan). Måste faktiskt säga att jag tycker det är ett häpnadsväckande resonemang. Han talar om att det hör till graffitikulturer att få sig ett namn genom att klottra sina tags på så många ställen som möjligt. Att en laglig klotterväck inte skulle få bort klottret men att om kommunen nu går önskemålen tillmötes kanske det minskar något!

Uttalanden från "Jonek" i artikeln: "De som målar kommer inte sluta ändå, det finns ju miljoner väggar på stan och olika gamla industriområden. Färgen kommer upp ändå.", "Om man målar något och det tas bort blir man förbannad och målar igen, men kanske bara något kladd. Det är som en sport och sätter bara igång ännu mer."

Trots att polisen vittnat åtskilliga gånger om att många som åkt fast för skadegörelsen med klotter också har annan problematik med sig bagaget, såsom droger, förnekar han att graffiti skulle vara en ingång till tyngre kriminalitet. Han ser det hela som skrämseltaktik och att man försöker smutskasta graffitin. Han jämför det med att i såfall skulle personer som snattar skulle också vara kriminella.

Bryter man inte mot lagen och är kriminell om man snattar?

Frågan är hur detta resonemang går ihop? I min värld är det de personer som håller på med detta redan tillräckligt kriminella. Det är verkligen inte någon form av skrämseltaktik utan det är ren fakta. Här skulle jag också vilja trycka om att vi faktiskt har en straffskala som ganska tydligt visar vart gränserna går. Nu är det faktiskt inte så att det handlar om en liten tag på ett ställe som någon ogenomtänkt gjort som en engångsförteelsen. Nu handlar det om grov skadegörelse i många av de här fallen. Vilket jag anser är en ganska tydlig trappa i kriminalitetens fotspår. Visst finns det verkningsfulla metoder som nått viss framgång med att klottret minskat men det har fortfarande funnits kvar. Det krävs dessutom stora resurser som måste läggas till om vi ska få positiv verkan. Som Greger Wahlgren som arbetat med frågan på 90-talet, säger så krävs mycket personella resurser. Sedan tycker jag att vi ska väl ändå ha noll tolerans när det gäller kriminalitet bland unga? Det blir en slags dubbelmoral när vi ändå vet vad graffitikulturen går ut på, precis som "Jonek" också beskriver i artikeln.

I den andra artikeln är polisen än tydligare med varför man inte ska inleda ett samarbete med lagliga klotterväggar. Det försvårar polisens arbete och när man dessutom ser på "Jonek´s" argument faller de sig inte hållbara eller värst motiverande.

Bättre att satsa på det förebyggande arbetet i skolan. Med arbetssätt och metoder som stärker elevens självkänsla, föräldraskapet och tidig upptäckt av elever som inte mår bra. Det minskar i sin tur att barn och ungdomar hamnar snett och att de stärks i sina egna tankar om vad som är rätt eller fel...

Polisen i frågan om klottret - skadegörelse som på 2 år kostat Karlstad kommun 13,4 miljoner

För att inte tala om vad det kostat alla privata fastighetsägare...
I den lokala tidningen "Värmland växer" (bilaga till Fastighetsmarknaden) kan man i det senaste numret läsa om klotterproblematiken. Tommy Lindh pressinformatör vid Polismyndigheten i Värmland intervjuas och berättar om vad denna skadegörelse kostar samhället i form av bl.a. saneringar.
Polisen är i dag inte ute i skolor och informerar om konsekvenserna av bl.a. kriminella beteenden i samma utsträckning som de tidigare varit men det innebär inte att de inte gör det. Det är viktigt att berätta om vilka konsekvenser det kan få för individen som väljer att gå denna väg.

Stora skulder och anmärkningar för resten av livet...

Skillnaden är att det måste komma begäran om det från skolan.

Något som jag inte riktigt håller med om i artikeln är att klottret inte är gängrelaterat utan uteslutande vanliga unga män som är drabbade av sysslolöshet och som vill få bekräftelse. Orsaken till att man klottrar kan vara de sistnämnda sakerna men det är nog inte heller så enkelt många gånger. Det ligger många gånger mer bakom, tyvärr. Det landar oftast i VAD-frågan som jag så ofta ställer. VAD är det som driver dessa ungdomar att ta steget till att bli kriminella och känna att de måste bli bekräftade? Fungerar det sociala skyddsnätet runt dem? Växer de upp i en trygg uppväxtmiljö där de blir sedda av vuxna?

Det finns också gängrelaterat klotter där de ofta tävlar mellan varandra eller markerar revir genom att sätta sina tags på så många ställen som möjligt.

Polisen tror heller inte på att sätta upp klotterplank.

"Att måla på speciellt uppsatta väggar är inte en del av kulturen och därför fungerar det inte. Det som är en del av kulturen är att synas på otillåtna ställen, det blir som en reklampelare."

säger Tommy Lindh bl.a. i tidningen.

Det känns som om jag påtalat detta förut. Det måste till andra insatser för att lösa problematiken kring klottret.
En kedja med insatser utan svaga länkar och med givna aktörer...

Polisens hemsida
http://www.polisen.se/Varmland/Utsatt-for-brott/Olika-typer-av-brott/Skadegorelse-och-klotter/
Om din egendom har blivit utsatt för klotter ska du alltid anmäla brottet till Polisen på telefon 114 14. För att polisen lättare ska kunna utreda ett klotterärende är det bra om du har möjlighet att fotografera klottret. Skicka därför bilderna via post till polisen, märkta med ärendenumret på din polisanmälan.
Tipsa Polisen Kontakta polisen om du vet någonting om vem som klottrat på ett visst område eller har information kring vilka som klottrar. Du kan vara anonym om du vill. Polisen är beroende av allmänhetens tips för att kunna bedriva ett framgångsrikt arbete mot klotter.